Svenskarna tror inte på AR15-förbud
Ett förbud mot AR15-gevär vid jakt minskar inte skjutvapenvåldet. Det tror svenska folket enligt en ny undersökning från Novus.
Bild: TT
Tidöpartierna gick till val på att liberalisera regelverket för jägare. Efter massmordet i Örebro 4 februari vill de dock plötsligt förbjuda jägare att använda semiautomatiska AR15-gevär – trots att inget sådant användes vid dådet. Utspelet saknade förankring utanför partitopparna, och i Sverigedemokraterna även inom partitoppen; Richard Jomshof avgick som ordförande för justitieutskottet i protest.
Nu visar en opinionsundersökning från Fokus/Novus att enbart var femte väljare tror att ett förbud mot AR15 för jakt skulle få effekt på vapenvåldet. 63 procent svarar nej och resterande 17 procent vet inte.
Svaren skiljer sig en del mellan partierna. I Sverigedemokraterna svarar hela 85 procent nej medan bara åtta procent tror att förbudet skulle göra nytta. Men inte ens i vänsterblocket, där förhoppningarna på ett AR15-förbud är som högst, tror mer än 27 procent att det skulle hjälpa.
– Det finns inget parti där mer än var tredje väljare tror det har en effekt att förbjuda AR15, konstaterar Novus vd Torbjörn Sjöström.
Enligt statsvetarprofessorn Peter Esaiasson visar opinionsmätningen att väljarna uppfattar AR15-förbudet som symbolpolitik. Men om det är symbolpolitik är frågan vem den egentligen riktar sig mot. Om varken Tidöpartiernas egna väljare eller oppositionen tror på förbudet, samtidigt som den interna kritiken har liknats vid upprorsstämning – varför driva igenom det?
Enligt Esaiasson är det mycket möjligt att breda väljargrupper faktiskt är för förbudet även om de inte tror det gör nytta.
– Generellt sett brukar väljare vara mer för förbud och eliten mer liberal. Ta till exempel synen på migrationspolitik, eller synen på hårdare straff. Det är folk i allmänhet som vill ha det, i mycket högre grad än jurister och politiker.
En invändning är att hårdare straff förmodligen inte uppfattas som symbolpolitik i lika hög utsträckning. För ett år sedan frågade Global Village, företaget bakom Järvaveckan, i samarbete med Indikator vad folk trodde om olika åtgärder mot gängbrottslighet, däribland dubbla straff för gängkriminella och sänkt straffmyndighetsålder. Andelen som inte trodde det skulle få någon effekt alls var under 15 procent – jämfört med 63 procent när det gäller AR15.
Men för Tidöpartierna behöver det inte handla om att de ansvariga faktiskt tror på förbudet. Att bedriva symbolpolitik är ett sätt att inför väljarna se ut att ta krafttag mot något som oroar dem. Det finns också en psykologisk faktor, påpekar Esaiasson: man mår bättre om man känner att man gör något. Men det kan också vara så att individer som av helt andra skäl vill förbjuda AR15-gevär såg sin chans.
– Det finns policyentreprenörer i alla läger som vill ha en viss politik och väntar på sitt tillfälle. Nu blev det ett politiskt bra läge för att driva frågan om vapenförbud.
Om dådet i Örebro skapar ett politiskt läge som gynnar förbudsivrare, vilket politiskt läge gynnar då liberaliseringsförespråkare?
– Det är när inte särskilt många bryr sig om frågan. Då kan jägare och andra engagerade passa på att få igenom sina förslag, säger Esaiasson.
Tidöpartierna gick till val på att liberalisera regelverket för jägare. Efter massmordet i Örebro 4 februari vill de dock plötsligt förbjuda jägare att använda semiautomatiska AR15-gevär – trots att inget sådant användes vid dådet. Utspelet saknade förankring utanför partitopparna, och i Sverigedemokraterna även inom partitoppen; Richard Jomshof avgick som ordförande för justitieutskottet i protest.
Nu visar en opinionsundersökning från Fokus/Novus att enbart var femte väljare tror att ett förbud mot AR15 för jakt skulle få effekt på vapenvåldet. 63 procent svarar nej och resterande 17 procent vet inte.
Svaren skiljer sig en del mellan partierna. I Sverigedemokraterna svarar hela 85 procent nej medan bara åtta procent tror att förbudet skulle göra nytta. Men inte ens i vänsterblocket, där förhoppningarna på ett AR15-förbud är som högst, tror mer än 27 procent att det skulle hjälpa.
– Det finns inget parti där mer än var tredje väljare tror det har en effekt att förbjuda AR15, konstaterar Novus vd Torbjörn Sjöström.
Enligt statsvetarprofessorn Peter Esaiasson visar opinionsmätningen att väljarna uppfattar AR15-förbudet som symbolpolitik. Men om det är symbolpolitik är frågan vem den egentligen riktar sig mot. Om varken Tidöpartiernas egna väljare eller oppositionen tror på förbudet, samtidigt som den interna kritiken har liknats vid upprorsstämning – varför driva igenom det?
Enligt Esaiasson är det mycket möjligt att breda väljargrupper faktiskt är för förbudet även om de inte tror det gör nytta.
– Generellt sett brukar väljare vara mer för förbud och eliten mer liberal. Ta till exempel synen på migrationspolitik, eller synen på hårdare straff. Det är folk i allmänhet som vill ha det, i mycket högre grad än jurister och politiker.
En invändning är att hårdare straff förmodligen inte uppfattas som symbolpolitik i lika hög utsträckning. För ett år sedan frågade Global Village, företaget bakom Järvaveckan, i samarbete med Indikator vad folk trodde om olika åtgärder mot gängbrottslighet, däribland dubbla straff för gängkriminella och sänkt straffmyndighetsålder. Andelen som inte trodde det skulle få någon effekt alls var under 15 procent – jämfört med 63 procent när det gäller AR15.
Men för Tidöpartierna behöver det inte handla om att de ansvariga faktiskt tror på förbudet. Att bedriva symbolpolitik är ett sätt att inför väljarna se ut att ta krafttag mot något som oroar dem. Det finns också en psykologisk faktor, påpekar Esaiasson: man mår bättre om man känner att man gör något. Men det kan också vara så att individer som av helt andra skäl vill förbjuda AR15-gevär såg sin chans.
– Det finns policyentreprenörer i alla läger som vill ha en viss politik och väntar på sitt tillfälle. Nu blev det ett politiskt bra läge för att driva frågan om vapenförbud.
Om dådet i Örebro skapar ett politiskt läge som gynnar förbudsivrare, vilket politiskt läge gynnar då liberaliseringsförespråkare?
– Det är när inte särskilt många bryr sig om frågan. Då kan jägare och andra engagerade passa på att få igenom sina förslag, säger Esaiasson.
