Tors gåva under renlaven
Hur mycket vi än intalar oss att vi lånar jorden av våra barn så har varje generation i modern tid ägnat sig åt att roffa åt sig så mycket det bara går av naturresurserna som finns att tillgå. Det är i grunden vad energipolitiken världen över går ut på.
I veckan röstade riksdagen åter om uranbrytning i Sverige. Uran är oumbärlig i kärnkraftproduktionen men trots att ämnet finns i Sverige importeras det på grund av den skada på miljön som uranbrytningen innebär.
Vissa råvaror biter sig fast i kraftproduktionen trots folkligt motstånd, medan andra har förtvivlat svårt att slå sig in på marknaden.
Häromveckan, till exempel, hade Newsweek en artikel om skiffergas och andra okonventionella energikällor. Det finns, åtminstone i forskarvärlden, alternativ till olja och uran.
Det just nu hetaste drömämnet heter torium. Döpt efter den nordiska guden Tor pekas det ut som lösningen på alla kraftproblem. Men trots att nobelpristagaren Carlo Rubbia vid det europeiska kärnforskningscentret hävdar att den billiga, rena och säkra metallen lätt skulle kunna ersätta uran i kärnkraftsproduktionen har torium förblivit ett wild card i energipolitiken.
Det är udda, eftersom torium är ett mycket vanligt förekommande ämne, enligt forskarna. Särskilt uppe hos oss i norr. Får den än så länge toriumsvaga lobbyn som den vill kan alltså nya moln torna upp sig för de samer som i veckan firade segern i renbetesmålet i Högsta domstolen.
Om markägarna var beredda att riskera fyra miljoner i rättegångskostnader för markytan i Norrbotten får samerna hoppas att ingen tipsar dem om att det kan finnas torium under den.
