Trädfällning som livsstil

Trädfällning har blivit ett sätt att leva. Och den här gången är det inte bara dinks (dual income – no kids) i Stockholms innerstad som orsakar folkstorm. Nej, vittnesmål från hela landet strömmar nu in. Bromma, Varberg, Eskilstuna och Trångsund har drabbats av villaägare som tar lagen i egna händer.

Sjöutsikt och fler soltimmar till altanen lockar. Att skövla träd på kommunal mark för att öka värdet på den egna villan upprör inte bara trädkramare och arborister. Att döma av de många och arga läsarkommentarerna på dn.se är det ett ämne som engagerar och berör.

Detta är nu inte första gången som illegal avverkning är ett hett debattämne i Sverige.

År 1993 orsakade finansmannen Fredrik Lundberg rabalder i Djursholm. Delvis för att han rev ett vackert sekelskifteshus för att kunna bygga ett garage till sina bilar. Men också för att han på eget bevåg lät ta bort en ekstubbe utanför sin nya bostad. Grannarna rasade, och kommunen ålade honom att anlägga en ny. Stubbe.

Kanske är det brutala tillvägagångssättet det som upprör mest. Vad har hänt med de mer traditionella metoderna för att göra sig av med oönskade träd? Att slå i kopparspik eller ringbarka, det vill säga ta bort barken i en sammanhållande ring runt stammen, är gamla knep för att ta livet av ett träd. De nya trädfällarna tycks inte ens ha vett att skämmas, de försöker inte dölja sina lagbrott. Ner med skiten bara.

Men de får se upp. På nätforumet Flashback har snabbfotade privatspanare lagt ut namn, bild och adress till en av villahannarna och uppmanar till vedergällning. Tall för tall.