Tredje gången gillt för Jimmie?

Så var röstandet igång. Samtidigt som Fredrik Reinfeldt och Mikael Damberg ställde sig i riksdagen i onsdags och gnabbades förstrött om arbetsrätt och kollektivavtal öppnade vallokalerna, alltså möjligheten att förtidsrösta.

Rapporter om köbildning har i skrivande stund inte inkommit.

Det är roligt med EU-valen. Det präktiga är att önska högt valdeltagande. Ändå efterfrågas sällan fenomen som ofta förekommer inför riksdagsvalen, där ju många röstar. Opinionsmätningar till exempel. De älskar alla att hata nuförtiden. Siffrornas diktatur, påstås det, gör politiken till en sport där komplexa frågor förminskas till formkurvor.

I denna EU-valrörelse existerar knappt opinionsmätningar. Tre stycken har gjorts. Kanske har det något med det låga intresset att göra.

Det blir då svårt att dra slutsatser av även anmärkningsvärda tendenser, som i veckan med sverigedemokraterna. Detta parti som parkerat runt nio procent och har en bland många väljare populär skeptisk inställning till unionen fick bara drygt fyra procent i Sifos mätning. Det allmänt vedertagna, att Jimmie Åkessons parti skulle komma in i parlamentet, var inte alls så vedertaget. I två EU-val har sverigedemokraterna gjort allt för att ta sig till Bryssel, varje gång har de varit förlorare på valdagen. En tredje gång – nu med ett stabilt stöd för att verka i riksdagen – vore en smärre sensation.

Uppmärksamheten kring detta är minimal.

Valrörelsen står och stampar någonstans i forntiden. I partiledardebatten gnötade Jimmie Åkesson om behovet av en folkomröstning om medlemskapet.