Trots Tidöavtalet: invandringen på fortsatt hög nivå

En efter en betar regeringen av Tidöavtalets punkter om migrationen. Härom veckan presenterade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) skärpta regler för anhöriginvandringen. Bland annat höjs åldersgränsen för när uppehållstillstånd på grund av anknytning får vägras från 18 till 21 år. Dessutom ska försörjningskraven skärpas för så kallade ”alternativt skyddsbehövande” vilket innebär personer som saknar flyktingstatus men som ändå bedöms löpa risk att utsättas för tortyr eller förföljelse om de återvänder.  

– Även om andelen asylsökande som söker sig till Sverige har minskat så tar Sverige fortfarande emot fler asylsökande per capita än många andra länder i Europa, däribland våra nordiska grannländer, sa migrationsministern när hon presenterade förslagen.

Men även om invandringen tycks bli något mindre i år jämfört med förra året (med flyktingströmmen från Ukraina) har den inte visat någon större avmattning i jämförelse hur det har sett ut under det senaste decenniet. Under det första halvåret beviljade Migrationsverket drygt 54 000 uppehållstillstånd, varav 7 000 tilldelades ukrainare enligt EU:s massflyktingdirektiv. Det är en avsevärd minskning jämfört med första halvåret 2022 då 87 000 uppehållstillstånd beviljade, varav 37 000 gick till ukrainare. 

Fortsätter trenden året ut hamnar helårssiffran åter kring 100 000 uppehållstillstånd, i ungefär samma storleksordning som sedan 2010, med undantag för flyktingkrisen samt förra årets 142 000 tillstånd (varav 47 000 från Ukraina).  

En av de större invandringsgrupperna gäller just anknytningsärenden (nära 13 000). Av dessa var drygt 1 000 anhöriga till flyktingar med asylgrund. Resten faller inom kategorin ”anhörig till övriga”. Vid halvårsskiftet i år hade det kommit flest invandrare från Indien med drygt 8 000 personer (cirka 5 000 arbetskraftsinvandrare, 2 000 med anknytning samt 1 000 studenter), se tabell. 

Det andra största invandrarlandet är Ukraina, med 7 000 personer varav det övervägande antalet kom på grund av skyddsskäl. Från Thailand har i år kommit drygt 5 000 varav de flesta är anknytningsärenden. Kina kommer på fjärde plats med 3 305 personer, varav de största grupperna är studerande (1 700) och arbetare (1 000).  

Från Ryssland har ett tusental personer beviljats uppehållstillstånd första halvåret, varav de flesta är på grund av arbete (490) och anknytning (248).

Den största enskilda gruppen av uppehållstillstånd rör arbetskraftsinvandrare och anhöriga till dessa (anhöriga till arbetskraftsinvandrare räknas inte in som ”anknytning”). Denna grupp omfattar 21 000 personer, varav arbetskraftsinvandrares anhöriga omfattar 6 500. 

Antalet kvotflyktingar (eller vidarebosättning som det egentligen heter) är en grupp som har minskat väsentligt. En kvotflykting har flytt sitt hemland och valts ut av FN för att få flytta till ett nytt land, vanligen från ett flyktingläger. Sedan 2018 har Sverige tagit emot 5 000 kvotflyktingar om året i snitt. Regeringen har föreslagit väsentligt färre kvotflyktingar och i år har endast 43 personer fått uppehållstillstånd som kvotflyktingar. Men en viss eftersläpning i statistiken kan förklara den låga siffran, eftersom regeringen har aviserat att runt 900 personer ska väljas ut, och då med fokus på kvinnor och barn samt med hänsyn taget till integrationsmöjligheter.    

622 personer har fått uppehållstillstånd på grund av att det finns hinder för att utvisa dem (så kallat verkställighetshinder), där skälet kan vara humanitärt, medicinskt eller att mottagarlandet vägrar ta emot dem.

Läs även: Det nya Sverige – en exposé över invandringspolitiken

Läs även: 2022 kan bli ett rekordår för invandringen