Turism – från välsignelse till förbannelse

Santorinis vulkaniska klippor lutar brant ner i Medelhavet, täckta av enkla vitputsade hus med blå kupoler. I solnedgången färgas de orange eller rosa medan lamporna tänds i de små gränderna; det ser otroligt lugnt och fridfullt ut. Men lugnet är en illusion.

Just utanför bilden trängs nämligen horder av turister, beväpnade med kameror i jakt på en perfekt bild. 2019 besökte över två miljoner den lilla ön, och efter pandemin har siffrorna bara ökat. Vägarna är igenkorkade. Sophanteringen fungerar inte utan mycket av skräpet hamnar på en illegal soptipp i en gammal gruva. Turisternas beteende föranleder öborna att sätta upp skyltar där de uppmanar folk att inte klättra på deras tak.

Det kallas överturism: när turisterna blir fler än platsen egentligen klarar av.

– Dels handlar det om infrastrukturens kapacitet. Men man når också en punkt där turisterna blir så många att det blir en negativ upplevelse för både lokalbefolkningen och turisterna, säger Jan Henrik Nilsson, docent i kulturgeografi vid Lunds universitet.

Han identifierar två huvudsakliga drivkrafter bakom överturism: nittiotalets avreglering av flygbranschen, och digitaliseringen. När flyget avreglerades gjorde lågprisbolagen entré på marknaden och många fler fick råd att resa. Sen kom plattformsekonomin och gjorde det enkelt för folk att planera och boka sina egna resor. Förr bildade resebolagens och hotellens kapacitet ett naturligt tak för turismen på en ort – nu kan vilken privat bostad som helst fungera som hotell och koncentrationen av besökare bli extrem.

Och därtill kom förstås sociala medier. 

– Jag tror absolut att sociala medier lockar människor att resa när folk lägger ut bilder av platser de besökt, aperol spritz i solnedgången och allt det där. Men framför allt tror jag att sociala medier har ett inflytande på vart vi reser, säger Nilsson.

Vissa platser – Venedig, Amsterdam, Santorini – gör sig otroligt bra på bild. Det ger semesterbilder därifrån stor spridning på sociala medier, som har blivit ett viktigt sätt för semesterfirare att välja resmål. Turistorganisationer och företag har förstås sett möjligheten och betalar stora summor till ”influencers” för att åka dit och lägga ut lockande bilder.

Med andra ord: Instagram gör ett resmål berömt, billiga flygbolag gör att många har råd att resa dit och Airbnb innebär att fler turister kan samlas på platsen än vad som hade fått plats på traditionella hotell och pensionat. Infrastrukturen räcker inte till, trafiksituationen urartar, vattenförsörjningen och sophanteringen får svårt att hänga med.

– Det ger platserna dåligt rykte i längden. Och till det kommer de sociala avigsidorna som i värsta fall gör att lokalbefolkningen helt enkelt byts ut, säger Nilsson.

Inflödet av turister får hyror att skjuta i höjden och förvandlar lugna bostadsområden till stökiga och nedskräpade turiststråk. Ovannämnda Airbnb har blivit en symbol för problemet. Företaget gör det möjligt för privatpersoner att hyra ut sin bostad via en app, något som kan vara så lukrativt att personer som bor i populära områden flyttar ut och hyr ut på heltid. Andra letar efter en bostad i området bara för att kunna hyra ut i andra hand. Priserna skjuter i höjden och samtidigt försvinner kundunderlaget för verksamheter som inte riktar sig till turister.

I Barcelona är problemet så allvarligt att lokalbor demonstrerar mot vad de betraktar som en turistindustri bortom all kontroll. Klotter och plakat liknar turismen vid en invasion eller en plåga: ”Your luxury trip, my daily misery”. En genomsnittlig hyreslägenhet i staden har i dag en månadshyra på 1 087 euro – mer än landets minimilön, och nästan tre gånger så mycket som vid millennieskiftet.

I Sverige är vi däremot relativt förskonade. Visserligen har flera populära semesterorter problem med infrastruktur och prisökningar, men den främsta orsaken är inte turism utan sommar- eller vintergäster med fritidshus, berättar Jan Henrik Nilsson.

­– Under pandemin var fick ställen som Sylarna uppe i västra Jämtland problem med turister. När folk som inte är vana vid natur kommer ut i naturen vet de inte alltid riktigt hur de ska bete sig. Och i Skåne blev vägen till Stenshuvud nationalpark helt igenkorkad. Men bortsett från naturdestinationerna så har vi egentligen bara ett exempel där man kan tala om överturism, och det är Gamla stan i Stockholm.

Det som räddar Sverige, säger Nilsson, är bostadsrätterna. Den som äger en bostad måste ha godtagbara skäl och ett tillstånd från föreningen för att hyra ut sin lägenhet i andra hand. Airbnb har med andra ord inte slagit igenom här på samma nivå som i många andra städer – särskilt inte i huvudstaden där bostadsrätter är den vanligaste boendeformen.

Även om Airbnb har blivit en symbol för överturism finns ett värre problem: kryssningsturismen. Den som hyr en bostad på en ort bidrar åtminstone till det lokala näringslivet, besöker restauranger och barer eller handlar åtminstone mat för att laga ”hemma”. Kryssningsturister bor däremot ombord på färjorna; de svämmar över besöksmålet några timmar, fotograferar sevärdheter (eller sig själva framför dem) och försvinner i väg igen.

– Jag begriper inte hur man kan satsa på att attrahera kryssningsturister. De går möjligen ut och äter, sen försvinner de i väg utan att ha spenderat något av värde i staden. Dessutom har kryssningsindustrin stora utsläpp av växthusgaser, säger Nilsson.

Och så belastar kryssningsturisterna den lokala infrastrukturen. I den kroatiska kuststaden Dubrovnik, känd för sina imponerande medeltida stadsmurar och sin roll i tv-serien Game of Thrones, har huvudgatan Stradun blivit så blanksliten av hundratusentals flipflops att kalkstenen regelbundet måste bearbetas manuellt med hammare för att man inte ska halka på dem när de regnar.

I ett försök att kompensera för turismens slitage har flera städer och platser runtom i Europa börjat ta ut särskilda turistskatter. Venedig har förbjudit de största fartygen från att lägga till i lagunen, efter en folkomröstning sommaren 2017 där en förkrossande 99 procents majoritet röstade för förbudet. Längs den italienska Amalfikusten får turister enbart köra vissa dagar under högsäsong. Vill man besöka nationalparken Calanques utanför Marseilles måste man göra en reservation i förväg.

– Turism skapar inkomster, massor av jobb, framför allt lågkvalificerade jobb åt folk som har svårt att få arbete i andra sektorer. Så man har älskat turism i stort sett överallt. Man har blivit tagit på sängen av en utveckling man inte haft koll på, säger Jan Henrik Nilsson.

Vissa städer går så långt som att säga det rakt ut: tack, men nej tack. Grekland försöker uppmana turister att åka någon annanstans än till Santorini och Mykonos. En reklamkampanj i Amsterdam uppmanar stökiga brittiska turister att hålla sig borta. Tourists, go home.

Läs även: Gentrifiering av landsbygden

Läs även: Stadshotellen förändrade allt