Tvångsrenoveringar väntar Sveriges husägare

EU håller på att utforma lagstiftning som tvingar svenska villaägare att renovera sina hus för en halv miljon. Konservativt räknat. Och ännu dyrare kan det bli för hyreshus, bostadsrättsföreningar och offentliga byggnader. EU vill att alla byggnader i unionen ska nå energiklass A senast år 2050. Bara allmännyttan i Sverige beräknar att det skulle kosta dem närmare 600 miljarder kronor.

För privatpersoner kan renoveringskraven bli förödande.

– På landsbygden i Sverige kan man ha en villa som är värd en halv miljon, och bli tvungen att renovera till en kostnad som motsvarar vad huset är värt. Möjligheten att få lån för sådana åtgärder är inte stora, säger Jonathan Lindgren, samhällspolitisk expert på Villaägarnas riksförbund.

De som bor i hyresrätt eller bostadsrätt sitter inte heller säkert.

– Många fastighetsägare skulle få väldigt stora investeringsbehov de kommande tio åren. Den kostnaden lär vältas över på hyresgästerna eller BRF:ens medlemmar. Om förslaget går igenom i sin nuvarande utformning ska man ställa in sig på att det blir kostsamt, oavsett hur man bor, säger SBAB:s chefekonom Robert Boije.

Som vanligt riskerar EU-lagstiftningen dessutom att slå extra hårt i Sverige. Trots att problemet EU vill åtgärda – utsläppen från byggnadssektorn – är långt mindre här än i andra medlemsländer.

Det hela började i november 2019, då EU-parlamentet utlyste ett ”klimatnödläge”. Inom två veckor svarade kommissionen med den så kallade gröna given, ett initiativ för att göra EU klimatneutralt till 2050. Kommissionens nytillträdda ordförande Ursula von der Leyen liknade sitt första stora projekt vid den amerikanska månlandningen:

– Vi har inte alla svaren ännu. I dag är början på en resa. Men det här är Europas ”en man på månen”-ögonblick.

På vissa sätt stämmer liknelsen. Apolloprojektet, som utmynnade i månlandningen 1969, beräknas ha kostat omkring 1 700 miljarder kronor i dagens penningvärde. EU ska ”mobilisera” cirka 1 200 miljarder kronor för att stödja de arbetare och medborgare som kommer att drabbas hårdast av den gröna given. 

På andra sätt haltar von der Leyens liknelse. Medan hundratals miljoner par ögon såg Neil Armstrong ta sina första steg på månen är det få som är medvetna om vad den gröna given går ut på och hur det kommer att påverka dem. Inte konstigt – Bryssels byråkratiska maskineri är svårt att överblicka.

Sommaren 2021 antog parlamentet EU:s klimatlag. Det innebar att ambitionerna i den gröna given blev bindande lagstiftning för medlemsländerna – vi är nu juridiskt skyldiga att minska unionens utsläpp med 55 procent mellan 1990 och 2030. Hur? Med lagstiftningspaketet ”Fit for 55” som kommissionen lanserade samma sommar. Till exempel förbjuds försäljningen av nya bensin- och hybridbilar om tolv år. Och i den långa listan över direktiv som ska uppdateras ingår Direktivet om byggnaders energiprestanda (Energy Performance in Buildings Directive, EPB-direktivet).

Byggnader står för 36 procent av utsläppen av växthusgaser inom EU, enligt kommissionen. Utsläppen från uppvärmning, kylning, el, varmvatten med mera ska pressas ner, och unionen nöjer sig inte med att skärpa kraven på nybyggen. 2050 ska samtliga byggnader, inklusive gamla torp från 1800-talet, vara så energisnåla att de hamnar i energiklass A. Det kräver stora anpassningar – ibland närmast totalrenoveringar.

Redan 2033 ska hela det befintliga bostadsbeståndet ha nått energiklass D. Det är i alla fall parlamentets och kommissionens utgångspunkt. Den tredje EU-institutionen som deltar i förhandlingarna, rådet, vill betrakta energiklass D som ett medelvärde för stocken av bostäder snarare än en absolut gräns för varje enskild fastighet.

Enligt Boverket är åtta procent av Sveriges villor i den lägsta energiklassen, G. Det innebär ungefär 160 000 villor. Räknar man med villor i energiklass F och E, som också kommer att behöva göra renoveringar de närmaste tio åren för att leva upp till Bryssels krav, innebär det att 46 procent av villaägare tvingas renovera. Dessutom finns ett mörkertal: hus som har vart i samma ägo sen 2009 har inte fått någon energiklassning ännu.

Och bland flerbostadshusen skulle ännu fler behöva renoveras för att nå energiklass D: 66 procent.

För att ta en typisk villa från klass G till D behöver man tilläggsisolera vind och ytterväggar, byta fönster och byta ventilation. För ett hus på 100 kvadratmeter innebär det renoveringar för 550 000 kronor, enligt Villaägarnas riksförbunds beräkningar.

Enligt Jonathan Lindgren är det att kräva för mycket av hushåll vars ekonomi redan är ansträngd.

– Villaägarna runtom i Europa är redan väldigt angelägna om att energieffektivisera. Man gör så gott man kan utifrån sin plånboks horisont, inte minst efter att ha sett hur elpriserna kan slå. Att i det läget införa politiska piskor blir väldigt onödigt.

Exakt vad konsekvenserna kommer att bli för privatpersoner, fastighetsägare eller medlemsländer som inte lever upp till kraven är oklart.

– Vad ska hända med de villaägare som inte har energiklassning D om tio år? Till exempel finns många pensionärspar i glesbygden som bor i vedeldade villor, ganska dåligt isolerade med lågt marknadsvärde. De kan få väldigt svårt att göra investeringar som kanske uppgår till hela bostadens värde, säger SBAB:s Robert Boije.

Ett annat stort frågetecken är, ironiskt nog, hur tvångsrenoveringar i Sverige ska minska utsläppen av växthusgaser. Svenska byggnader är nämligen redan så gott som utsläppsfria. I EU är de genomsnittliga utsläppen från uppvärmning och nerkylning av bostadshus 700 kilo växthusgaser per person och år. I Sverige är motsvarande utsläpp 26 kilo – inte ens fyra procent av genomsnittet.

Att vi ligger så lågt beror på att större delen av energin vi använder kommer från kärnkraft, vattenkraft och vindkraft. I fjärrvärmen används restprodukter från skogsbruket. Som bekant har Sverige utvecklat vissa problem med energiförsörjningen vilket leder till att vi ibland drar i gång kolkraftverk och köper fossil el från Polen, men jämfört med byggnadernas utsläpp i länder som Belgien, Tyskland eller Irland är det en droppe i havet.

Dessutom är Sveriges energiklassningar i dag strängare än övriga EU-länders. Här motsvarar energiklass C de krav som ställs på helt nya byggnader. På kontinenten är det vanligare att klass A motsvarar nybyggnadskrav. Men de kommande kraven från Bryssel, att alla byggnader ska nå en allt högre energiklass, utgår från nationella standarder.

Med andra ord: Sverige, det land i EU som har lägst utsläpp per capita för bostäder, skulle få högre krav på att minska energiförbrukningen än länder vars bostäder släpper ut femtio gånger mer växthusgaser.

– Grundidén bakom att vi ska sänka vår energiförbrukning som ett led i klimatomställningen är bra. Det man kan ifrågasätta är: Är det här förslaget rimligt ur ett privatekonomiskt perspektiv? Är tidslinjen rimlig? Eller ur ett statsfinansiellt perspektiv för den delen, för det ser ut som att staten kommer att behöva göra rätt mycket för att skapa acceptans för detta. Det är också märkligt att inte väga in att de fossila utsläppen från uppvärmning och nedkylning av bostäder i Sverige är obefintliga, säger Boije.

Sveriges regering gör vad den kan för att rädda situationen. Boverket har fått i uppdrag att se över energiklassningen. Om Sverige ändrar sina klassificeringar innan det ändrade EPB-direktivet träder i kraft kommer färre byggnader att omfattas av renoveringskraven.

– En fastighet som är klassad som G i dag skulle nog kunna få en helt annan klassning i ett annat EU-land. Sverige har kommit förhållandevis långt och det förtjänar ett erkännande, säger Jonathan Lindgren.

I så fall behöver det gå snabbt. Kommissionen, rådet och parlamentet förhandlar nu om exakt hur den nya lagstiftningen ska utformas. Källor i Bryssel bedömer att förhandlingarna kan komma att ta hela hösten. Därefter ska den färdigförhandlade texten godkännas av parlamentet och träda i kraft, förmodligen till våren 2024. Då kommer det att vara nio år kvar tills majoriteten av Sveriges byggnader ska vara renoverade.

***

Läs även: Så gick byggbranschen rakt in i väggen

Läs även: Så kom gas och kärnkraft in i EU-värmen