Umeå och 400-miljonersbron som kollapsade: »Vanligare än man kan tro«

Egentligen var det inte oväntat att det skulle gå åt skogen med Västra länken runt Umeå. Bygget – en del av en ny ringled runt stan – följer samma tidsplan som de flesta stora infrastrukturprojekt i Sverige. Först beslutas det om att det ska byggas, sedan blir alltihop överklagat, fördyrat, försenat, och förlöjligat.

Västra länken är den sista etappen i ringledsbygget som började planeras redan på 80-talet. Förutom några mindre missöden (en arbetstunnel strax söder om centrumkärnan översvämmades av grundvatten i våras – till tidigare kommunalrådet Lennart Holmlunds förtjusning, han ville K-märka den vattenfyllda tunneln till minne av Trafikverkets inkompetens) så har det gått förvånansvärt bra på slutet. E12:s nya dragning över byn Klabböle och stadsdelen Röbäck såg ut att kunna invigas enligt plan.

Detta var en stor seger för politikerna i Umeå som tillsammans med Trafikverket hällt in pengar i projektet som skulle flytta all tung trafik ut från centrala Umeå. Totalt handlar det om 1,4 miljarder kronor av offentliga medel som avsatts till den 11 kilometer långa vägsträckan.

Sedan gick det åt pipan. En sektion av den nya bron skenade, bråte från bygget ramlade rakt ner i Umeälven, området spärrades av och en person skadades i olyckan. Nu vet ingen längre när bygget kommer att stå klart. Enligt Trafikverket kommer det att ta flera veckor för myndigheten bara att räkna ut hur försenat bygget kommer att bli och vad reparationerna kommer att kosta.

Enligt vittnen på plats kollapsade bron när en bärande brobalk skulle skjutas ut från ena sidan av älven till ett brofäste en bit ut i vattnet. Det 1 400 ton tunga stålstycket lossnade från säkerhetsanordningen och skenade okontrollerat 130 meter över till andra sidan älven.

Det här är ett problem. Inte bara för bygget, utan för energiförsörjningen i Västerbotten. En liten bit nedströms ligger nämligen ett av Europas största vattenkraftverk. Om stålbalken fortsätter ner i älven kommer vattenkraftverket att behöva tömmas och stängas av. Det vore inte särskilt bra – varken för Sverige eller för Västerbottensregionen, så nu ligger stålbalken kvar på ostabil grund ovanför vattnet medan experterna filar på hur man ska se till att en supertung stålbalk inte rasar ner i vattnet och skapar energibrist.

Hade man kunnat förutse att bygget skulle sluta så här? Nej, så klart inte. Men helt oväntat var det inte. Den här typen av byggen är nämligen riskfyllda, enligt experterna. Raied Karoumi är professor på avdelningen för bro- och stålbyggnader vid KTH i Stockholm. Han vet inte vad som orsakade kollapsen i Umeå, men säger att den här typen av brobyggen är en känslig byggmetod.

– Ja, det är vanligare än man tror att konstruktioner rasar under byggnation, säger han.

Det är heller inte första gången som ett brobygge i Sverige går illa. 2008 rasade en bro till Ådalsbanan över Älandsfjärden 25 meter, efter att en träknekt som skulle hålla en gjutform kollapsat. 2017 rasade en betongbro i Ludvika och 12 personer skadades i olyckan. År 1939 dog 18 personer i Västernorrland efter att Sandöbron rasat strax innan den skulle färdigställas.

Gemensamt för alla dessa olyckor är att broarna rasat innan själva bygget stod färdigt. Det är vanligare att broar kollapsar innan de färdigställts än att de rasar när de redan står färdiga. Det hände vid Tjörn 1980 efter att ett fartyg kört in i bron men det är enda gången i modern tid som en färdigställd bro rasat i Sverige.

Experterna ska inom ett par veckor svara på vad Trafikverket ska göra med brobalken och då även ge besked om ifall ­vägbygget kommer att försenas ytterligare. Kanske gör det inte Umeborna särskilt mycket, de har ju ändå redan väntat i 30 år.