Utvidgade prövningstillstånd kan göra tusentals rättslösa

En sårig relation mellan en man och en kvinna leder till rättegång. Kvinnan är målsägande och uppger i tingsrätten att mannen under lång tid har uppträtt hotfullt, han har gett henne en örfil samt knuffat omkull henne vid några tillfällen. Mannen, å sin sida, menar att kvinnan ljuger. Han medger att relationen visserligen har varit kantad av gräl och konflikter men det har aldrig varit fråga om några våldsamheter eller hot om våld från hans sida. 

Brottsmisstanken gäller i detta fall grov kvinnofridskränkning, ett brott med lägst ett års fängelse i straffskalan. Bevisläget är svårbedömt, som i många andra mål där ord står mot ord. Den enda bevisningen är kvinnans egen berättelse samt vad hon har berättat för sina väninnor.  

Vi ska återkomma till det olycksaliga paret, men först en snabb inblick i rättsläget och domstolarnas vardag.  

Belastningen på Sveriges domstolar fortsätter att öka. Förra året var antalet mål i de allmänna domstolarna rekordhögt, och det gällde framför allt brottmål. Det ökade trycket har flera orsaker: Straffskärpningar, att polis och åklagare har fått större resurser samt att brottsligheten har ökat och ändrat karaktär. Samtidigt går kompetensförsörjningen inom rättsväsendet kräftgång. Detta fick Domstolsverket att nyligen föreslå att prövningstillstånd ska krävas i betydligt fler brottmål i hovrätt.

I en debattartikel skriver landets hovrättspresidenter att det inte kan ”ha undgått någon att våra allmänna domstolar i dag är hårt belastade, bland annat på grund av den allvarliga kriminaliteten i samhället”. Problemet är, menar de, att allt fler omfattande och komplicerade brottmål – inte minst gängrelaterade – regelmässig överklagas till hovrätt. Hovrättspresidenterna välkomnar därför Domstolsverkets förslag om utvidgat krav på prövningstillstånd i brottmål. Systemet infördes 1994 och innebär att det i lindrigare brottmål krävs tillstånd om man inte är nöjd med tingsrättens dom och vill få den prövad i hovrätten. Ett sådant tillstånd krävs i dag i mål där den tilltalade är dömd till böter eller har friats i ett mål där straffet är maximalt sex månaders fängelse. När hovrätten nekar någon prövningstillstånd motiverar den inte sitt beslut – annat än genom en allmän hänvisning till lagtexten.  

Domstolsverket vill nu alltså att fler fall ska omfattas av prövningstillstånd. Enligt förslaget som lämnats till regeringen ska krav på prövningstillstånd gälla alla domar i brottmål förutom i grövre fall – där den tilltalade dömts till fängelse i två år eller mer.  

Anders Ericson är en av de mest anlitade försvarsadvokaterna i Gävle-Dalaregionen. Han menar att Domstolsverket förslag skulle innebära ett hårt slag mot rättssäkerheten i mängder av fall om det går igenom.  

– Rätten till prövning i två instanser riskerar att bli rent illusorisk när fler fall regelmässigt ska omfattas av prövningstillstånd. I synnerhet som ett nekande av prövningstillstånd inte motiveras av hovrätten, menar han.  

Vi återgår till paret vid inledningen av artikeln. Det är ett typexempel, menar Anders Ericson, där de inblandade, både mannen och kvinnan, riskerar att bli rättslösa i domstol.  

Låt oss anta att tingsrätten dömer mannen till 15 månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning. Han överklagar eftersom han anser att anklagelserna är falska. Men enligt det nya förslaget så kommer han behöva ett prövningstillstånd från hovrätten för att den ska ta upp fallet. Efter en tid kommer beskedet – hovrätten nekar prövningstillstånd. Mannen vill veta motivet till avslaget, men det får han inte eftersom motiveringar inte är praxis. 

– En sådan dom riskerar att ge extremt långtgående konsekvenser för en individ, utöver själva straffet, säger Anders Ericson. 

Han pekar bland annat på möjligheten att få vårdnad om barn, samt möjligheterna att få vissa arbeten. Och inte minst innebär det ett socialt stigma att bli stämplad som kvinnomisshandlare.  

Men lika illa är det om man vänder på steken. Ponera nu i stället att tingsrätten frikänner mannen. Domstolen bedömer kvinnans berättelse som osannolik med svårförklarliga och motsägelsefulla moment. Kvinnan överklagar men får beskedet att det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska ta upp fallet, vilket hon nekas. Utan motivering.  

Även här kan ett felaktigt domslut få stora konsekvenser. Kanske går en våldsam man fri och kan fortsätta trakassera kvinnan eller andra blivande offer, exempelvis barn han har vårdnaden om. Och kvinnan riskerar att bli beskylld för falsk anklagelse och att bli stämplad som lögnare.  

– Invändningen från Domstolsverket skulle säkerligen bli ”men sådana allvarliga mål tar vi ju upp i alla fall”. Men då inställer sig frågan vilka mål kommer man inte att ta upp, med straff under två års fängelse?, säger Ericson. 

Det ovanstående är bara exempel, men Anders Ericson menar att det finns flera olika situationer där enskildas rättssäkerhet hotas. Det kan gälla människor som har kommit ur en tidigare missbruksproblematik, men där tingsrätten har dömt på grundval av tidigare brott. Han menar vidare att förslaget ovillkorligen kommer leda till ett av två problem: antingen tvingas man släppa upp väldigt många mål, vilket leder till stor belastning på hovrätterna. Eller så nekas väldigt många prövningstillstånd och då finns i princip inget rättssäkert tvåinstansförfarande.  

– De nämnda fallen är extremt svåra för hovrätten att bedöma ordentligt utan att prövningstillstånd beviljas. Släpper man inte upp dylika fall så nekar man i praktiken prövning i två instanser. Om man släpper upp dem, vilket man i praktiken måste – ja, vad har man då vunnit med förslaget om utvidgade prövningstillstånd?  

Extra allvarligt blir det vid de fall som är typiska för dagens gängkriminalitet – där gärningsmannen vid ett mord är under 18 år.  

– Låt säga att du har dömts för medhjälp till mord, något som skulle ha gett tio år för en vuxen. Men nu blir det sluten ungdomsvård. Där har du enligt det nuvarande förslaget inte automatisk rätt till prövning i två instanser, trots de omfattande konsekvenserna som domen kan få.  

Även förvaltningsdomstolarna omfattas av ett system med prövningstillstånd. Kammarrätterna tar upp ärenden som har överklagats från förvaltningsrätten, det vill säga när en enskild eller ett företag hamnar i domstol och där en myndighet eller kommun är motpart. Där omfattas redan i dag de flesta fallen av prövningstillstånd – bortsett från ett fåtal måltyper. 

I förvaltningsprocesslagen står: ”Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.” Men trots detta har en praxis utvecklats där inte heller kammarrätterna meddelar skälen till nekade prövningstillstånd.  

Eric Bylander är professor i processrätt vid Uppsala universitet. Även han är oroad över Domstolsverkets förslag. Han menar att det innebär en mycket ingripande begränsning som kan få långtgående negativa konsekvenser, i synnerhet för den upplevda rättssäkerheten. Att hovrätter och kammarrätter inte behöver motivera sina beslut att neka prövningstillstånd strider dessutom sannolikt mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, menar han.  

– Jag tror inte att det skulle hålla i en prövning i Europadomstolen, säger Bylander och fortsätter: 

– Hovrättspresidenterna framhåller i sin debattartikel endast hovrätternas uppgift att överpröva inom rimlig tid. Men en minst lika viktig uppgift är att rättegången ska genomföra rättvist, vilket följer både av vår egen grundlag och Europakonventionen.  

Han pekar på att det finns hundratals fall där Högsta domstolen har konstaterat att hovrätten gjort fel när den inte har beviljat prövningstillstånd.  

– En eventuell utökning av krav på prövningstillstånd bör ske först efter en ordentlig utredning, inte på underlag av en promemoria från Domstolsverket.  

Eric Bylander menar att just frånvaron av motivering av prövningstillstånden i hovrätt och kammarrätt behöver utredas extra noggrant.  

– Den som överklagar får ofta intrycket att frågan inte ens har behandlats av hovrätt eller kammarrätt, eftersom det inte går att se det arbete som har lagts ner.  

Faktum är att Norge fälldes av Europadomstolen för bristen på motiveringar i ett fall från 2014. Därför har Norge nu infört en lagregel som kräver att domstolarna motiverar sina avgöranden så att det blir tydligt hur de har resonerat. 

– Brist på motivering blir ännu allvarligare om de gäller även domar på kännbara fängelsestraff, säger Eric Bylander.  

***

Läs även: Paragrafen som får våldsbrotten att skena

Läs även: Det förödande F:et – så påverkar det både lärare och elever