Vad Afghanistan behöver

Mirwais Wardak arbetar på organisationen Center for Peace and Unity (CPAU) och har bland annat skrivit en rapport på ämnet varför man blir taliban: "Afghan Minds and Afghan Hearts. Drivers for Radicalisation".

Abdul Salam Rahimy är före detta deputy finance minister under president Hamid Karzai och driver i dag frågor som handlar om pressfrihet i Afghanistan. Han är chef på Saba Media Organization i Kabul.

De är här för att delta i den stora konferensen European Development Days 2009.

På tal om att afghanerna om bara ett par veckor ska avgöra vem som egentligen ska bli landets nästa president (den sittande presidenten Hamid Karzai eller utmanaren Abdullah Abdullah), bekräftar de bägge den skepsis vi skriver om i veckans nummer av Fokus.

– Den enda positiva med att det nu blir en andra valomgång är att det visar det afghanska folket att det inte går att vinna ett presidentval genom valfusk. De flesta är annars ense om att det finns viktigare saker att ägna tid och resurser åt. Ssom att förbättra säkerhetssituationen och människors livsvillkor, säger Mirwais Wardak.

Abdul Salam Rahimy instämmer och tillägger att det inte finns någon som helst chans att på så pass kort tid som det nu är kvar till valdagen den 7 november,  se till att nästa valomgång blir rättvis och fri från fusk.

– Det är omöjligt. Allt talar emot detta. Att vintern redan har kommit till vissa delar av landet och försvårar det praktiska arbetet, att de logistiska problemen kvarstår och att FN sparkat 200 valarbetare som nu måste ersättas. Det blir omöjligt att hitta och utbilda 200 nya valarbetare i Afghanistan på bara två veckor, säger han.

Vad behövs då för att bygga upp Afghanistan och går det att minska talibanernas inflytande, undrar jag?

De pekar ut fler saker. Till att börja med så måste den afghanska polisstyrkan förbättras. Den är genomkorrupt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på de mycket låga polislönerna och det faktum att de enskilda polismännen själva är mycket utsatta. Råkar de ut för skador i tjänst få de själva betala sjukhusvård, och deras familjer lever ofta under mycket svåra förhållanden. Då är det svårt att ställa krav på att de ska göra ett bra jobb, menar Mirwais Wardak och Abdul Salam Rahimy.

De pekar också på mycket stora effektivitetsbrister i det internationella biståndet. En stor del av miljarderna som kommer från bland andra EU och USA har inte ens nått landet. Och väl där så försvinner mycket på vägen. Om ett kontrakt med en byggfirma i någon av landets mer avlägsna delar ska undertecknas så är det ofta minst fem olika företag och instanser som är inblandade. Alla ska ha sitt på vägen, från huvudstaden Kabul och vidare. Det gör att det av ett bidrag på 500 000 dollar endast återstår 100 000 när det väl nått fram.

Problemet är också att många av de företag som kontrakterats ligger i just EU och USA – då är det dit pengarna går och inte till afghanska företag och organisationer.

För att undergräva talibanernas ställning och minska deras rekryteringsbas finns det inga genvägar. Detta kan endast uppnås genom att förbättra människors säkerhetsituation, mildra fattigdomen och se till att förtroendet för de demokratiska institutionerna ökar, enligt Mirwais Wardak och Abdul Salam Rahimy.