Vad fan får vi för licensavgiften?

Det blev stor uppståndelse när nyligen när tidigare KD-ledaren och socialministern Göran Hägglund presenterade public service-utredningen för tillståndsperioden 2026 till 2033.  

“Mindre pengar till journalistik och tv-program, i en tid när det behövs mer än någonsin”, kommenterade SVT:s vd Hanna Stjärne.  

“Det kommer att bli ett annat Sveriges Radio”, sa radiochefen Cecilia Benkö och talade om en gradvis nedmontering.  

Inför utredningen gjordes stor sak av att de politiska partierna var oeniga och medietyckare befarade en rejäl bantning av public service-bolagens verksamheter. 

“Både källor med insyn i utredningen och utanför bekräftar att Tidöpartierna tänker driva igenom omfattande nedskärningar och skärpt styrning och granskning”, skrev exempelvis TV4:s förre vd Jan Scherman i DN Kultur. Men riktigt så illa för public service blev det inte, enligt de medieforskare som Fokus har talat med.  

– Jag tror nog ändå att de flesta är överens om att det inte blev någon slakt, utan det var nog snarare inför medieutredningen som det diskuterades, säger Ulrika Andersson, medieforskare på Göteborgs Universitet.

Även framöver kommer skattebetalarna betala drygt 9 miljarder kronor till public service årligen. Enligt kommitténs förslag ska medlen räknas upp med 3 procent 2026, från 2025 års nivå, för att därefter sänkas successivt. Uppräkningen 2027 till 2030 föreslås bli 2 procent per år och sedan 1 procent per år under resten av  tillståndsperioden som sträcker sig till och med 2033. 

Förra året fick Sveriges Television cirka 5,3 miljarder kronor, Sveriges Radio cirka 3,3 miljarder och Utbildningsradion 473 miljoner kronor. Men siffrorna kan vara svåra för en utomstående att sätta i ett sammanhang. Vad kostar det egentligen att göra tv och radio? Och hur slår påverkar uppräkningstalen? Kort och gott: Vad får vi egentligen för pengarna? 

De samlade intäkterna för Europas olika public service-bolag uppgick förra året till 38 miljarder euro, cirka 400 miljarder kronor, enligt European Broadcasting Union (EBU).  Ur ett europeiskt perspektiv har Sverige en relativt omfattande public service-verksamhet, på plats nio med en kostnad på 80 euro (motsvarande knappt 1000 kronor) per invånare. Ur ett nordiskt perspektiv är läget annorlunda, där den svenska avgiften per capita är lägre än i övriga nordiska länder.  

Men digitaliseringen har förändrat medielandskapet i grunden de senaste decennierna. För lite mer än 30 år sedan hade SVT och SR ingen egentlig nationell konkurrens, numera är hela världens film-, tv- och nyhetsutbud ständigt tillgängligt överallt i mobilen. Därmed är såväl mediebolagens ekonomi som deras möjligheter att nå publiken radikalt annorlunda i dag.  

De kommersiella aktörerna har påverkats mest av förändringarna. Sedan 2008 har reklamintäkterna för medier med journalistiskt innehåll i Sverige  minskat 62 procent. Av knappt 35 miljarder kronor i reklaminvesteringarna i digitala medier i Norden förra året gick 25,4 miljarder kronor till globala bolag som Google och Facebook. Bara 9,4 miljarder gick till nordiska mediebolag varav 4,6 miljarder kronor till nyhetsmedier i Sverige. Följden är att de kommersiella aktörerna – såväl tidningar som radio och tv –  tvingas ta mer betalt av slutkunden för att täcka kostnaderna.  

– Den tryckta pressen har drabbats hårdast, i synnerhet morgontidningarna, säger Ulrika Andersson. 

TV-bolagen har klarat sig bättre. Under många år höll de traditionella tv-kanalerna – så kallad linjär-tv – emot den fallande trenden. Nu ställer dock förflyttningen från linjär till streamad tv till det även för tv-bolagen. Andelen av befolkningen som tittade på linjär tv under en genomsnittlig vecka föll från 75 procent 2019 till 61 procent 2023. Samtidigt nådde olika streamingtjänster över 90 procent av befolkningen under en snittvecka förra året, enligt mätföretaget MMS/Nielsen People Meter. 

På ljudsidan är läget lite annorlunda. Med poddarnas framväxt har reklamintäkterna för ljud ökat de senaste åren. Två svenska bolag har också lyckats etablera sig globalt och enligt undersökningsföretaget Dataxis står Spotify och Acast för hälften av alla reklamintäkter från poddar i Europa.  

För public service-bolag som SVT och SR är fallande reklamintäkter emellertid inget problem. Tvärtom kan de dra fördel av att konkurrenterna måste ta mer betalt av tittarna när annonspengarna uteblir. Det ökar dragningskraften för innehåll som är gratis (eller betalt via skattesedeln, om man ska vara noga). För public service-bolagens del är det istället konkurrensen i form av ett massivt ökande digitalt utbud som är besvärligt.  

– Jag skulle nog säga att det rent generellt har blivit en mycket hårdare konkurrenssituation på den svenska mediemarknaden. Det gäller inte minst utbudet av rörlig bild och ljud, säger Tobias Lindberg, medieforskare på Nordicom vid Göteborgs universitet.  

SVT stångas numera med internationella jättar som Netflix, HBO, Disney, TikTok, Apple, Amazon och Youtube (som ägs av Google). De har alla  intäkter som vida överstiger SVT:s. Samtidigt möter SR bland annat ett Spotify som har 5 miljoner poddar på sin plattform varav 35 000 på svenska. SR konkurrerar även med utbudet av internationella poddar, i synnerhet engelskspråkiga.  Kommersiella mediehus som Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet har också utvecklat poddformat de senaste åren samtidigt som cirka en miljon svenska hushåll har minst ett ljudboksabonnemang, enligt Mediavision.   

En annan förändring driven av digitaliseringen är att användarna befinner sig på nya plattformar, vilket leder till stora investeringar i teknik som krävs för att hänga med i racet. Såväl SVT och SR har behövt lägga stora resurser på teknikutveckling för att säkerställa att de möter användarna på de plattformar dessa befinner sig. 

SVT fick förra året 5,3 miljarder kronor av svenska skattebetalare. För de pengarna får svenska folket fem kanaler: SVT1, SVT2, SVT Barn, SVT24 och Kunskapskanalen, den senare i samarbete med UR. Förra året sände SVT cirka 22 000 timmar linjär-tv och ytterligare 10 000 timmar gjordes tillgängligt på streamingtjänsten SVT Play, där merparten av de extra timmarna var nyheter. SVT har också 21 lokalredaktioner som tillsammans sände 3 424 timmar. Av detta innehåll var mer än hälften, 57 procent, egenproducerat. 26 procent av utbudet utgörs av program riktade till barn. Samhällsfakta och Nyheter står för 11 respektive 5 procent av utbudet.  

Exakt vad svenskarna får för tv-pengarna är svårt att avgöra, i synnerhet om man även ska väga in kvaliteten. 

– Jag tror inte att det är gjort några ordentliga genomgångar. Det är ett av de förslag som finns med här i den utökade granskning som public service-utredningen föreslår. Att titta bredare på vad man får för pengarna, säger medieforskaren Ulrika Andersson.  

Enligt en överslagsräkning som Fokus gjort kostar det i snitt cirka 170 000 kronor att producera en timme tv, om man tar med samtliga timmar som SVT sände 2023, inklusive Play. Men är det mycket eller lite?  

Från de kommersiella aktörernas håll har det gjorts gällande att public service borde gå att bedriva mer effektivt. Det har talats om dubbelarbete både i det redaktionella arbetet och när det gäller tekniken och genom åren har det höjts röster om att SVT, SR och UR borde slås ihop till ett bolag 

TV4 Media, som linjärt sänder TV4, Sjuan, TV12, TV4 Film, TV4 Fakta och TV4 Guld har ungefär samma omsättning som SVT, 5 miljarder kronor. Linjärt sänder man dock mer än dubbelt så många timmar som SVT.  

“På min tid som vd för TV4 (2001–2011, reds anm) var vi tre, fyra gånger effektivare i jämförbara programområden. Fortfarande finns en stor besparingspotential som man inte tar i när det gäller samordning”, sa Jan Scherman till Skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft när man för några år sedan gick från licensavgift till att betala public service via skattsedeln.  

Men samtidigt visas samma program i flera av TV4 Medias olika kanaler, och i dygnet-runt-utbudet ingår åtskilliga repriser, vilket gör det svårt att jämföra effektiviteten. Dessutom har SVT ett långt mycket bredare uppdrag, där tv riktad mot exempelvis språkliga minoriteter och hörselskadade ingår. 

Sveriges Radio fick förra året närmare 3,3 miljarder kronor. Utöver det hade de 95,4 miljoner kronor i intäkter utöver avgiftsmedel, varav den största delen kom från uthyrning av Berwaldhallen. 

Sveriges Radio sänder i P1, P2, P3 och P4, inklusive 25 lokala kanaler, och sände drygt 122 000 timmar via marknätet förra året, en ökning med knappt 1 500 timmar jämfört med året före. Utöver detta sändes 19 020 timmar via internetdistribuerade kanaler och extrasändningar via Sveriges Radio Play. 

Musik är den absoluta merparten av det som sänds, 55 procent, medan Samhälle och Nyheter utgör 15 respektive 10 procent. Utslaget per timme blir kostnaden 23 400 kronor.  

I Norge ligger radio och tv i samma public service-bolag, NRK. Sammanlagt fick NRK 6 miljarder kronor förra året och sände närmare 24 000 timmar tv i fyra kanaler, och 146 730  timmar radio i 13 kanaler.  

Avgiften är inte uppdelad på radio och tv, men sammantaget ligger kostnaden per sänd timme klart under den svenska. Delar man det totala anslaget med samtliga timmar  producerad radio och tv kostar SVT/SR 50 000 kronor per timme och NRK 35 000 kronor per timme. Men man bör ta i beaktande att Sverige sänder fler tv-timmar, som är väsentligt dyrare att producera.  

Både SVT och SR erbjuder utöver det ovan redovisade utbudet också nyheter online på sina sajter. Den verksamheten har debatterats eftersom den konkurrerar med kommersiella tidningar, som tvingas ta förhållandevis mycket betalt av prenumeranterna när reklamintäkterna minskat. SVT har cirka 2,3 miljoner unika besökare på sin webbplats varje vecka, SR har 1,8 miljoner, enligt siffror från Orvesto från mars i år. Det innebär att SVT har fler än både DN och Svenska Dagbladet och att bara kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen är större.  

– Mediebranschen flyter ihop. I dag konkurrerar alla mot alla på ett sätt som de inte gjorde tidigare. Jag kan tycka att det är ganska naturligt att även public service ska vara inne på de olika formaten. Det går inte att låta bli, säger Ulrika Andersson.  

I Storbritannien har externa konsultbyråer som EY och Deloitte gjort jämförande studier för att mäta effektiviteten och kontrollera hur mycket BBC exempelvis lägger på programverksamhet och hur mycket som går till overhead, men några liknande finns inte för svensk public service. Inte heller har Riksrevisionen gjort någon djupare granskning av hur medlen använts. 

– Det här är sånt som är uppe till diskussion. Det är möjligt att man kommer att ställa ökade krav på de årliga redovisningarna framöver, säger Ulrika Andersson. 

***

Läs även: Svenska medier sågar av den gren de sitter på

Läs även: Vad har ledarsidorna för funktion i dag?