Vår kris – giv oss i dag

Vi bor ju inte i Övre Volta, som Täppas Fogelberg skulle ha sagt. Men det hind­rar ingen svensk från att ta till brösttoner över bristande information om varför tågen står stilla i vinterns värsta snöstorm. (Tips från coachen: det är snön.)

I vårt ombonade välfärdssamhälle krisar det trots allt väldigt sällan. Ja, till och med Krisberedskapsmyndigheten har slopat prefixet kris i nya namnet Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Någon som går i gång på det? Krismyndigheten däremot, det var något det.

För medge att den där känslan av undantagstillstånd ändå är kittlande. När man får pulsa till affären iklädd tjockaste skidkläderna, även om man bor mitt i stan. För att inte tala om när bussen är så försenad att man till och med inleder samtal med helt okända personer.

När jag var liten brukade vi leka strömavbrott. Vi var avundsjuka på kusinerna nere på den vindpinade skånska slätten där lamporna slocknade för jämnan. I den kubistiska mellanmjölksförorten fanns det alltid värme i elementen och kyla i kylen. Vi tände stearinljus, åt smörgåsar och spelade spel i väntan på att strömmen skulle »komma tillbaka«.

Nä, vi bor inte i Övre Volta. Och snart spirar vårgäcken. Så passa på att tända ett ljus, prata med en främling och njut av krisen. Snart har vi inte ens finanskrisen att förfasas över.