Vi fem som nymoderater

Säg politiska barn- och ungdomsböcker och de flesta tänker vänster. »Olle och fabriken«, »Här är Nordvietnam« och »När barnen gick i strejk« var några av exemplen i journalisten Kalle Linds odyssé häromåret över proggtidens barnboksflora.

Borgerliga motsvarigheter har lyst med sin frånvaro. Tills nu.

Häromveckan kom »Skuggan och det mystiska dokumentet« (Yaaa förlag 2012). Författare är Jonny Munkhammar som på drygt 80 sidor levererar en historia som lämnar få tvivel om upphovsmannens ideologiska hemvist. Munkhammar är riksdagsledamot för moderaterna.

I boken far huvudpersonerna Nike och Nico Europa runt för att rädda farbror Andreis företag Futura från att förstatligas av den imaginära nationen Mordurien. När duon i slutscenen dyker upp på Futuras fabriksgolv brister arbetarna ut i närmast nordkoreanska hyllningstal till sin arbetsgivare. Resultatet: den onda statsrepresentanten lämnar fabriken med oförättat värv.

Även i USA söker sig nu högern ned i åldrarna. I november kom boken »Help! Mom! The Radicals Are Ruining My Country!« av Katharine DeBrecht. Själv beskriver hon boken som »ett roligt och underhållande sätt för föräldrar att sitta ned med sina barn och lära dem ursprunget till den nya Tea Party-rörelsen och stå upp för frihet och den amerikanska drömmen«.

Mer i mitten befinner sig den bok som Jill Biden, fru till vicepresident Joe Biden, kommer ut med i sommar. Den heter »Don’t Forget, Nana, God Bless Our Troops«, och handlar om amerikanska soldater som har varit i krig.

Frågan är om barn alls påverkas. 1970-talets barnvänsterpropaganda verkar i alla fall ha haft begränsat genomslag i den nu rådande opinionen.