Det är evolutionens fel att politiker bryter vallöften

Det är inte politiskt betingat och beror förmodligen inte heller på någon särskilt betydande illvilja. Att bryta vallöften verkar vara en naturlig följd av den mänskliga evolutionen. Alla bluffar. Åtminstone enligt den legendariske evolutionsbiologen Robert Trivers. Han förklarar att vi utvecklat förmågan att lura både andra människor och oss själva. Bedrägeri och självbedrägeri är en del i det mänskliga beteendet. Den riktiga gåtan är kanske vad vi – väljare och politiker – gör med den insikten.

Det kan handla om precis vad som helst. Ett av de senaste brutna vallöftena råkar gälla elpriserna. I början av september meddelade Ulf Kristersson att högkostnadsskyddet kommer finnas på plats den 1 november. Han sa att "det är ett gemensamt vallöfte". Så blev det inte. 

Ett annat av sommarens vallöften slog fast att drivmedelspriserna ska ner med 9 kronor för diesel och 5 kronor för bensin. I verkligheten ligger sänkningen på 14 öre för diesel och 40 öre för bensin.

Amorteringskravet ligger kvar, skatten på ISK-konton har inte sänkts och en massa annat här och där har inte heller förändrats trots att förändringar utlovats under hela året och över hela landet i form av valmanifest.

Det är inget nytt. I 2018-års valrörelse lovade Socialdemokraterna 10 000 fler polisanställda till 2024. Det kan, om man börjar nu, och kör för fullt, uppnås tidigast 2032. Just i dag har vi ett färre antal poliser per invånare än för tio år sedan. Socialdemokraterna lovade också att korta vårdköerna. Nu är de längre än de var då.

Så fortsätter det, så långt tillbaka som det funnits politiker och människor. Det är alltså inte politiskt betingat, inte orsakat av någon personlighetsstörning och beror inte på något slags internt fördärv. Att vi inte kör med helt raka rör beror på evolutionen.

– Vi vill åtminstone överleva, och om det går gärna också avancera på ett eller annat sätt, säger Robert Trivers.

– Det må handla om att skaffa status, om att hitta en partner för fortplantning eller om att bara få vara populär. Och för att bli bättre på att övertyga andra om något som kanske inte är helt sant så har vi människor utvecklat förmågan att lura oss själva, fortsätter han.

Robert Trivers kommer från samma skola som den berömde evolutionsbiologen och religionskritikern Richard Dawkins. År 2007 fick Trivers Crafoordpriset, som delas ut av Kungliga Vetenskapsakademin och Crafoordska stiftelsen för att uppmärksamma de vetenskapliga områden som inte omfattas av Nobelpriset. Kung Carl XVI Gustaf överlämnade diplomet fem miljoner kronor till Trivers för hans livslånga arbete inom biovetenskap.

Bland biologer och evolutionspsykologer är Trivers djupt respekterad. År 1971 kom hans uppsats The Evolution of Reciprocal Altruism, i vilken han förklarar varför vi människor är hjälpsamma gentemot människor som vi inte är släkt med. Det borde ju inte finnas någon naturlig anledning till det eftersom våra gener har som enda uppgift att återskapa sig själva i nästa generation. Varför skulle vi då hjälpa människor med helt främmande gener?

Trivers menade att det beror på så kallad reciprok altruism – ett slags ömsesidig osjälviskhet. En individ kan bete sig på ett sätt som inte direkt gynnar henne själv utan i stället en obesläktad, kanske till och med främmande individ, för att hon vet att den individen kan komma att göra detsamma i gengäld vid ett senare tillfälle. Kanske handlade det om att en jägare delade med sig av sitt byte till en person från en annan stam, som inte haft samma jaktlycka.

Men det var förmodligen inte fördelaktigt för överlevnaden att stå i skuld till någon. Så därför uppkom även gentjänsten.

Sedan kom någon på att man kan strunta i den. Bluffen hade uppstått.

Men då sprider sig naturligtvis ilska bland alla de som gör tjänster. Och om tillräckligt många känner ilska gentemot en individ i gruppen som i sin tur aldrig återgäldar en tjänst så uppstår livsfara – den som bluffade i mänsklighetens begynnelse bannlystes eller dödades. Därför, menar Trivers, har vi varit tvungna att bli bättre och bättre på att ljuga. Det är just det som Trivers teori bygger på: bedrägeri med hjälp av självbedrägeri. Den bästa lögnaren är ju den som tror på sin egen lögn.

Trivers menar att för att bättre lura andra har vi utvecklat förmågan att lura oss själva.

Flera funktioner, eller kanske fnurror, i den mänskliga hjärnan ger oss den förmågan. Visst finns det en objektiv verklighet som kan förklaras med biologi, kemi och fysik. Men den subjektiva verkligheten, vår övertygelse, är något helt annat och präglas av personliga erfarenheter och genetik. Och när vi ljuger vill vi ju manipulera andra människor till att ändra sin övertygelse, så att den bättre stämmer överens med vår. Det finns mängder av exempel.

Den svenske psykologen Ola Svenson visade i en studie 1981 att 93 procent av amerikanska högskoleelever och 69 procent av svenskarna rankade sig själva bättre än genomsnittet på att köra bil. Över 90 procent av företagschefer tror att deras företag har större chans att lyckas än andra företag i samma bransch. 94 procent av universitetsprofessorer anser att de gör ett bättre jobb än kollegorna.

Hur kan vi vara så vilseledda?

Psykologer tror att självbedrägeri är det medvetna eller omedvetna åsidosättandet av känslomässigt påfrestande och energikrävande tankar och information, för att i stället bevara vår trygghet eller för att avancera. Vi skapar helt enkelt en subjektiv verklighet som gynnar oss – eller som åtminstone inte är jobbig.

Sedan finns det tankebiaser – fnurror på den kognitiva tråden. En vanlig sådan är konfirmeringsbias – tendensen att omedvetet fokusera på information som bekräftar den egna övertygelsen.

Hur som helst så vilseleder vi inte andra på grund av illvilja – åtminstone inte oftast. Vi är helt enkelt bara långt utvecklade människor.

Valmanifest finns naturligtvis av en mängd anledningar. Och att de inte blir som man sagt i dem kan bero på inkompetens, bristande verklighetsuppfattning eller antisociala faktorer som gör att man inte drar sig alls för att bara ljuga. Men oftast beror brutna vallöften på att upphovsmakarna faktiskt lyckats lura sig själva. Den mänskliga hjärnan är den mest utvecklade bland alla arter – och dess komplexitet har gjort att vi imponerande nog kan vilseleda oss själva.

 Så hur ska man kunna urskönja någon form av genuinitet?

– Var ärlig mot dig själv, säger Robert Trivers.

Och tillägger:

– Man kan ta en mycket noggrann titt på sig själv och på hur man beter sig. Vi tjatar på barn om att de ska vara ärliga, att aldrig ljuga. Ändå ägnar vi så mycket tid åt att göra just det. En början är att var och en av oss åtminstone erkänner det, och att vi sedan undersöker vad den insikten gör med oss och vår tillvaro.

Läs även: Postsanningens tidevarv: Därför accepterar vi lögner

Läs även: Det som var foliehattigt i går är okej i dag