Andra kammaren

Aida siktar mot toppen

Text: Andra kammaren

Publicerad 2019-01-11

[caption id="attachment_523770" align="alignnone" width="638"] Foto: TT[/caption]

När Aida Hadžialić då Sveriges yngsta statsråd någonsin som gymnasieminister i regeringen Löfven, lättade sitt hjärta i Aftonbladet hördes ett sus i det politiska Sverige. Hon hade fått nog av identitetsvänstern, som enligt henne var för upptagen med etnicitet och hudfärg och för lite fokuserad på det som spelar någon roll: arbetslöshet, bostäder och skola.

– När det gäller flyktingdebatten har jag upplevt att jag behöver stå för vissa saker för att jag själv har varit flykting. Jag känner självklart med människor som kommer till vårt land och vill hjälpa dem. Men man glömmer bort aspekten att jag är ett statsråd i den svenska regeringen, röt hon.

Socialdemokratin såg en stjärna tändas. Borgerligheten, med fasa, det samma.

Sedan gick det som bekant utför. Snabbt. Hadžialić körde över Öresundsbron med ett glas vin för många innanför västen och åkte fast för rattonykterhet. Hon lämnade regeringen. Därefter var det tyst. Först på senare tid har vi anat en önskan från den unga socialdemokraten att ta sig tillbaka i politiken. Mest tydligt var det när hon axlade uppdraget att leda S i Stockholms valanalys.

Vi brukar hålla koll på hennes utspel och i julhelgen var Aida Hadžialić namn i rubrikerna på nytt. I en intervju med Expressens Niklas Svensson gjorde hon på nytt ett uppmärksammat utspel i migrationsfrågan, och uppmanade Stefan Löfven att göra upp med Ulf Kristersson om invandringen.

– Hon verkar sugen, verkligen, hon har haft möjlighet att komma tillbaka på lägre nivåer politiskt, men inte varit tillräckligt intresserad av det, säger en källa med insyn.

Hen fortsätter:

– Ska hon komma tillbaka är det inte i regionspolitiken utan i rikspolitiken, på en EU-lista eller via en statsrådspost.

EU-listan för S sätts inom kort, den skulle egentligen varit klar redan i december, men hänger mycket på regeringsbildningen. Alltså om det inte blir en ny Löfvenregering och avpolletterade statsråd ska få en topposition att falla tillbaka på. Enligt uppgift har nuvarande EU- och handelsminister Ann Linde tackat nej till att stå som förstanamn på listan. Hon nämns i stället som svensk kandidat till att bli EU-kommissionär i höst, eller som möjlig utrikesminister om Margot Wallström inte vill (eller får) vara kvar i en eventuell ny regering. I båda fallen anses hon inte sticka lika mycket i ögonen på den borgerliga sidan.

Men kanske är det inte EU alls som lockar Hadžialić, utan något mer partinära, som partisekreterarposten. Källor i S vittnar om att Lena Rådström Baastad inte sitter stensäkert, eller som en uppgiftslämnare uttrycker det:

– Hon är populär internt men inte någon man sliter ut i medierna.

Kanske kan en petning snett uppåt av henne innebära en ingång för Aida?

Nu kanske någon undrar vad det ska bli av Gabriel Wikström, en annan ung minister som gick i förtid förra mandatperioden. Det undrar även vi. Han var precis som Aida Hadžialić ledare för en valanalys under hösten, i hans fall för hela partiet. Men ställer man de båda bredvid varandra så lyser nog ändå Aida starkast, om man ska tro rösterna inifrån.

* * *

Foto: TT

Spricka nummer 2: C och L

På söndag ska Liberalerna sätta ned foten i frågan om regeringssamarbete. Centerpartiet gör det i dag, lördag. Men det verkar inte bara gnissla mellan å ena sidan C och L och å andra sidan M och KD. Gnisslet verkar också finnas mellan C och L.

När Centern hoppade av förhandlingarna i december höll Annie Lööf en presskonferens där hon gav medierna beskedet. Men det var först genom presskonferensen som Liberalernas partiledare Jan Björklund fick beskedet från mittenkollegan, enligt Andra Kammarens källor. Ouch!

* * *

Julen kommer sent i år

Hur var det nu? Julen varar än till påska. Åtminstone på Dagens Arena.

* * *

Don’t you Dare!

Politiken har sina hjältar. Politiker har också sina hjältar. Ibland verkliga, ibland från fantasins värld. Och de hjältar man har, skyddar man – ett angrepp på dem och reaktionerna blir inte nådiga.

Det märktes nyligen när Netflix lade ner tv-serien om Daredevil, en från början seriehjälte i tidningsformatet skapad 1964. Christine Hanefalk är tung moderatpolitiker i sin hemkommun Upplands Väsby, där M och alliansen just fått tillbaka makten. Hon är sedan valet kommunfullmäktiges ordförande och sitter i kommunstyrelsen. Till vardags var hon länge politisk sekreterare i Moderaternas riksdagsgrupp men jobbar numera som lobbyist för Sveriges Hamnar.

Men hon har också en stark förtjusning i superhjälten Daredevil. I flera år har hon på egna bloggen theothermurdockpapers.com följt Daredevil. När Netflix besked kom startade hon ett nätuppror mot beslutet: »Under tre säsonger, från 2015 har Daredevil även funnits som TV-serie på Netflix. Dessvärre har serien något chockartat lagts ner tillsammans med Marvels övriga utbud«.

För några dagar sedan hade redan närmare 150 000 protesterat mot beslutet. Tilläggas kan att Hanefalk förutom gedigen politisk erfarenhet hemifrån har kunskaper om en annan hantering där det krävs både starkt spelkunnande och ett stort inslag av diplomati. Hennes mamma Gunilla Lindberg, har som svensk ledamot av Internationella Olympiska kommittén varit med om otaliga duster.

* * *

Från revolutionär till gråsosse

Trogna Andra Kammaren-läsare känner till vår besatthet av kopplingen mellan restaurang Hubertus och toppskiktet i S. Det har fått oss att mynta uttrycket »Hubertushögern« om det gäng rådgivare som Löfven omger sig med, varav flera, som Wille Birksten och Odd Guteland, fanns i hans närhet redan på IF Metall. Och som då avhandlade väsentligheter under luncherna på Hubertus.

Då och då dyker partiledaren och (än så länge i alla fall) statsministern Stefan Löfven upp på Hubertus. En bild från ett sådant tillfälle fångade vårt intresse. Här möter han skådespelaren Kjell Bergqvist liksom en annan skådis, nämligen Carl Kjellgren, som bland annat spelade trummisen i Colin Nutleys film »Black Jack«. Kjellgren bär dessutom S partisymbol.

Det får milt sagt beskrivas som en kraftig högergir från Kjellgrens sida, denne var i sin ungdom synnerligen röd. Han tillhörde marxist-leninistiska KPML (r) mest gödande företrädare i uppväxtstaden Skövde vid sidan av particellens ledare som gick under smeknamnet »Flax«. Det var ett kampförbund där partiorkestern Knutna Nävar bland annat brukade framföra »Sången till Stalin«.

* * *

En sockerborgare

Vad nu då? Julpyssel på LO-borgen? Sockrade avtal? Nej, konditori Ritorno på Odensgatans skyltfönster för några år sedan. De har också pepparkaksavbildat Stadsbiblioteket, Stadshuset och Nordiska muséet. Ritorno hörde av sig till Landsorganisationen och undrade om de ville köpa huset. Men LO har ju redan sin borg, så de tackade nej.

* * *

Lika som bär