Andra Kammaren avslöjar: Sabunis okända lobbykoppling

I förra veckan kom Svenska Dagbladet med avslöjandet att det fanns starka lobbyistkopplingar mellan L-ledaren Nyamko Sabuni, lobbyfirman Nordic PA och förslaget om elvägar och en elektrifieringskommission som Sabuni lanserade i sitt första tal som partiledare i Almedalen förra sommaren.

Andra Kammaren kan nu avslöja att det också finns starka kopplingar till Liberalernas ledning via Nordic PA till ett klassiskt liberalt attribut: halmhatten.

[caption id="attachment_640747" align="alignnone" width="495"] Från Nordic PA:s presentation.[/caption]

Men Friedman har också en bakgrund i politiken.

Halmhattspartiet är ett epitet som länge dröjde kvar för folkpartiet. Hattarna gjorde entré redan 1964, men blev mest uppmärksammade i ”Rösta ungt-kampanjen” inför valet 1968. Idén kom (naturligtvis) från USA, där unga liberaler på besök sett hur amerikanska presidentkandidater använde dixielandband för att locka folk till sina kampanjmöten.

Om talaren var den dåvarande folkpartiledaren Sven Wedén var entrémusiken obligatorisk: ”You are my sunshine”.

[caption id="attachment_640748" align="alignnone" width="487"] Solskenet Wedén talar någonstans i Sverige 1968.[/caption]

– Det hade börjat redan 1964 när vi i Stockholm drev en ungdomskampanj för att få Ola Ullsten vald till andra kammaren. Då använde man halmhattar med hans bild, och hade dixielandband för att locka folk till mötena, berättar Jan Friedman i boken Rösta! om svenska valkampanjer. Friedman var då ung fpu-are.

Men han hade senare också uppdrag som pressekreterare åt den borgerliga regeringen på 70-talet, och – inte minst – som basist i ”Soft stompers”, som spelade under Rösta ungt-turnén 1968.

– Vi var ett gäng tonåringar som smet från skolan för att spela på valmöten. Men det var flera band som engagerades, som ”Sumpen swingsters” och ”East End Jazz Men” med Eddie Bruhner som senare blev de betydligt mer kända Sveriges Jazzband.

[caption id="attachment_640769" align="alignnone" width="494"] Ungdomskandidaten Ola Ullsten håller torgmöte i Vällingby 1964.[/caption]

1964 hade det gått bra för 32-årige ungdomskandidaten Ola Ullsten, som blev vald som riksdagsman. I kommunvalet 1966 och i riksdagsvalet 1968 fortsatte folkpartiet med dixielandband och halmhattar.

Och de var ungdomsförbundet Fpu (numera LUF) som drev fram de nya kampanjmetoderna. Inte minst för att lyfta fram sina ungdomskandidater. I Fpu-leden fanns en aktiv generation politiker som inte ville vänta till medelåldern innan de skulle kunna bli valbara.

Folkpartiet hade 1967 valt tångfabrikören Sven Wedén från Eskilstuna att efterträda Bertil Ohlin. Men Wedén var knappast någon ungdom, 54 år gammal. Däremot fanns det i Fpu-leden förutom Ola Ullsten en skara yngre som skulle låta höra talas om sig: Per Ahlmark, Carl Tham, Olle Wästberg, Gabriel Romanus, Thomas Hammarberg, Ernst Klein, Staffan Thorsell och Hans Nestius.

– Hela upplägget av valmötena var en amerikansk grej man tog till sig, som ansågs som något nytt. Det stora var att man etablera en ny form av öppna valmöten där folk kunde ställa frågor till kandidaterna, berättar Jan Friedman i Rösta.

Två återkommande låtar var ”You are my sunshine”, om Wedén eller annan kandidat, och ”After you´ve gone” – vilket skulle anspela på att Tage Erlander borde bytas ut som statsminister.

Valrörelsen 1968 markerade på flera sätt ett skifte i kampanjmetoderna.

– Det var då rockslagsmärken började användas, valstugorna blev fler, och vi försökte också göra hembesök hos väljarna enligt engelsk modell, att kandidaterna gick ut och knackade dörr. Men det blev nog aldrig så stort.

– Det gjordes vid något val också en undersökning om två valdistrikt på Kungsholmen. I ett av dem hade partiet varit extremt aktiva med olika valaktiviteter, som hembesök och möten, i det andra hade man inte gjort någonting. Och det gick bättre för folkpartiet i det senare…

På torgmötena var det snabba dueller mellan en mötesledare och kandidaten.

– Fast allt byggde på att det skulle vara ganska högt tempo på torgmötena. Och många av de äldre riksdagsledamöterna var inte så vana vid det, utan vecklade in sig i långa svar. Det kunde bli väldigt patetiskt, säger Jan Friedman i boken.

När det var dags för publikfrågor fanns en gyllene regel: låt folk komma fram och ställa frågor, men släpp aldrig mikrofonen!

De som glömde det kunde få uppleva hur någon i publiken – inte sällan en politisk motståndare – helt tog över mötet.

Fast efter 1968 återkom varken dixielandsbanden eller halmhattarna i folkpartiets valrörelser. Och inte ens 1968 var tradjazz det som de unga i första hand gick och nynnade på.

Fpu-arna gick det bättre för. Jan Friedman var vid skiftet till 70-tal ordförande i arbetsutskottet i Fpu Stockholm, chefsombudsman var Per Wendel, senare kriminal- och politisk reporter på Expressen, ombudsman var också Erik Månsson, ett tag även chefredaktör på Expressen (fram till löpsedeln: KÖR UT DOM!), och en annan i Fpu-kretsen var Thomas Berglund, så småningom biträdande partisekreterare och vd på Securitas, och en av den drivande bakom Pysslingen, den första privata verksamheten som gav sig in på välfärdsområdet, liksom senare Capio som driver S:t Görans sjukhus i Stockholm.

Jan Friedman har även gjort en tid som ordförande för Hammarby Fotboll, en erkänt enormt stökig position som nog går utanpå till och med striderna i 70-talets Fpu. Staffan Thorsell (Se ovan! Även han senare chefredaktör på Expressen) lät sig också väljas till ordförande, men satt bara kvar i några månader.

[caption id="attachment_640739" align="alignnone" width="374"] Utmanövrerade Garthon med hjälp av "rörmokare".[/caption]

Men strider var det i Fpu också. Inte minst var ordförandestriderna i Fpu hårda och avlöste varandra. Också där hade Jan Friedman en central roll. Han ledde en grupp som kallades "rörmokare" som enligt vissa inblandade med smutsiga metoder försökte stoppa den – i deras tycke – alltför marxistinfluerade Per Gahrton från att bli Fpu-ordförande. Vid en bussresa till en Fpu-kongress i Falkenberg "glömdes" till exempel ett ombud kvar, som inte tillhörde rätt falang, och fann sig stående ensam någonstans i Småland efter en nattlig kisspaus.

[caption id="attachment_640772" align="alignnone" width="440"] Per Garthon med Vingåkerssonen Gunnar Helén, som efterträdde Sven Wedén som Fp-ledare.[/caption]

Motkandidaten var Lars Leijonborg som hölls obefläckad från myglet, som ”rörmokarna” Jan Friedman, Olle Wästberg (också senare chefredaktör för Expressen) med flera stod för. Rörmokeriet fick till slut sin belöning när Leijonborg blev Fpu-bas vid kongressen 1971.

Mellan 1966 och 1977 nyvaldes ingen Fpu-ordförande utan strid på kongressen, konstaterade liberalernas egen historieskrivare Anders Johnsson i en artikel i partitidningen Nu.

”Det började 1969 då en efterträdare till Thomas Hammarberg (i dag S-riksdagsledamot) skulle utses. När kongressen samlades fanns bara en kandidat, nämligen Olle Wästberg. Men under kongressen meddelade Per Gahrton att även han kandiderade. Mellan Wästberg och Gahrton fanns tydliga politiska skillnader, bland i synen på Israel och i FPU:s relation till Folkpartiet. Gahrton vann med 40 röster mot 34”.

Inför kongressen i Falkenberg 1971 mobiliserade ”rörmokarna” och deras kandidat var Lars Leijonborg:
”Gahrton kandiderade till omval 1971 men slogs då ut av Lars Leijonborg med 50 röster mot 49 och en nedlagd”, konstaterar Johnsson och ”Det fanns långtående förberedelser inom Leijonborglägret på att bilda ett nytt ungdomsförbund om Gahrton hade blivit återvald”.

Lars Leijonborg förlorade sedan ordförandevoteringen mot Johan Schück (senare på DN) 1973. Schück avsattes redan året därpå när han förlorade mot Billy Olsson (senare generaldirektör på CSN).

På kongressen 1975 stod striden mellan Bonnie Bernström (senare riksdagsledamot) och Christer Nilsson (numera Hallerby, senare statssekreterare hos Sabuni), som räknades till Leijonborg-respektive Gahrtonlägret. Första omröstningen visade att det fanns en röstsedel för mycket i valurnan och den fick göras om.

”Resultatet av den andra omröstningen dröjde… Valet hade nämligen slutat oavgjort. Nu blev det lottdragning, som Bonnie Bernström vann”, skriver Johnsson.

* * *

[caption id="attachment_640756" align="alignnone" width="502"] Hotell Stinsen i Hallsberg, järnvägs-Sveriges svar på Folkpartiet.[/caption]

PA-branschens (och politikens) Hallsberg

Med dagens opinionsstöd för Liberalerna kan man skoja om att de kvarvarande L-sympatisörerna är antingen pr-konsulter eller ledarskribenter på oberoende liberala tidningar. Och sant är att pr- och pa-konsulter med hemvist eller bakgrund i Liberalerna är det i särklass mest överrepresenterade partiet i påtryckarbranschen.

Men pr- och pa-branschens har blivit en alternativ arbetsmarknad för allt fler politiker, före eller efter den politiska karriären.

[caption id="attachment_640751" align="alignnone" width="682"] Sammanställningen bygger på Fokus kartläggning av 363 pr- och pa-konsulter med känd politisk bakgrund eller hemvist. [/caption]

Varför det är så många liberalpartister är knepigare att svara på. Kanske var liberaler närmast ”till hands” för politisk breddning när unga moderater hade startat det som blev Sveriges första riktiga pr- och lobbybyrå, Kreab. Grundarna där var Peje Emilsson och Jan-Erik Ander, plus Carl Bildt, som efter att ha jobbat åt M i valrörelsen 1970 drog igång Kreab. Rätt snart kom det in liberaler i Kreab-gänget, och på 80-talet startade Mats Gullers som varit presschef hos Ola Ullsten pr-företaget Gullers, som – ovanligt nog för branschen – och i likhet med Kreab, överlevt sedan dess.

Gamla folkpartiet kallades ibland för ”politikens Hallsberg”, där stannade man till och bytte parti i stället för tåg.

Lite samma sak kan sägas om Nordic Public Affairs, den byrå som nu är i fokus för sina nära kontakter med L-ledaren.

I dag är de 20 konsulter eller rådgivare i företaget. Men sedan starten 2011 har 26 andra personer passerat där för kortare eller inte så långa perioder. Bland dem finns Hakim Belarbi, som var pressekreterare hos Mehmet Kaplan och nu pa-chef på NCC, Madeleine Sjöstedt, som var kulturborgarråd i Stockholm och i dag basar för Svenska Institutet, Jöran Hägglund, partisekreterare C och statssekreterare hos Maud Olofsson, i dag landshövding i Jämtland, men även (som brukligt är på nästan alla platser) Sven Otto Littorin, tidigare partisekreterare M och arbetsmarknadsminister.

Förutom styrelseordföranden Jan Freidman finns på Nordic PA tre personer som i tiden har närmare samband med uppdrag för L, bland dem Helena Dyrssen, som var statssekreterare i samordningskansliet under alliansåren. Fyra har bakgrund i M, två i ungcentern, en S, en MP och en återkommare på byrån finns i Martin Kits, fram till nyligen strateg hos Ebba Busch.

[caption id="attachment_640755" align="alignnone" width="501"] Geelmuydens grundare, norske Hans Geelmuyden, skojar till det. Fram till hon blev riksdagsledamot jobbade Sabuni på byrån. Foto: Geelmuyden.Kiese[/caption]

Själv var Nyamko Sabuni pr-konsult på Geelmuyden.Kiese när hon valdes till riksdagen 2002. När hon slutade som jämställdhetsminister ingick hon i den kvartett som startade pr-byrån Sherpa Kommunikation i maj 2013. Sabuni hoppade sedan av efter ett tag och lite senare går byrån i konkurs. Vd:n Jan Sandberg (med bakgrund som M-riksdagsledamot) hävdade då att mattan drogs bort under fötterna när de inte fick den utlovade krediten från sin huvudägare Media Bergen.

[caption id="attachment_640746" align="alignnone" width="450"] Rivigt från Resumé.[/caption]

* * *

Morianväg ingen canossavandring…

Jonas Morian byter jobb, det är inte ett besked man blir direkt chockad av. Vi ska inte jämföra med gamla tiders snack om ”Hopp-Jerkor”, men för alla som förespråkar hyfsat täta byten av arbetsplatser är Jonas ett föredöme. Ska han på jobbintervju är det snudd på att han får hyra gaffeltruck om han tar med sig sitt CV, och LinkedIn har förmodligen fått göra en korrigering i sina mallar för just Jonas. Nu senaste gick han till Forum, men dessförinnan har han jobbat med press och kommunikation på…. Ledarna, Almega, eget företag, Riksbyggen, Forum för levande historia, Almega, RFSU, Attendo, Forum för levande historia, Svensk Turism, Riksteatern, Sverige i Europa, Spider Relations, Journalistförbundet… och säkert någon missad. Vissa dyker upp två gånger? Ja, det har Jonas gjort också.

Dessutom är detta ett utmärkt tillfälle att publicera bilden på en 19-årig Jonas just på väg ut på sin vandring (från tidningen S utgiven av SSU i valet 1991). Just då inriktad på att byta åsikt ibland.

* * *

Juholt återvänder caféprogrammen

Minns ni Ragnar Dahlberg? Han som ledde det bland veteraner omåttligt populära programmet Café Norrköping på 90-talet. Han är Håkan Juholts nya förebild. Eller ja, hans program i alla fall. Som Andra Kammaren kunde berätta i förra upplagan så har Sveriges favoritambassadör köpt en kamera och gjort sig själv till tv-ankare i coronakrisens spår.

När inga evenemang kan hållas live har han börjat sända dem via Facebook, med i vissa fall sexsiffriga tittarsiffror. När Fokus intervjuade honom för en artikel om Islands krisande intervju berättade han drömskt om sina planer: att bli ett UD:s Café Norrköping.

– Jag ska bjuda in ett antal människor och göra en sändning från trädgården med kanelbullar och olika gäster, som kan hålla två meter ifrån varandra och prata om företag, utbildning, kultur, litteratur, ja vad som helst. Det ska heta Café Svea är tanken.

– Programidén har legat död i 20 år men återuppstå nu, haha.

Men vad hände egentligen med Ragnar Dahlberg, undrar kanske du? På 80-talet fick han två döttrar med Aktuelltankaret Ulla-Carin Lindquist, som senare gick bort i nervsjukdomen ALS. Ragnar gifte om sig med en Gun-Britt och bor i dag i Gryt i Valdemarsvik. I Linköping driver de två, hör och häpna, ett kafé: Dahlbergs kafé.

Företagsnamnet har inte fallit i god jord hos gamla arbetsgivaren SVT. Till Aftonbladet berättade Ragnar för någon månad sedan:

– SVT gillade inte att vi döpte det till ”Dahlbergs café”. De hade synpunkter, det var att snylta på renommé. Jag fick ett antal brev om det.

Aftonbladet: Jobbade du på SVT då?

– Ja, men jag var inte anställd. Jag hade kontrakt med dem, men de vill veta allt sådant här som man gör. De reagerade, men jag sa att namnet ”café” kan ju inte vara ert och Dahlberg är mitt namn. Då sa de ”du kan komma att bli mindre användbar för oss i fortsättningen om du väljer det namnet”.

Aftonbladet: Ett förtäckt hot alltså?

– Ja, men så sa de.

Aftonbladet: Men du stod på dig?

– Ja, jag sket i det.

Frågan är vad SVT ska tycka om Håkan Juholts kaféplaner. Något säger oss att också han lär skita i det.

* * *

Kristerssons kompis f d statsepidemiologen

På sina håll höjs det ögonbryn över att M-ledaren Ulf Kristersson tycks hyfsat sluta upp bakom den svenska coronastrategin. Kanske spelar det roll att han är kompis med den tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke, och lyssnar på hans åsikter?

En politiskt sett spännande familj dessutom, fadern Curt-Steffan Giesecke började redan 1947 på SAF, Svenska Arbetsgivareföreningen, där han blev vice vd 1954 och var vd 1966–1978. Han var 1978–1990 också chef för den svenska delen av hemliga motståndsnätverket Stay Behind som skulle agera i händelse av en ockupation av Sverige.

Johans son Peter Giesecke, läkare, var däremot åren 2005–2007 ordförande i Liberala studenter.

* * *

Ännu mer Folkpartiet (jo då hette det det)

Ali Esbati (V) har tittat runt bland gamla affischer och påminner om den här Fp-affischen från 1936.

Fast många har drabbats av samma öde. Att någon annan politisk kraft eller företag "snor" symbolen. I Natur och Kulturs bok "Hur man gör reklam" från 1931 framhölls till exempel Asea som ett föredöme i val av varumärkeslogotype:

* * *

Nytt från Dalsland 1:

Vi kommer osökt att tänka på Robert (Robban) Karl-Oscar Brobergs låt som väl gick "Min bil är inte lik din bil, det är en likbil".

* * *

Nytt från Dalsland 2:

Bil-nytt från Dalsland är också att "Ove Sundbergs" bil från Solsidan numera återfinns i landskapet. Vad kör han nu?

* * *

Självbeskrivande namn

Som ni vet gillar Andra Kammaren kul namn. Särskilt om namnen kan kopplas till vad vederbörande sysslar med. Här är några vi spanat in på senare tid:

Ann Tiits, chef för Amningscentrum Söder

Vilde Jonasson Wåld, ung orienterare Sundbybergs IK

Sven Granath, kriminolog, expert på sprängningar

Stefan Gård, ordförande för Sveriges mjölkbönder

* * *

Och så har Morgan Johansson fyllt 50 och konstaterar att åldern även förändrat honom utseendemässigt. Här bevis i form av en lumpartidsbild.

* * *

Alla dessa dagar....

Frågan är vilka traditioner en dag som denna kan skapa?

* * *

Träffsäkert

Jägarna är ett skojfriskt släkte. Vi minns när de höll kurser på temat "Lär dig skjuta och träffa nya kamrater". Och så detta i coronatider:

* * *

Rättelse

Vi trodde förra veckan att Nyamko Sabunis sambo, f d SVT-profilen Lennart Persson, bekymrade sig över avarter inom hästsporten:

Det visar sig att den bekymrade är Lennart Persson, fast f d travskribent på G-P. Fast ruggigt lik sin namne!

"Båda heter visserligen Lennart Persson och har en bakgrund i Göteborg. Men det är som med Glenn. Alla heter Glenn i Göteborg, men man måste kunna skilja dom från varann", skriver f d G-P-reportern Kenth Andreasson.

* * *

Lika som bär 1:

[caption id="attachment_640757" align="alignnone" width="456"] Linus Glanzelius, politiskt sakkunnig göteborgare hos utrikesminister Ann Linde, och Dennis Wedin, bostads- och fastighetsborgarråd (M) i Stockholms stad.[/caption]

[caption id="attachment_640760" align="alignnone" width="451"] Utbildningsminister Anna Ekström (S), och f d EU-kommissionären Cecilia Malmström (L).[/caption]

* * * * * *

Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?

Har du bilden eller klippet alla vill se? Tipsa oss!

[email protected]