Beglers besvärande bakgrund

Ann-Marie Begler söker jobbet som generaldirektör för Försäkringskassan. Det jobb hon fick sparken från i april i år. Det avslöjade Expressen i veckan.

Enligt socialminister Annika Strandhäll hade regeringen kritik mot Begler för att utförsäkrade kom i kläm mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och att myndigheten hade lagt för lite tid och kraft på samverkan.

Expressen uppger också att regeringen, innan den avsatte Begler, ska ha försökt få henne att ta jobbet som chef för Pensionsmyndigheten. Regeringens beslut att sparka Begler fick kritik. Alliansen lovade att Ann-Marie Begler skulle återinsättas om de fick regeringsmakten efter valet.

Kansliet för chefsförsörjning av myndighetschefer säger till Expressen att det kommit in åtta intresseanmälningar. En av dem alltså från Begler. Av många har hon beskrivits som den oantastlige tjänstepersonen.

Men det finns också fläckar i hennes förflutna.

Som överdirektör på Rikspolisstyrelsen blev hon indragen i en historia som flera år senare slutade med fleråriga fängelsestraff för fyra personer. De fällande domarna kom för affärer som skedde mellan Kriminalvårdens fastighetschef, en arkitektbyrå och en konsult som agerade mellanhand. Den har beskrivits som den största muthärvan i offentlig förvaltning i Sverige.

Men fastighetschef hade tidigare samma jobb på Rikspolisstyrelsen (RPS) där Ann-Marie Begler var hans chef. En av de affärer som han och andra åtalades för skedde under den tiden, vid mitten av 00-talet.

Det handlade om var polisens personaladministrativa centrum (PAC) skulle placeras. 2004 togs ett stort försvarsbeslut, och efter det restes krav på statliga ersättningsjobb i bland annat Östersund som blivit av med ett regemente och en flygflottilj.

Både Linköping och Östersund var på tal för ett PAC. Men Linköping hade redan delar av en samordnad administration och blev också de där PAC skulle placeras.

På ett möte den 16 december 2004 träffar Begler den dåvarande fastighetschefen Rolf Swenson som visar henne anbud från två fastighetsbolag, som enligt honom valts ut bland 18 anbudsgivare. Det slutade med att Begler förbjöd Rolf Swenson att skriva på ett kontrakt innan ekonomiavdelningen hade gjort en analys av underlaget.

Rolf Swenson blev irriterad. Han tyckte att avtalet var bra och ville underteckna det på en gång. Men Begler och ekonomichefen på RPS kände sig tvungna att gå igenom jämförelsen och underlaget, som de menade var knapphändigt. Men något ytterligare material fick de aldrig. Den 2 januari 2005 ringde ekonomichefen upp Rolf Swenson och sade att de skulle vänta med att teckna hyresavtalet. Han meddelade då att han redan tecknat avtalet.

Nu får Ann-Marie Begler klart för sig att Rolf Swenson undertecknat hyreskontraktet. Och att RPS var bundet av hyreskontraktet. Hon blev »rosenrasande« enligt ekonomichefens utsaga, eftersom tecknandet av hyresavtalet var tvärt emot hennes order.

Ekonomichefen avrådde Begler starkt från att skriva på delegationsbeslutet i efterhand, men chefsjuristen Ulf Berg tillstyrkte detta. Det gjordes en internutredning som inte ledde till något på grund av det bemyndigande som Begler gett i efterhand. Ekonomichefen ansåg att man borde undersökt om det varit fråga om trolöshet mot huvudman.

När fastighetschefen, nu på Kriminalvården, åtalades 2014 fanns också affären i Linköping med. Genom en riggad upphandling ska RPS ha slutit ett hyreskontrakt som blev nära nio miljoner kronor för dyrt. Enligt åtalet ska fastighetschefen och hans medåtalade ha tagit emot mutor på 750 000 kronor för att avtalet i Linköping skulle hamna hos »rätt« fastighetsbolag.

I förundersökningen bedömer man skadan av det ingångna avtalet till minst 8,9 miljoner kronor jämfört med om det ingåtts på marknadsmässiga villkor.

I den omfattande muthärvan på Kriminalvården, där fastighetschefen började arbeta 2005, uppskattades värdet av mutorna av åklagaren till runt 28 miljoner kronor mellan 2006 och 2010.

De fyra åtalade dömdes i tingsrätten 2014 för mutor i samband med affärerna i Kriminalvården. Dock friades de för affärerna i RPS. Den huvudåtalade, Rolf Swenson, dömdes sedan i Svea hovrätt till fängelse i 3,5 år, tre månader längre än straffet i tingsrätten.

Ann-Marie Begler hördes som vittne i rättegången, hon var aldrig misstänkt för något brott. Men man kan anta att om inte Linköpingavtalet godkänts och fastighetschefens agerande polisanmälts hade den kommande och större mutskandalen kunnat undvikas.

Källor: Expressen, TT, Dom i Mål nr: B 17241-12 Stockholms tingsrätt

* * *

Från 1177.se: Politisk Schizofreni är en form av psykossjukdom där du upplever dissonans i ditt politiska jag.

Symtom:

När du bör söka hjälp: Då du efter en rad sömnlösa nätter slits mellan födkroken på borgarblaskan och en karriär som krönikör på LO-tidningen Arbetets kultursida.

Fotnot: I valet kom DN-skribenten och ex-muffaren Fredrik Strage ut som S-väljare. Hans nuvarande tillstånd är oklart.

* * *

Det gäller att smida medan idén är varm

I veckan som gick presenterade tankesmedjan Katalys sin eftervalsanalys. Den kommenterades på många ledarsidor. Bland annat i Mittmedias tidningar av Marcus Persson Åsling med definitionen: »Tankesmedjan [Katalys] hittar sin politiska positionering någonstans mellan Göran Greider och Vänsterpartiet«.

Men var placerar sig tankesmedjorna egentligen? Otroligt nog har tankesmedjornas värld sammanfattats bäst redan av trubaduren Olle Adolphson i visan »Okända djur« på 60-talet. Då fanns knappast några tankesmedjor men hans beskrivning av djurriket kan också i hög grad gälla tankesmedsriket:

»Många syns inte men finns ändå
Många är gula och fula och gröna
Och sköna och röda eller blå
Många är stora som hus eller så
Men de flesta är små, mycket små, mycket små«

Andra har ritat upp scheman och haft sig för att beskriva smedjornas placering. Ett försök till en sådan gjordes av Dagens Samhälle inför Almedalsveckan 2015:

Sedan dess har Timbro droppat tidskriften Neo och ersatt den med nättidskriften Kvartal. Arenagruppen har lagt ned tidskriften Arena. Och frågetecknet kring TCO-smedjan har rätats ut, de är i dag Futurion.

Timbro svarar: 

»Det är felaktiga uppgifter. Stiftelsen Fritt Näringsliv, som finansierar Timbro, gav Neo s k såddfinansiering, men Neo var under hela sin utgivning ett självständigt AB. Projektet Kvartal är vare sig initierat eller finansierat av stiftelsen eller Timbro«, skriver Philip Lerulf, Timbros tillfällige kommunikationschef.

* * *

Alla Åsling, Nils G, Per och Marcus Åsling Persson. Foto: TT, riksdagen, Facebook

Politisk genealogi

Just namnet Marcus Persson Åsling väckte naturligtvis frågor hos oss. I riksdagen sitter ju Per Åsling (C), son till Nils G Åsling, industriminister i Fälldinregeringen, som avled förra året. Jo, Marcus är gift med Karin som är dotter till Pers tvillingbror Hans, och får därmed representera tredje ledet i politikerfamiljen Åsling. Marcus Persson Åsling tänkte kandidera till riksdagen i år, men ändrade sig redan innan nomineringsstämman. Nu är han tillbaka som politisk redaktör på Östersunds-Posten.

Marcus beskriver sig själv som »ordbrukare«. Per Åslings son Erik däremot framhåller att han gillar »beer, whiskey, drinks, movies, music, Philadelphia Flyers, wrestling, MMA och fantasy« på sitt twitterkonto.

Fast i C och S går politiken ofta i arv. I höstens val kom CUF-ordföranden Magnus Ek in i riksdagen. Han är son till tidigare miljöministern Lena Ek. Där sitter också Emil Källström, som partiets ekonomisk-politiske talesperson. Han är son till oppositionsrådet i Örnsköldsvik, Anna-Britta Åkerlind, och LRF-basen Anders Källström. Vice gruppledaren, Ulrika Heie, är dotter till Birgitta Carlsson som också hon satt i riksdagen.

Annie Lööfs far, Hans-Göran Johansson, sitter som ks-ordförande i Värnamo. Och ledamoten Anders Åkessons bror Roland var tidigare partiets och kommunens starke man i Mönsterås. För att inte tala om Maud Olofsson. Hennes far Harald Olsson var landstingsråd, hennes bror tidigare oppositionsråd i Örnsköldsvik, och sonen Per Olofsson sitter i fullmäktige i Robertsfors.

* * *

Gudrun Schyman testade nya grepp genom att bjuda in till home party-möten hemma hos folk. Jagmeet Singh går steget längre. Han är partiledare för socialdemokratiska NDP i Kanada, och bland de som skänker pengar till partiet och valkampanjen nästa år lovar han välja någon (några?) som han kommer hem till och lagar mat.

Singh föddes i Kanada av indiska föräldrar, så vinnaren (vinnarna?) bör förbereda sig på rätt kryddstark mat.

* * *

Lika som bär 2:

Ulf Kristersson                        Theodor Paues

PR-konsult Paues Åberg

(Tack Theo!)

Lika som bär 3:

* * *

Det har sina risker att vara tvärsäker. Om ni ser en naken man krypandes mellan Marieberg och Birger Jarlsgatan så är det bara tidningen Resumés chefredaktör. Bärandes inte ens ett återvunnet klädesplagg…

* * *

Ur Facebook-flödet….

Men hos Centerstudenter finns den i lager fortfarande. Ett »political memorabilia« för samlaren!

* * *

OppoSuits erbjuder ett minst sagt annorlunda utbud av kostymer. Men med en sådan på julfesten blir du garanterat en snackis i veckor framöver….

* * * * * *

»When they go high, we go low«, för att travestera Michelle Obama.

Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?

Har du bilden eller klippet alla vill se? Tipsa oss!

[email protected]