Andra kammaren

Filmspecial: Jimmies dolda vänsterflört

Text: Andra Kammaren

Publicerad 2019-05-10

50 år efter att Beatles släppte succéskivan Abbey Road gör Jimmie Åkesson en spoof på det legendariska omslaget. Han kanske inte anade det vid tillfället. Men SD-ledarens tilltag öppnar för något som kom att plåga »The fab four« i decennier: konspirationsteorierna.

När Paul, John, George och Ringo tog de berömda stegen över övergångsstället var det i samlad tropp. Men ändå inte. I slutet av 60-talet höll bandets medlemmar på att driva isär, hade gått varandra på nerverna i åratal och stod nu inför sitt sista skivsläpp som grupp (det kom visserligen skivor därefter men då var bandet splittrat).

Men det var som sagt inte tillräckligt för offentlig splittring. Visserligen hade Paul skippat dojorna dagen till ära, och gick inte med samma ben fram som de andra. Men det var de fyras gäng som promenerade över gatan tillsammans. Som alltid.

[caption id="attachment_551567" align="alignnone" width="491"] Foto: AP[/caption]

Vi undrar därför, under våra små foliehattar, varför Jimmie går själv? Vad hände med hans »de fyras gäng?« Är solodraget ett tecken på att han står i begrepp att kicka ut de andra? Eller är det så att de, i syfte att växa i bredare lager, kickar ut honom?!

Paul McCartneys utstickande beteende i förhållande till de andra beatlarna spädde på myten om att han skulle vara död, och ersatt med en dubbelgångare. Till tecknen lade konspiratörerna kombinationen av siffror och bokstäver på registreringsplåten på en parkerad folkvagn som syntes på omslaget. Och en massa annat knasigt.

Vad betyder egentligen plåten på bilen i Jimmies film?

LW68 GOV

Hmm, möjligen skulle LW kunna tolkas som »left wing«? Och 68 som en diskret och inlindad hyllning av vänsterrörelsen 1968?

Ja, så måste det vara. Och det här Gov då… Aha! Han ska in i en vänsterregering!!

Efter en stunds maniskt flåsande över upptäckten slår det oss: Kanske tänker vi fel, kanske borde vi lära av de sanna Beatleskonspiratörerna och tänka större. Än mer konspiratoriskt: tänk om Jimmie är… DÖD!

* * *

Jaget – inte laget

»Det här är jag och mitt parti emot«. I den ordningen ska det vara – jag, sedan dem – i denna valrörelse. Det är inte bara Jimmie Åkesson som snor platsen före sina kandidater till EU-parlamentet, titta bara på KD:s kampanj där det är Ebba Busch Thor ensam som på många platser flankerar budskapet »Make EU lagom again«.

Lagom med andra fejs än Ebbas, eller?

Eller denna explosion av Annie-dyrkande vid Slussen i Stockholm.

Men Jimmies film är nog ändå ohotad när det kommer till fokus på den icke-valbara partiledaren. Peter Lundgren, SD:aren som faktiskt slitit i EU de senaste fem åren och står överst på listan syns vid endast två tillfällen under den drygt sex minuter långa slowmotionvideon, med sina obligatoriska drönarfoton och stegrande musik.

Ena gången syns Lundgren oskarp i Den Store Ledarens bakgrund.

Andra gången är han täckt av nån gubbe.

Ensam är sällan stark, Jimmie. Fråga Ringo Starr.

* * *

To be or not Tobe a Tomaso

Moderaternas Tomas Tobé försöker sig på att framföra ett budskap genom pizzaingredienser, men lyckas inte riktigt. Och ville han ha den med eller utan toma(t)sås? Titta på räkfilmen här. Och ha skämskudden nära till hands.

EU-valet 2019 markerar faktiskt ett jubileum för tio år med svensk politisk tv-reklam. Dessförinnan var politisk reklam förbjuden på de kanaler som sände från Sverige. Tyvärr finns ganska lite sparat av reklamfilmerna från 2009. Men vi hittade den här där valstrategen Per Schlingmann peppar M-styrkorna inför Europavalet. Av okänd anledning gör han det på ett tak, vilket ställer till det med både frisyren och pappren.

Schlingmann på taket

ABF Södertälje gick ut hårt med en övertänd lokal stjärna inför Europavalet 2009.

Om de kriminella räkorna inte var helt glasklara var heller inte M-filmen om tatueringar 2009 helt lyckad.

2009 var också året då Anna Maria Corazza Bildt tog sikte på Europaparlementet och kom in. I kampanj- och sånggruppen hade hon då stöd av Arba Kokalari, som nu själv siktar på att ta plats i parlamentet samtidigt som Anna Maria petas.

I år har S tagit Stefan Löfven till Berlin, men missar att den lokala motsvarigheten till »en kokt med bröd« inte är en bratwurst utan en currywurst (står ju klart och tydligt på skylten, Stefan!).

* * *

Troslig kommunvapenstrid

Att gifta samman kommuner är som bekant ingen lätt sak. I Sverige har det inte hänt en enda gång sedan kommunsammanslagningarnas dagar på 70-talet. Däremot har många brutit sig ur och bildat egen kommun. Möjligen kan första steget mot en kommunsammanslagning ske när ölandskommunerna Borgholm och Mörbylånga ska folkomrösta om saken i samband med EU-valet.

De nordnorska kommunerna Ballangen, Tysfjord och Narvik har däremot bestämt att de går samman till en kommun från den 1 januari 2020. Och det blir under namnet Narvik.

Fast när de tre också ska ha ett gemensamt kommunvapen har man stött på problem. Förslaget att utgå från ett stiliserat fjäll, Steitinden, som ska symbolisera nya kommunen möts av protester.

Som en prostprotest:

– Detta bör Narvik säga klart nej till. »Fjellet« eller trekanten liknar inte ens ett fäll. Det vi har är mycket finare, mer speciellt och känt över hela världen, menar Trond Laksaa, prost i Narvik.

Men det är kanske om det föreslagna kommunvapnet vänds upp-och-ner som det mest påminner om något annat:

Får förslaget nobben i Narvik kanske det finns en sörmlandskommun som är intresserad?

* * *

Kul annonsplacering i Ölandsbladet:

* * *

Ohoi, Carl! Var är din Voi?

Foto: Andra Kammaren

Ni minns väl, bilden av Carl Bildt på en Voi? Som fick stor spridning i sociala medier efter att Fotbollförbundets presschef, Jakob Kakembo Andersson (tidigare sosse-pressis i regeringen), delat den med kommentaren: »Har alltid tänkt att Voi är ett väldigt borgerligt färdmedel. Här har ni beviset på att det stämmer.«

Vad är då denna nyliga iakttagelse bevis på? Kanske att moderata Stockholmare menar allvar när de hyllar cykelkejsaren Daniel Helldéns (MP) försök till stadsherravälde.

* * *

Vad gör de med sin valhemlighet?

En trend i EU-valet är att ordna debatturnéer med motståndarpartier. Jimmie Åkesson och Jan Björklund gör det. Alice Bah Kuhnke och Tomas Tobé gör det. Men hos före detta och sparkade finns också något annat: antydan om illojalitet under valhemlighetens mantel.

Marit Paulsen gjorde det helt öppet när hon förklarade att hon inte skulle rösta på någon L-kandidat utan på Fredrick Federley (C). Om L-petade Cecilia Wikström gör samma sak framgår inte, men hon antyder något genom att säga:

– Jag önskar naturligtvis Liberalerna all framgång, men i det här läget så bibehåller jag min valhemlighet, sa hon till Expressen.

Anna Maria Corazza Bildt har inte sagt vad och hur ännu, men antyder att något kan komma:

– Jag kommer inte vara med i valrörelsen. Men jag har yttrandefrihet och det vet alla. Det krävs mycket mer än det här för att ta bort min frispråkighet som jag visar nu. Jag har alltid varit lojal, jag har aldrig sagt en enda sak som varit emot moderat politik eller partiledningen, men ingen kan styra vad jag säger, sa hon till Expressen.

I Fokus stora intervju med Håkan Juholt förklarade han:

– Jag känner ingen som helst lust att komma tillbaka till partipolitiken. Och lyckligtvis är valhemligheten lagstadgad.

Hur mångtydigt som helst!

Och när Alice Teodorescu, nu i M:s programkommission, fick frågan om hon brukade rösta på Moderaterna svarade hon:

– Det är valhemlighet i landet, så det tänker jag inte avslöja.

* * *

Avsätt Knugen!

Vi noterar att Ulf Bergström utsetts till ny ordförande för Republikanska föreningen. »Ulf har tidigare arbetat som EU-tjänsteman och pressekreterare åt finansminister Bosse Ringholm. Han debuterade som författare 2018 med deckaren Hatarna, och har en bakgrund som operasångare«, heter det i pressmeddelandet.

Vi hoppas att utspelen från Republikanska föreningen får lite bättre korrläsning än just hans bok Hatarna (som handlar om just ett attentat mot kungahuset). De fiktiva namnen på vissa karaktärer i boken är omväxlande fiktiva och dem de fiktiva personerna föreställer i verkligheten. På något ställe finns också frågorna författaren ställer inom parantes till korrläsaren/redaktören kvar i boken.