Andra kammaren

Frisyrchocken i Norrköping

Text: Andra kammaren

Publicerad 2018-12-14

Plötsligt en dag hände det – Lars Stjernkvist burriga hår var borta. Norrköpings Tidningar rapporterade direkt om saken. »«

Vad hade hänt? Ett politiskt attentat som fick kommunstyrelsens ordförande (S) att nästan byta utseende. Nej, det var som någon kanske anade danskarnas fel.

– Frisören var danskspråkig. Så när jag nogsamt förklarade att hon »kun« (bara på danska) får klippa en centimeter trodde hon att det bara fick vara en centimeter kvar, säger Stjernkvist till NT.

Blev du besviken?

– Besviken? Chockad först. Har hållit mig undan en vecka. Men en del uppskattande kommentarer börjar få mig att tvivla. Det kanske inte är så dumt.

Fast det är svårt att bryta en 60-årig vana, säger han.

– Trots uppmuntrande ord känns det kallt och väldigt kalt, säger han.

Men med tiden har han börjat upptäcka fördelar.

– Jag gillar radio. Om budskapet är det viktiga, vad som sägs och inte vem som säger det eller vederbörande ser ut, då slår radio både tidningar och TV. Deltog i i dag i ett samtal i Studio ett om Socialdemokraternas valresultat. Fått många reaktioner.

»Men ingen, jag skriver ingen, har kommenterat min frisyr«, skriver han på Facebook den 20 november.

Tre dagar senare låter det ännu mer positivt:

– Livet som kortklippt har verkligen gett mig nya insikter. Nu vet jag varför nästan alla har mössa på vintern. Och att ljuset inte omedelbart släcks när man duschar håret. Enligt lokaltidningen beror stramare ekonomi i kommunen inte alls på den demografiska utvecklingen utan på att jag har förlorat kraften efter hårklippningen.
Dessutom kan jag numera gå vilse utan att hustrun omedelbart hittar mig.

Den 26 november blir han mer tvivlande:

– För första gången någonsin upplever jag ett möte med kommunfullmäktige utan burret. För första gången någonsin blev jag och kommunledningen nedröstade av M, V, Mp och SD i en sakfråga. Det är säkert en slump men frågan är om jag vågar ta risken någon mer gång.

Fast den 6 december är det mer uppsida igen:

– Upptäcker allt fler fördelar med livet som snaggad. Har äntligen hamnat under 100 kilosstrecket och orkar numera jogga i motvind. Kan vara med i TV och säga vad som helst utan att någon noterar vad jag säger. Får ständigt höra att jag ser yngre ut och överväger därför göra comeback som ungdomskandidat nästa val.

– Ok, det finns även en del nackdelar. Jag måste visa leg för att komma in i rådhuset, men lite får man ta, konstaterar »Stjerna«.

Även om han ofrivilligt (och tillfälligt?) övergett frisyren tänker han inte ge upp en annan »hang-up«: Sleipner, norrköpingslaget i division 3 som han starkt ömmar för.

* * *

Charmören Jonas

Hans minns ditt namn, ser dig i ögonen när han talar med dig och har, för att vara politiker, en sällsynt blygsam framtoning. Kanske är det därför folk gillar Jonas Sjöstedt. Kolla bara senaste DN/Ipsos, där han noterade högre förtroendesiffror för andra mätningen i rad med 29 procent väljarna på sin sida.

På Nobelfesten i måndags såg emellertid Ebba Busch Thor lagom road ut att ha vänsterledaren tvärs över bordet. Hon som varken skyr hårda tag eller riskera att sammanblandas med Jimmie Åkesson och hans parti (hon fick för övrigt 33 procent av väljarstödet i en liknande mätning).

Foto: TT

Desto gladare såg Annie Lööf ut att vara i Jonas sällskap. Hon lät sig svingas runt på dansgolvet av charmören från Västerbotten (även om han är född i Göteborg och uppvuxen i Vänersborg, Sundsvall och Västerås). Det är känt att de båda kommer överens privat. Sjöstedt och Annie Lööf har tillsammans varit på flera debatturnéer för att, enligt sig själva, »väcka liv i debatten«. Sjöstedt har sagt att han fattade tycke för Lööf eftersom att hon hade det ganska tufft i början av sin politiska karriär.

– Det fanns ett tydligt drag av män som satte sig på den oerfarna kvinnan, jag gillar inte det, har han sagt i en intervju med Expressen.

Foto: TT

Men i politiken är det inte bara Annie som gillar Jonas. Strax efter att hon hållit sin presskonferens i riksdagen i måndags, då hon ratade ett samarbete med S, strömmade journalister och riksdagens tjänstemän till lunch i parlamentets matsal. Vid ett av borden satt tre tjänstemän och viskade om.. gissa vem: Jonas.

En av dem sken upp och sa: »Sjöstedt, han är ju så charmig!«

Få se om det låter likdant efter att han rivit upp jobbskatteavdragen, sänkt brytgränsen för statlig skatt och exproprierat Ikea..

* * *

No exit for Mrs Brexit

En skicklig nyhetschef fattar det briljanta med en brittisk regeringschef som blir inlåst i en tysk bil på väg till ett Brexitmöte med Angela Merkel. »Låst läge«, »förhandling i baklås« och så vidare..

Även om den brittiska tabloiden Evening Standard tyckte sig se en metafor för »det irländska baklåset« i Brexitförhandlingarna.

Nåväl, fast satt i alla fall Theresa May en liten stund, och under den stunden kom den här kammaren att tänka på svenska ministeröden i bil. Som när Stefan Löfvens Säpo-bil, hans »Superaudi« som Aftonbladet kallade den, fastnade på en av de säkerhetspelarna som skjuter upp ur marken utanför Rosenbad.

Eller när Göran Persson, också på toppmöte på kontinenten, klämde handen i en bildörr. Det var en belgisk livvakt som slängde igen dörren på statsministern, och nog fick på fingrarna därefter.

Carl Bildt brukade som utrikesminister helst skippa Säpo-bilen och ta sig runt i huvudstaden på cykel. Något som sägs ha varit sådär poppis bland livvakterna. En inte ovanlig syn var Bildt framsusande uppför Nybrogatan med flåsande Säpo-vakter i släptåg, sisådär 20 meter efter sig.

Frihet är, som moderater brukar påpeka, den enda vägen.

* * *

Lika som bär 1

[caption id="attachment_518224" align="alignnone" width="750"] Izettle grundaren Jacob de Geer och kommunikationskonsulten Per Schlingmann. Foto TT[/caption]

* * *

Lika som bär 2

[caption id="attachment_518225" align="alignnone" width="750"] Radiokörens tenor Philip Scherman och Katalys Daniel Suhonen. Foto: Radiokören/SR och TT[/caption]

Tänk att en så liten sak som en servett kan få så mycket spinn. I en intervju kallade Stefan Löfven lagom arrogant Moderaternas budget för en »servett-skiss«. Det förde tankarna till något som Kristersson och Fredrik Johansson klottrat ned på Riche på fyllan. Och såklart gick medierna i spinn.

»Nonsens«, svarade Kristersson. »Arrogant«, twittrade Ebba Busch Thor. Hennes policychef Johan Ingerö försökte för sin del skämta bort det hela med en halvfyndig Facebookbild.

Men förgäves.

För nog satt den där den skulle, Löfvens osedvanligt skarpa pik.

Så vem kom på den? För inte kan det ha varit Löfven, som ärligt talat inte är synonym med de snabba replikerna. Nej, förr eller senare, lite beroende på hur citatet fortsatt används i medierna, lär någon skojfrisk socialdemokrat (åtminstone internt) kräva credd för servettdissen. Men än så länge heter det att den »var något som någon hävde ur sig över en kaffe – som så ofta i politiken«.

Vi kan inte låta bli att tänka på vilka andra klassiska pikar som kommits på över en kaffe, kanske Olof Palmes svar på borgerlighetens politik kring privata alternativ: systemskifte?

Det var ett begrepp som fick stor spridning i medierna, och ökade tveksamheten till borgerlig politik och som senast den här valrörelsen fick nytt liv hos tankesmedjan tiden. I en artikel där Daniel Färm och hans medarbetare varnade för M-politiken kom systemskifte upp 7 gånger innan M-förslagen ens nämnts.

Ett annat exempel är Flumskolan, ett begrepp som myntades av Jan Björklund. Går man till arkiven, som Aftonbladets Ronnie Sandahl skrev i en artikel 2015, visar det sig att Björklund nämnde flumskola för första gången under våren 1998. Men det var inte han som kom på det. Hans föregångare Lars Leijonborg använde det svidande epitetet mot S skolpolitik redan 1989. Kanske kom han på det efter en kaffeträff med Beatrice Ask, som senare raljerade över flumskolan i sina debatter.

En annan träffsäker benämning som borde ta mer spinn är Hubertushögern – Andra Kammarens beskrivning av den Stefan Löfven-ledda högerfalangen i S som helst inmundigar sina raggmunkar på restaurang Hubertus i centrala Stockholm.

Men det arbetet lämnar vi till er, kära läsare.

* * *

Aktuellt i politiken (S) är inte alltid så aktuella.

* * *

Pressträff 70 – and still counting

Att regeringsbildandet drar ut på tiden är ingen nyhet. Många trodde att alla tappat räkningen på hur många pressträffar som hållits sedan valdagen. Men inte – SVT-fotografen Micke Eriksson håller, som Andra Kammaren berättat, räkningen. 68:an var Lööfs i måndags, med 69:an Löfven och talmannens i onsdags är nu antalet uppe i 70.

Det är ett hårt arbete, men någon måste göra det. Har någon koll på antalet får för ovanlighetens skull radioreportern gripa in som fotograf.

Foto: Andra Kammaren

* * *

Kryssa Anna Maria

Bara timmar kvar till årliga glöggminglet med föreningen Kryssa Anna Marie. Just i år borde de ha lite extra mycket att prata om. Men var är Arba Kokalari..?

* * *

Mera moderatmingel

Av utrymningsskäl har vi maskat adressen. Annars fruktar vi en invasion på M:s pressavdelning på måndag.

* * *

Globaliseringen av Centerpartiet har nu gått för långt! Lokalavdelningen i Bengtsfors skriver om ett riksdagsbesök på norska.

* * *

Jultraditioner

Alla följer ju den världsberömda Gävlebockens öden så här i juletider. Fast den som vill ordna en legal bockbränning kan känna sig lockad av det här erbjudandet från Biltema som satt samman en mini-Gävle-kit.

Annars är det de kommunala julgranarnas öde det vi följer just nu. Brittiska tidningar är som vanligt på alerten och uppmärksammar de fulaste julgranarna.

I Stoke-on-Trent har barnen fått bygga en julgran av plastsopor. Två flugor i en smäll – julgran och hållbarhetsövning. Frågan är väl bara vad som händer med »granen« efter julen.