M-ledarens fru sörjer efter Nobelnobben

Birgitta Ed och Ulf Kristersson på Nobelutdelningen. Nu har deras kompis förhandlat bort ett Nobelcenter på Blasieholmen. Foto: TT

OS-is, utbrast nog många i idrottsrörelsen när det nya grönblå styret i Stockholms stad presenterades. Bland det som de grönblå enats om fanns att säga nej till OS i Stockholm. Bara S var klart för under förra perioden, M har var lite mer vacklande.

Men hemma hos moderatledaren Ulf Kristersson var det ett annat besked som slog ned som en bomb: nej till Nobelcenter på Blasieholmen.  Hans hustru, Birgitta Ed, sitter i styrelsen för Nobelhuset AB, vars egentliga uppgift är att förverkliga ett Nobelcenter på holmen. Som pr-konsult har hon också varit drivande bakom vad som får kallas ”Ja-sidan”.

– Vi hade en process med staden för 6 - 7 år sedan där vi pratade igenom vad som var lämpligaste platsen. Alla partier utom Vänsterpartiet stöttade detta. Hur ska vi kunna lita på att om vi börjar om på ytterligare ett ställe, att staden håller sitt löfte då, kommenterade Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten beskedet i veckan.

Och björnkramen delas dessutom ut av en familjen Kristersson högst närstående person – Anna König Jerlmyr, som nu blir finansborgarråd. Hennes och Birgitta Eds vägar har korsats i pr-sammanhang, där Anna König Jerlmyr, var verksam innan hon först kom in i riksdagen och senare blev borgarråd i Stockholm.

Men ännu starkare kopplingar har König till Ulf Kristersson. År 2000 hade han hoppat av som riksdagsledamot och blev i stället kommunikationsdirektör på it-företaget Connecta som samma år bytte namn till Adcore. Kristersson ville profilera Adcore som “A safe ride to the new economy”, och på sin kommunikationsavdelning anställde han bland annat Anna König, som han kände från partisammanhang.

Tiden på Adcore är inget som någon av dem lyfter fram. Hösten 1999 värderades bolaget till 2,6 miljarder kronor men det var bara början. Efter it-kraschen hade aktien 2001 sjunkit med 95 procent och betraktades som stockholmsbörsens värsting. Finanstidningen skrev att cheferna sålt av aktier för över 800 miljoner innan nedgången och beskrev en ”intensiv insiderförsäljning”. Karl Ågerup har beskrivit företagets uppgång och fall i boken ”Sagan om Adcore” (2002).

Kampanjsajt för Sofia Arkelsten, Anna König Jerlmyr och Mats G Nilsson i valet 2010. Sofia Arkelsten tappade sin riksdagsplats i årets val. Mats G Nilsson hoppade av kandidaturen 2010 efter anklagelser om att han skulle känt till röstfusket i Moderaternas provval.

Ulf Kristersson återvände senare till politiken som kommunalråd i Strängnäs 2003 - 2006. 2006 blev han socialborgarråd i Stockholms stad, men när han kom in i regeringen efterträddes han som socialborgarråd av just Anna König, som lämnade riksdagen 2010.

Hennes man, Philip Jerlmyr, ägnade sig samtidigt åt starten av företaget Look closer, inriktad på personresearach, som han startade ihop med moderate EU-parlamentarikers Christoffer Fjellner. Philip Jerlmyr lämnade det för några år sedan för att i stället bygga upp vårdkoncernen Diagnostiskt Centrum Hud. Det nya grönblå styret i Stockholms stad går också på tvärs med en annan fråga som både Kristersson och König vurmat för: en östlig ringled.

För två månader sedan gav de ett gemensamt uttalande på Facebook:

”Jag och Ulf Kristersson är eniga, ringleden ska byggas klart vid ett maktskifte i höst. Det är orimligt att stockholmarna sitter i bilköer 15 arbetsdagar per år. Bygg ringleden, så kan bilarna åka runt stan istället för igenom den. Det är bra både för dig och för miljön”.

Men i grönblå överenskommelsen heter det: ”ingen planering för Östlig förbindelse”.

”Ingen stadshuspost är så åtråvärd att jag är beredd att dagtinga med min övertygelse”, för att travestera Thorbjörn Fälldin.

* * *

Personvalskampanj väcker ont B(l)ot

Philip Botström rådgör med rådgivare på Socialdemokraternas valvaka.

Att socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU skulle jobba dag och natt för en S-seger i valet får knappast någon att lyfta på ögonbrynen. Men ett par av de centralt anställda ombudsmännen hade en mer destinerad uppgift – att jobba med SSU-ordförande Philip Botströms personvalskampanj i Värmland. Att avsätta resurser för en enskild kampanj har väckt ont blod i ungdomsleden. Upprördheten är inte i nivå med när Botström tog en taxi till Stockholm från Folk och försvars seminarium i Sälen för några år sedan. Men det knorras. Och med 1 871 personröster, tre procent av S-rösterna i Värmland, räckte det heller inte till en riksdagsplats för Botström.

* * *

Bergstrand (i mitten med svart kavaj och blå skjorta) med konsult och politikerkompisar. Dock utan Rosengren.

Rättelse

I Andra Kammaren den 29 september råkade vi placera Mats Bergstrand, konsult och tidigare debattredaktör på pr-byrån JKL. Det var sant tidigare, men nu hör Bergstrand hemma på Priority.

Priority? undrar ni då. Jo, de själva beskriver sig som en ”affärsutvecklings- och varumärkesbyrå” som ”kan både affärs- och samhällsfrågor”.

Med självaste Björn Rosengren som arbetande styrelseordförande blir det kanske lite klarare. Som ofta med Rosengren handlar det om att länka ihop olika intressen, som näringsliv, politik och fack. Inte sällan med det som under Rosengrens tid som TCO-ordförande beskrevs som ”management by walking around”.

* * *

Fi-höjdaren stark maktfaktor i Bonniers

Det gick inte så bra för Fi i kommunvalet i Stockholms stad, och när Miljöpartiet bytte sida och nu ska samregera med alliansen är det tack och adjö till stadens rödgrönrosa styre. Men Anna Rantala Bonnier, gruppledare för Fi, kan få en helt annan maktroll framöver. När Carl-Johan Bonnier lägger av som styrelseordförande för ägarbolaget kommer blickarna att riktas mot ”den rika” grenen av Bonnierfamiljen. Den yttersta maktfaktorn där, Åke Bonnier, är biskop i Skara stift och har inga ambitioner att leda Bonniers på framtidens mediemarknad.

I stället riktas blickarna mot hans döttrar, Anna Rantala Bonnier, i dag alltså politiker, och Elin Bonnier, projektledare på FUB, Föreningen för utvecklingsstörda.

Även Elin Bonnier har engagerat sig för Fi, och mamma Kristina Gustafsson Bonnier, var näst största enskilda bidragsgivare till Fi i valet 2014 med 200 000 kronor.

* * *

Radical chic?

Kuturminister Alice Bah Kuhnke väckte debatt när hon tog avstånd från de antisemitiska attackerna i Lund på Instagram. Texten i inlägget i sig kanske inte var så mycket att yvas över – men varför à la fotomodell posa framför synagogan? Hur tänkte statsrådet där?

Timbros Johan Ingerö twittrade och Hanif Bali satt som vanligt med avtryckarfingret på mobilen:

* * *

Lika som bär 

Första pressutskicket:

Sedan:

* * *

Och då sa Nixon till Trump…

Veckans, årets eller kanske till och med decenniets underligaste bild kan vara denna. Republikanska presidenter porträtterade i feststämning med Donald Trump i centrum. Den upptäcktes hängande i Vita huset av en slump när ”60 minutes” gjorde ett inslag med Trump.

Konstnären själv, Andy Thomas, som beskrivs som självlärd är bosatt i Carthage, Missouri. Han erkänner, enligt Guardian, att han porträtterat Trump som lite smalare än vad han är.

”Jag gör så med alla porträtt, även självporträtt, det är en ”feelgood-målning” och jag gör dem så snygga jag kan”, säger han.

Andy Thomas kände till att presidenten fått tavlan av en republikansk kongressledamot, och Trump ringde och tackade själv för tavlan. Men han visste inte att den hängde intill Ovala rummet i Vita huset.

Fast Andra Kammaren bekymrar sig för andra saker: vad har presidenterna i glasen?

Jo, vi kan nog ge ett svar med stöd av Mark Will-Weber, som skrivit boken "Mint Juleps with Teddy Roosevelt: The Complete History of Presidential Drinking" (snacka om nischad politisk litteratur!).

Vi går bordet runt: George W Bush, sitter med en cola med is. Han drack inte som president efter sina alkoholbekymmer i unga år, Ronald Reagan intill honom läppjar däremot på en Orange Blossom Special, som består av apelsinjuice, vodka och söt vermouth. Dwight D. Eisenhower favoriserade en rak scotch. Gerald Ford sägs ha varit begiven på martini, men övertygades att avhålla sig från det i Vita huset. Donald Trump nyttjar inte alkohol, så cola med is även här. Teddy Roosevelt (stående) däremot såg till att det fanns färsk mynta från Vita husets trädgård för att serveras i hans berömda Mint Juleps (bourbon, lite socker eller sirap, krossad is och färsk mynta).

Richard Nixon hade enligt Mark Will-Weber smak för exklusiva röda viner från Frankrike, gärna en Château Lafite Rothschild. Men kunde servera enklare viner när han bjöd gäster. Abraham Lincoln, med ryggen mot betraktaren, var enligt Will-Weber den kanske mest försiktige av alla de tidiga presidenterna med starkvaror.

Lite tydligare än de andra i bakgrunden syns också Calvin Coolidge (president 1923-29) till höger på tavlan. Också han en mycket måttfull.

En något diffus figur strax till höger om George Bush är den enda kvinnan på bilden. Andy Thomas har sagt att han med det vill uttrycka att den första kvinnan närmar sig presidentämbetet

* * *

Somna med Ygeman!

Skärmdump: Youtube

Johannes Klenell, kulturredaktör på Arbetet, har lösningen för de som har svårt att sova. Slappna av med lugnande musik (Visa från Utanmyra) och uttalanden av Anders Ygeman. ”Svårt att sova? Trött på vågskvalp? Äntligen får vi lite glädje av regeringskrisen. Här kommer ”Somna med Anders Ygeman”, skriver han på twitter.

https://www.youtube.com/watch?v=2o7HY12R0Jk

Fokus har tidigare noterat Ygemans sävlighet, fast då i sällskap med Moderaternas sömnpiller Gunnar Strömmer. Den texten hittar ni här.

* * * * * *

Du vet väl att du kan tipsa oss på Andra Kammaren: [email protected]