Andra kammaren

Rumble in the EU-jungle

Text: Andra kammaren

Publicerad 2019-04-12

Vem tar Brysselsteget? Foto: TT

Det finns få saker i politiken som vi svenskar respekterar mer än någon som lämnat hemlandet för att göra en politisk karriär internationellt – och sedan återvänder hem.

Lex Carl Bildt, Cecilia Malmström och för all del Margot Wallström.

De två senare har båda haft möjlighet att kröna sina CV:n med en kommissionärspost i EU. Och det är om nästa utnämning det inom socialdemokratin just nu pågår en prestigeladdad fight: vem ska representera Sverige i kommissionen i höst?

När regeringsfrågan fortfarande inte var löst snackades det om att S skulle slänga in kommissionärsposten på bordet i förhandlingarna med riksdagens liberaler. Men tydligen var centerpartisterna mer intresserade av politik än glassiga poster i Bryssel.

Så nu är det i vanlig ordning upp till regeringen att utse kommissionären. Och enligt Andra kammarens källor i sosseriet finns det två kandidater. I den ena ringhörnan finner vi utrikeshandelsminister Ann Linde. I den andra arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Båda erfarna kvinnor, kända för sin pondus och »no bullshit«-attityd.

Båda har även olika spetskompetenser.

Linde var tidigare EU-minister och dessförinnan statssekreterare hos Anders Ygeman. Hon har också en bakgrund som internationell sekreterare i Socialdemokraterna och rör sig hemtamt bland EU-pampar och andra internationella högdjur.

Johansson är å sin sida en sällan skådad räv i svensk inrikespolitik. Hon har suttit i riksdagen sedan 80-talet och varit statsråd i fyra omgångar. Ylva Johansson väger tungt om det blir arbetsmarknadsfrågor som Sverige axlar i kommissionen (vilket regeringen nog önskar), hävdar en regeringskälla. Om ambitionen å andra sidan är att bereda vägen för en framtida utrikesminister är en vända till Bryssel en utmärkt grundplatta för Ann Linde, hävdar en källa på UD.

– Båda är intresserade och båda är aktuella, beroende på vilken kommissionärspost det blir, säger en uppgiftslämnare.

Vi önskar båda lycka till och säger:

Let’s get ready to ruuuumble!!

* * *

Ett matigt helvete

Vem som än blir Sveriges nya kommissionär kommer hon inte bara se ett lyft i lönekuvertet (Margot Wallström tjänade under sina tio år som kommissionär 19 miljoner kronor efter skatt, plus att hon fick en övergångsersättning på 4,5 miljoner kronor), utan också ett gastronomiskt uppköp. Fåglar i Rosenbad har för denna kammare viskat om den magra representationen i regeringen: Ska Ylva Johansson och Ann Linde ha ett lunchmöte så är det knappast moule frites som bjuds, utan en »matig macka«, enligt föreskrifterna. Inte sällan, som en tjänsteman uttrycker det, i form av en »svampig chiabatta«.

Bon apetit, madame commissaire!

* * *

Foto: TT

Andra chansen för Lars Ohly

I oktober förra året berättade Andra kammaren om före detta Vänsterledaren Lars Ohlys jobbjakt. Den kom efter att Ohly hamnade i blickpunkten efter #metoo-avslöjandena.

I maj 2017 valdes Lars Ohly till ordförande för Funktionsrätt Sverige.

När hans namn kommit upp i samband med metoo-kampanjen polisanmälde en kvinna Ohly för kränkande »kroppsberöring« och Ohly tvingades lämna organisationen. Åklagaren valde redan dagen efter att lägga ner förundersökningen mot Ohly.

Men nu har det ordnat upp sig med jobb.

»Jag är glad och stolt över det nya jobbet på Verdandi«, säger Lars Ohly, ny förbundssekreterare. »Vi jobbar med det jag brinner för – att organisera människor i kamp mot klassamhället. Jag gillar också Verdandis människosyn – att alla är välkomna. Ingen människa är felfri, men alla är värda en ny chans.«

Erik Trost var i elva år ordförande för Verdandi men tvingades 1993 lämna posten. Kritikerna i organisationen talade om maktmissbruk och hur Trost som ordförande missbrukat sin ställning. Missförhållandena gick så långt som till en polisanmälan mot ordföranden. Men polisutredningen lades ned eftersom de påstådda brotten var preskriberade. Trost själv nekade hela tiden till anklagelserna. I februari 1993 uppmärksammades missförhållandena i Verdandi i tv-programmet Striptease. Programmet fick senare SVT:s jämställdhetspris Prix Egalia.

– Det handlar om ett utbrett manligt sätt att förtrycka sina medmänniskor på, sa juryordföranden och jämställdhetsminister Mona Sahlin, vid prisutdelningen.

Men ordföranden för arbetarrörelsens (åtminstone tidigare) nykterhetsorganisation fortsatte väcka uppmärksamhet. Några år senare gjorde han ett utspel: »Håll Systembolaget helgöppet och sänk spritskatten med 60 procent!«

Erik Frost slog sig därefter på förläggarjobb och gav genom Benitti förlag bland annat ut Göran Perssons (ja, den Göran Persson!) böcker »Kunskap och kärlek« och »Vägskäl«.

Två Perssonböcker ur Trosts utgivning.

Tredje gången gillt för Borgs?

Borgs som Slöseriombudsman från filmaffischen för »Någon annan betalar«

2002 gjorde han fyra månader som Moderaternas presschef, men det slutade med en rejäl valförlust och han själv fick genomgå en omfattande cancerbehandling.

Men han kom ut på andra sida, blev ståuppkomiker, Sverige högersvar på Michael Moore som filmare, blev Slöseriombudsman, varvat med perioder som pr-konsult på olika byråer, senast Miltton Labs.

Inför valet 2018 kom han tillbaka över valrörelsen som digital valledare.

Nu är han tillbaka hos Moderaterna igen, nu som kommunikationschef.

Martin Borgs är en klassiskt skolad pr-konsult och lobbyist, det vill säga han gjorde sina första kampanjer i ungdomsförbundet.

– Det är inte enda vägen in i branschen, men den bästa. Kommunikation är ett hantverk. Bästa sättet att lära sig det är genom att praktisera. De kampanjer jag gjorde i MUF var på riktigt, sa han i Resumé 2004. Och några av hans djupaste insikter om propagandans drivkrafter hade han skaffat sig på ståplats i AIK-klacken, avslöjade han:

– Jag lärde mig mycket genom att hänga på fotbollsligister en tid. Jag har alltid varit fascinerad av subkulturer.

Men redan 1998 var han kampanjledare för kampanjen att kryssa in Anna Kinberg (Batra) i riksdagen. Kampanjgruppen bestod bland annat av Pär Henriksson (i dag varumärkeschef Saab), Fredrik Andersson (senare Prime och nu Miltton Labs), Markus Lindblad (i dag snuslobbyist), Michael Storåkers (f d vd Bukowski) och Martin Borgs.

De hittade på den »genomtänkta AIDA-strategin« (attention, interest, desire, action).

Och nog väckte Anna Kinberg attention 1998.

På morgonen onsdagen den 22 juli 1998 hade »Rapport morgons« reporter stämt träff med Anna Kinberg utanför porten till Borgerskapets änkehus på Norrtullsgatan 45. De skulle göra ett inslag om den personvalskampanj som just hade dragits i gång. För första gången skulle väljarna i riksdagsval få kryssa för den kandidat de helst ville se vald. Muf hade samlat ihop 360 000 kronor till kampanjen för Anna Kinberg. Men var hon värd en så påkostad personvalskampanj, undrade reportern.

– Det får väljarna avgöra. Jag litar på stockholmarna. Alla som får rösta är myndiga. Och stockholmare är smartare än lantisar, tycker jag.

Tv-reportern kom nästan av sig:

– Men ... eh... vad sade du? Är stockholmare smartare än lantisar?

– Ja, det tycker jag, sade Anna Kinberg.

Dagarna efter visste alla vem Anna Kinberg var efter de tolv sekunderna i tv och »Annaismen« hade fått en ny innebörd. Aftonbladet startade ett »lantisuppror«. Och redan samma dag hade hon försökt förklara sig:

– Internationella företag använder Stockholm som testmarknad för mode och trender och sådana grejer. Här bor fler högutbildade, här finns 50 högskolor och här ligger huvudkontoren, sa Anna Kinberg till TT:s reporter Anna Helsén (senare presschef hos Göran Persson och Mona Sahlin).

Men Muf:s ordförande Thomas Idergard (i dag katolsk präst) insåg vart det var på väg:

– Jag tycker Anna Kinberg ska be om ursäkt. Det är många som har blivit upprörda, sade Thomas Idergard. Anna Kinberg ringde TT och ville ''framföra en ursäkt till alla som tagit illa vid sig''.

Mediegenomslaget blev enormt, efter »smartarekommentaren«, konstaterade kampanjgruppen.

Men:

– Dess påverkan på bilden av Anna - både som kandidat och som medieaktör - var i huvudsak negativ, stod det i utvärderingen.

… (M)en…en ut

Cherine Khalil, presschef hos Moderaterna, som jobbade med Ulf Kristersson även när han var socialförsäkringsminister, slutar hos Moderaterna den 15 juni, för att bli biträdande presschef på Svenskt Näringsliv.

* * *

VGR blir RVG

Västra Götalandsregionen har beslutat att de ska byta namn till Region Västra Götaland. Namnbytet ska ske under åren 2021–2025 och bytet av främst skyltar beräknas kosta tio miljoner.

Kom sedan inte och säg att politikerna inte kan fatta avgörande beslut.

* * *

Kors vad det vimlar av korslagda armar

Nils Karlsson, tidigare kommunalråd för MP i Malmö, irriterar sig på politikernas förtjusning att uppträda med korslagda armar

Och visst har han rätt. Se bara några i raden!

Foto: TT

Foto: Regeringskansliet

Lyssna på folk en nyhet?

Häromdan dök det upp ett pressmeddelande som förbryllar. Är det inte själva affärsidén med demokratin att politikerna ska lyssna på folk?

Dock saknade pressmeddelandet det numera nästan obligatoriska inslaget: »Förslagen i lagrådsremissen bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna«.

Lika som bär