Andra kammaren

Sanningen bakom Sjöstedts LO-möte

Text: Andra Kammaren

Publicerad 2019-04-26

Att en partiledare lämnar ett sammanträdesrum får knappast någon att lyfta på ögonlocken. Men när V-ledaren Jonas Sjöstedt stegade ut från »LO-borgen« vid Norra Bantorget den 11 februari i år beskrevs det som ett »historiskt« möte.

För första gången någonsin hade en ledare för Vänsterpartiet träffat LO:s styrelse. Kom ihåg att när Socialdemokraterna bidades 1889 var partiet från början också samlingsorganisation för fackföreningar. LO bildades först nio år senare.

– Det var ett väldigt bra och vänskapligt möte, sa Jonas Sjöstedt efter mötet.

Men enligt uppgift till Andra kammaren var V-ledarens besök hos LO en avgörande pusselbit i att Stefan Löfven alls kunde väljas till statsminister.

När januariavtalet presenterades den 11 januari utsattes det för hård kritik av V. Inte minst retade den så kallade »förnedringsklausulen« upp vänsterpartisterna:

»Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden«, står det i avtalet.

Och tre dagar senare meddelade Sjöstedt att V inte tänkte släppa fram Löfven som statsminister. Först den 16 januari kunde Sjöstedt efter ett möte med Löfven meddela att V skulle rösta gult, det vill säga trycka på avståknappen i omröstningen.

Men det kom först efter en i V-ledningens ögon stor eftergift – inbjudan att träffa LO-styrelsen. Och det var LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson som agerade förbindelselänk mellan S- och V-ledningen.

Sjöstedt själv ska tidigare i processen varit beredd att släppa fram Löfven som statsminister, men fick nej från sin partistyrelse. Först när LO-ordföranden kunde locka med något konkret - ett symboliskt och historiskt möte mellan LO-styrelsen och V-ledaren - ändrade sig V-styrelsen.

Enligt Sjöstedts besked efter LO-mötet fanns det annat som de kommit överens om:

– Vi kommer att ordna seminarier och politikutveckling tillsammans. Vi kommer att träffas och prata en del taktik, bland annat om hur vi ska få tillbaka avdragsrätten för fackavgiften som V fick igenom förra mandatperioden och som togs bort nu.

Fast i LO-borgen funderar man på hur ett annat ”LO-löfte” ska hanteras. Efter februarimötet sa Sjöstedt att Karl-Petter Thorwaldsson skulle komma och tala på partiets största sammankomst under året, Vänsterdagarna i Göteborg 2–3 november.

Hur det blir med den saken återstår att se. Kanske kommer en omprövning i frågan när de nedlagda rösterna inte är så åtråvärda längre.

Samtidigt finns det i LO en stor oro kring hur januariavtalet uppfattats i medlemsleden. Att man är beredd att förhandla bort stora inslag av arbetsrätten har väckt ont blod. I LO:s egna opinionsmätningar sägs S tappa stort samtidigt som antalet LO-väljare som stödjer SD ökat. Och stödet för V sägs vara uppe i 17 procent, mot bara nio procent vid valet.

* * *

Vinnarna i Påskquizet!

Andra Kammaren kan stolt meddela att vi sannolikt har de politikkunnigaste läsarna i Sverige. Årets påskquiz var i vanlig ordning populärt, men antalet rätta svar var fler än i något annat quiz vi utlyst. Och vi som tyckte att vi tog i från tårna..

Nåväl, vi har två lyckliga vinnare att meddela: Bo Nensén i Örnsköldsvik och Ellen Axenborg i Stockholm. Grattis till er båda!

Vi kommer att skicka er varsitt exemplar av Mattias Hessérus bok »Rätten till privatlivet – och moralen bakom omoralen i svensk press«. Passande för alla läsare av denna kammare. Men som att det inte vore nog, när vi researchade våra vinnare (vilket vi så klart gör) upptäckte vi att Ellen Axenborg arbetar som liberal ledarskribent på UNT. Det fick oss att inse att vi funnit en värdig mottagare av en annan bok som legat och skräpat här på redaktionen ett tag (recensionsex-märkt och allt):

Grattis än en gång!

* * *

Uffe-come-lately

Med Erik Bengtzboe ur riksdagen har Niklas Wykmans gäng förlorat en av sina tyngsta spelare. Det är bra, tycker de som inte fått leka med »pojkarna« i riksdagen. Desto värre är hur hanteringen av affären skötts uppifrån, skvallrar moderater med insyn.

Många ställde sig frågande till partiledningens senfärdighet i hanteringen av Erik Bengtzboe och hans ersättningar från riksdagen. När sedan pojkarna (där faktiskt även kvinnor ingår) hyllade den felande moderaten på Facebook uppenbarade sig ett mönster för vissa.

– Det blev uppenbart för många i Moderaterna att partiledningen inte vågar agera för att Wykman är så mäktig. Och att det även var därför han fick talespersonsposten (skattepolitisk talesperson, reds. anm.), säger en moderat.

– Men, fortsätter källan, jag tror snarare det har att göra med den långsamma processhanteringen i alla ärenden, där allt ska vridas och vändas på. Ryktet säger att de har vetat om det här i tre veckor innan Aftonbladet gjorde det.

När tidningen Chef nyligen gjorde ett cheftest på Ulf Kristersson fick han 3 av 5 möjliga poäng i kategorin konflikthantering: »Skulle behöva bli bättre på att sätta ner foten när det gäller de interna stridigheter som finns inom Moderaternas riksdagsgrupp«, sammanfattade tidningen.

I kategorin beslutsfattande, också 3 av 5: »Resonerar mycket och gärna länge, vilket skapar välgrundade beslut, men också en del frustration«.

Uffe är kanske inte lat, som det gamla ryktet gör gällande. Kanske har han bara svårt att komma till skott.

* * *

Lika som bär

SD:s Clara Aranda Morticia Addams (spelad av Anjelica Huston)

Foto: TT

* * *

Icke så kärt barn har måååånga namn

Sveriges Radios kommentator Fredrik Furtenbach delade på Twitter med sig av Riksdagens beslut att inte bevilja en pressackreditering åt Egor Putilov, Alexander Friback, Alexander Stolypin, MARTIN DAHLIN – eller vad sajten Samhällsnytts ökände medarbetare valt att kalla sig den här gången..