Det är val snart. Jo, det är val den 9 september, men när det är över startar processen inför nästa val – Europavalet den 26 maj nästa år.

Självklart inte top-of-mind i partierna just nu, men jobbet med att ta fram kandidater börjar strax efter valet och innan årets slut ska listorna vara klara. Valutgången den 9 september blir också avgörande för vilka som blir partiernas toppnamn i Europavalet liksom vem som blir Sveriges nästa EU-kommisionär.

För när det finns ett nytt Europaparlament ska det också utses en ny kommission som tillträder den 1 november 2019.

Den nuvarande EU-kommissionären, Cecilia Malmström, 50, är nu inne på sitt nionde år. Hon tillträdde i februari 2010. Föregångaren som svensk kommissionär, Margot Wallström satt i tio år. Första kommissionären, Anita Gradin, satt bara en period (1995 – 1999). Malmström är en av tre kommissionärer som suttit sedan 2010, och lämnar rimligen posten i höst.

Om de rödgröna behåller regeringsmakten pekas EU- och handelsminister Ann Linde ut som favorit att bli kommissionär. Ministerjobbet har hon gemensamt med Malmström, men Linde har inte varit Europaparlamentariker. Hon var däremot under två år chef på ESP, Europeiska S-partiet i Bryssel, och har ett gigantiskt kontaktnät.

Sitter S i opposition vid Europavalet är Ann Linde också favorit som partiets förstanamn. S skulle då gå från en EU-kritiker som toppnamn, Marita Ulvskog, till en brinnande EU-vän.

S-röster nämner även nuvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som ett alternativ som toppnamn.

Ska en borgerlig regering utse kommissionär väntas Karin Enström (M) ligga bra till. Tidigare försvarsminister som i dag sitter i riksdagens EU-nämnd. Möjligen skulle det också kunna öppna för en ny position för förre partiledaren Anna Kinberg Batra.

Att det blir en kvinna är under alla omständigheter rätt givet. För många gubbar i kommissionen gör att Sverige genom en kvinnlig kommissionär kan ställa motkrav på innehållet i kommissionärens ansvarsområde.

Kristdemokraterna har haft vissa framgångar i Europaval när de satt kända namn på valsedeln. Först med tidigare partiledaren Alf Svensson, som slog ut förstanamnet Ella Bohlin 2009. Sedan med tv-kändisen Lars Adaktusson. Men Adaktusson vill hellre till riksdagen, det vill Fredrick Federley också och enligt centerröster kan han bli aktuell som en ministerkandidat vid ett regeringsskifte. Liberalerna måste skaka fram en ny kandidat efter Jasenko Selimovic, som gjort sig omöjlig i sin partigrupp, och förutom Ulvskog ska S hitta en ersättare till Olle Ludvigsson, göteborgare och facklig. Norrland lär också vilja ha en kandidat efter bortgångne Jens Nilsson.

Hanif Bali (M) har orsakat problem för den moderata partiledningen som vill föra ett »vuxet samtal«. Han tippas nu bli kandidat till Europaparlamentet för M. Samtidigt vill Christoffer Fjellner gärna hem till den nationella politiken.

Det har redan spekulerats i att Europavalet också kan få en annan roll. Med ett kaotiskt parlamentariskt läge skulle det också kunna bli aktuellt med ett extraval till riksdagen samma dag, den 23 maj 2019. SD-ledaren Jimmie Åkesson hör till dem som antytt den möjligheten. Å andra sidan tvivlar de flesta på att ett extraval skulle göra läget speciellt mycket klarare.

P(L)åster på såren

[caption id="attachment_491866" align="alignnone" width="357"] Foto: TT[/caption]

Liberalernas ledare Jan Björklund bedöms i partiet vara i superform i årets valrörelse. Han tycks ha fått något av en nytändning, även om bilden här kanske inte illustrerar det. Men samtidigt undrar alla över plåstret, som har hängt med länge nu. Vad är det som hänt under Björklunds vänstra öga? Supernikotinplåster?

– Det är inget, jag har ett sår jag ska skydda från bakterier. Det är helt odramatiskt, säger Björklund till Expressen.

Vi tror det har utvecklats till ett slags valgimmick – ett turplåster som måste sitta över valdagen, annars går det kanske utför.

Annonsen vi skulle vilja se:

Lika som bär

[caption id="attachment_491868" align="alignnone" width="396"]   Ellos-katalogen 2011 och SD:s valaffischer 2018[/caption]

Marksistiska nyheter 1: Osäker Markallians enligt LO

Marks kommun går mot ett osäkert val eftersom både Markbygdspartiet och Marks oberoende demokrater försvunnit. Miljöpartiet kan få en nyckelroll efter valet. De har samarbetat med Markalliansen i 20 år, både i styrande ställning och i opposition. Men inför valen har Miljöpartiet gått fram som ett eget parti, så gör man också i år.

– Vi vill sätta oss ned och förhandla med de olika sidorna, säger Lo Göthberg Larsson, förstanamn på partiets vallista. Vi vill driva vår politik. Vi vill inte gå till val på en Markallianspolitik, utan vi vill få ut vårt budskap, säger Lo.

Affischernas kamp, valets feltramp

Redan när Moderaterna presenterade sina valaffischer påminde många om filmaffischen till »Falling down«. Andreas Elgstrand, bildredaktör på Resumé, tog det ett steg till.

Skrattet fastnade däremot i halsen när Moderaterna i Stockholm kom med den här:

Fast vad är Ulf Kristersson ute efter egentligen? Bli statsminister eller stadsminister? Moderaterna i Örebro tror det senare. Var då? I Torshälla stad kanske?

Ulf Kristersson har en lite tuffare framtoning. Martin Sääf (L) Nacka verkar mer vara den mjuka typen.

Moderaternas valpamflett i Heby är redan en svensk valklassiker. Enligt Andreas Henriksson (ordningsman i det debattindustriella komplexet) var det Bodils önskan att vara skymd. Han avslöjar också att Paul (längst till vänster på bilden) har ett förflutet i fler partierna än han själv minns.

Alingsås-Kuriren har en rätt komisk annonskrock. Eller var det begärd placering från ett av partierna?

Och på Sverigedemokraternas hemsida ser man fram emot valet – om ett år!

Valkampanjsinnovation kanske, genom kakform från Centerpartiet. Var tog de gröna drömmarna vägen då?

Även nya partier kör med valklassiker. En T-shirt är ett måste i valtider. Demokraterna i Göteborg skakar redan om det politiska livet i näst största staden.

Både valaffisch (gammal från 1936) och T-shirt från Folkpartiet/Liberalerna:

»Dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken«, sa Olof Palme om de svenska valstugorna. Men vad är det som händer? Samtidigt som partierna pratar om att vi måste bygga mer i trä håller valstugorna på att byta skepnad och material.

»Evolutionsbodar« i lättmetall, skivor och tyg i Eskilstuna.

Stålcontainrar i Sundbyberg. Billigare och går inte att elda upp, förklarar sig partierna. Vänsterpartiet startade containertrenden redan vid förra valet. Foto: Simon Rehnström

Foto: Simon Rehnström

Valstuga som en t-banevagn och Centerpartiet har hyrt in en skärgårdsbåt som flytande valstuga.

Foto: Centerpartiet

Marksistiska nyheter 2: Den kanske sista resten av Ny demokrati försvinner ur politiska systemet i och med valet 2018. Henry Sandahl, 70, som i 27 år varit folkvald i Mark lägger av i samband med årets val. Det blir dödsstöten även för Markbygdspartiet.

– Markbygdspartiet har varit Henry Sandahl och inget annat. Hela förra valrörelsen skötte jag helt och hållet själv, så när som att sätta upp lite skyltar. Men jag tyckte det var jätteroligt och hade inget problem med det, säger Henry Sandahl till Borås Tidning.

Han blev invald i fullmäktige för Ny demokrati vid valet 1991. När partiet brakade samman inför valet 1994 bilda han i stället Markbygdspartiet.

En springande punkt i valet

Det gäller att inte mattas i valkampen. Och att passa på för att lyfta sina frågor…

Du kan tipsa ledamöterna av Andra Kammaren: [email protected]

Fotnot: Marks kommun ligger söder om Borås och har strax över 34 000 invånare med Kinna och Skene som dominerande tätorter. Där ligger för övrigt Ludvig Svenssons gardinfabrik som Palme ständigt talade om i valrörelsen 1982. Därifrån kommer också Jan Björklund (L). Marksismen är en något oklar politisk inriktning.