Årets svensk innovation 2019: Fredrik Hjelm, Voi
Bild: Petronelle Halvorsen
Våra moderna städer domineras av fyra gamla färdsätt: bussen (startår 1662), bilen (1885), tunnelbanan (1904) och cykeln (1817). Men häromåret hände något som få kunnat undgå att märka. Elsparkcyklar dök upp i stor skala. Fyra killar i Stockholm kläckte en idé och några månader senare lanserades Voi – en tjänst som sammankopplas och betalas via mobilen. Snart dök många fler aktörer upp.
– Vi insåg att lösningen med lättare, elektriska sparkcyklar passar städer i Europa eftersom befolkningsdensiteten är högre än i USA, säger Fredrik Hjelm, vd och medgrundare. Vi har också bättre cykelvägar och politikerna är mer öppna för alternativ till bilar och taxi.
Det hela saknar motstycke. Från idé till lansering, till att kvickt anammas av användare och sedan rullas ut i en rad städer. Hösten 2018, ett halvår efter att kvartetten Fredrik Hjelm, Adam Jafer, Filip Lindvall och Douglas Stark lanserat Voi, beskrevs bolagets »galna resa« eftersom värderingen redan nått 500 miljoner kronor. Vad ska man säga i dag – 18 månader efter start? Bolaget är enligt uppgift värt runt fyra miljarder kronor och har lockat en rad riskkapitalister och investerare, till exempel Cristina Stenbeck. Voi finns nu i sju svenska städer och i ytterligare ett 30-tal i Europa, däribland Köpenhamn, Madrid, Paris, Malaga, Berlin och München.
Att det skulle bli så här stort trodde nog ingen, säger Fredrik Hjelm.
Ett skäl till investerarnas intresse: Transport utgör den näst största utgiftsposten i hushållen (bara bostaden slukar mer). Konsumenterna lägger allt mindre på bilen; alltfler flyttar till städer, medan bilism motarbetas av klimat- och utrymmesskäl.
– Urban transport ökar varje år och vi tror att det kommer att fortsätta. Vi tror att konsumenterna vill ha transportalternativ och elsparkcyklar är en del av lösningen, säger Fredrik Hjelm.
Elsparkcyklar, liksom Voi, har fått kritik eftersom livslängden har visat vara mycket kort, 6–7 månader, med stora klimatkonsekvenser som följd. Voi har svarat med att lansera nya varianter med högre kvalitet och två års livslängd. Men den största kritiken har handlat om att cyklarna har skräpat ner och varit ett störande element i stadsbilden.
– Vi är medvetna om att vi har drivit förändring, vilket skapat oreda i vissa städer, säger Fredrik Hjelm.
Andra negativa rubriker har kretsat kring olyckor. Sommaren 2019 skedde den första dödsolyckan. Det inskärpte problemen med att i princip ingen använder hjälm och på helgnätter kör många med alkohol i kroppen.
– All form av transport innebär en viss risk. Vi gör allt vi kan från vår sida och har rekryterat ingenjörer från Volvo, som har erfarenhet av detta, säger Fredrik Hjelm.
– Men jag ska vara ärlig, till slut är vi i händerna på användaren. Denne måste också ta ett eget ansvar.
Fredrik Hjelm är även något så ovanligt som en entreprenör som gärna vill föra dialog med politiker och städer. Han har efterfrågat ett system där kommunen delar ut licenser till två–tre aktörer som uppfyller olika krav. Det skulle gynna större, penningstarka aktörer och höja inträdesbarriären för konkurrenter.
I Marseille har licenser redan delats ut, säger han och konstaterar att svenska politiker hindras av lagstiftningen just nu.
På senare tid har Voi skiftat sitt fokus, uppger vd:n.
– Under 2019 har vi fokuserat mycket på expansion och tillväxt. 2020 blir det på lönsamhet och effektivitet. Vi får vara lönsamma i några städer i något år, sedan ta det receptet till nästa stad och nästa stad.
Juryns motivering:
För vissa är årets innovationssvensk framtidsoptimismen personifierad. För andra är hans innovation beviset för att allt var bättre förr. Sällan har en innovation fått ett så brett genomslag så snabbt, inte bara på städernas gator, utan i tidningsspalter och på sociala medier. Den som trodde att polariseringen bara gällde politik och kultur får tänka om. Årets innovationssvensk är vd:n och grundaren för elsparkcykelföretaget Voi, Fredrik Hjelm.
Alla vinnare:
- Parlamentariker: Mia Sydow Mölleby
- Medicin: Christopher Gillberg