Årets svensk Kultur: ”Våra val spelar roll”

Roligast med att skriva biografin om Dante (1265–1321) var att sent i livet lämna sin bekvämlighetszon, berättar Anders Cullhed, som för sitt hyllade verk "Dante – den förste författaren" nu har korats till årets kultursvensk.

Text: Nina Solomin

Publicerad 2022-01-26

Bild: Simon Rehnström

Vad har en död toskansk författare och ämbetsman att säga oss i dag?

– Att vi inte passerar oförmärkt över jordytan. Våra val, beslut och ställningstaganden spelar roll, men det är långt ifrån alltid vi vill eller orkar inse det. Vi har så lätt till genvägar eller undanflykter, som att blunda för svåra saker, skjuta annat till morgondagen eller lösa upp krav och ansvar i ironi. Det är mänskligt, det visste Dante också, men i långa loppet ohållbart. För att visa det kastar han ljus över våra liv från andra sidan döden.

Vilka likheter finns mellan Dantes och inbördeskrigens Florens och dagens Sverige?

– Staden Florens medeltida öde illustrerar den politiska polariseringens risker, hur lätt det kan gå för ett samhälle att, mitt i högkonjunkturer, slitas isär.

Du kallar Dante för den första författaren – varför?

– Folk har plitat ner saker och ting sedan Gilgamesheposets dagar, sisådär tvåtusen år före Kristus, eller ännu tidigare, men Dante var den förste – eller bland de första – att hävda copyright till sin text i en epok som inte ens kände till begreppet.

Du doktorerade en gång i tiden på en modernistisk poet – Erik Lindegren. Vad är det i den medeltida litteraturen som lockar dig?

– Bra fråga, för jag undrar ofta om jag inte i grund och botten läser dessa gamla texter med modernistiska ögon, även om jag verkligen fördjupat mig i medeltidens kultur. De vackraste passagerna hos Dante är de som T.S. Eliot återanvände! Och Lindegren kallade faktiskt på ett tidigt stadium sin genombrottsbok Mannen utan väg för »Limbo«, efter Dantes första helveteskrets. Så där ser man.

Vilken krets i helvetet är din favorit? Och har du fäst dig särskilt vid någon i Den gudomliga komedin?

– Det är den andra kretsen i helvetet, där de olovligt älskande driver omkring i den blåst som ska påminna om deras jordiska passioner. En av dem, Francesca, är min hjältinna i Komedin. Hon sörjer sitt öde, men jag undrar om hon verkligen ångrar sig.

Hur var Dante nydanande som författare?

– På flera sätt. Framför allt var han den förste att använda folkspråket och att göra sitt eget jag till huvudperson genom ett episkt verk i storformat på klassisk grund.

Vad betyder utmärkelsen som Årets kultursvensk för dig?

– Jag har ägnat närmare femtio år åt den litterära kulturen i Sverige ur en serie infallsvinklar – som forskare, kritiker och översättare, nu senast av Dantes ungdomsverk Vita nuova – så visst känner jag mig hedrad över priset! Jag ska också erkänna att jag tjuvkikat på listan över Fokus pristagare, och sällskapet med tidigare pristagare jag gärna läser, som Lena Andersson och Karin Olsson, känns bara bra.

Vad var roligast under arbetet med boken?

– Roligast? Eftersom jag alltid ägnat mig åt litterär textanalys var det nog att få chansen att dels tränga så djupt in i den medeltida historien, dels skriva en biografi. Jag kände mig som Dantes Odysseus: att sent i livet få lämna sin bekvämlighetszon och anta nya utmaningar, det var spännande!