Årets Svensk

Årets svensk miljö 2019: Ola Engelmark, skogsforskare

Text: Josef Kristensen

Publicerad 2020-01-22

Bild: Petronelle Halvorsen

Genom köksfönstret skymtar en liten röd stuga på en kulle. Han kallar den »skrivarstugan« och har de senaste sex åren spenderat mycket tid där. Inte i dag; denna råa decemberförmiddag är det för kallt i stugan. Med kaffekoppen i handen gör skogsekologen Ola Engelmark i stället en gest mot fåtöljen och soffan i vardagsrummet, två av få möbler som inte är helt i trä i det gamla 1700-talshuset. Han sätter sig och förklarar varför han under sin fyra decennier långa karriär börjat skriva först nu.

– Som senior känner jag att mycket inte har blivit sagt, mycket blev obesvarat och det är de berättelserna jag vill lyfta.

Den fråga som Ola Engelmark vill uppmärksamma är mångfald. Kalhyggen av skog för att göra timmer och massaved har blivit normen, trots att det finns så många fler sätt att utnyttja skogen.

Utöver att skriva böcker för att diversifiera skogsbruket gör Ola tillsammans med sin fru Lena olika matprodukter av träd och växter som tidigare förbisetts.

– Vi brukar skoja och säga att Lena utvecklar mat och smaker och jag sköter träden.

– Vi ska se till att kunna förädla på något sätt så vi drar in pengar utan att skada ekosystemet. Vår granskottsolja var representerad på Nobelmiddagen.

Oljorna väckte så stor uppmärksamhet i skogsvärlden att folk började höra av sig och efter ett tag insåg Ola Engelmark att intresset för »mångbruk« var så stort att han med likasinnade bildade skogsägarföreningen Skogens mångbruk.

– Målet med föreningen är att utnyttja skogens unika förutsättningar.

Men det är inte bara hur träden utnyttjas som han vill diversifiera, utan även typen av skog.

– När skogsbruket växte under 1800-talet kände man sig tvingad till att förenkla, vilket ledde till enhetliga skogar av unga granar.

Han konstaterar att kaffet är slut och erbjuder en påtår. Bredvid kaffemaskinen står en gammal stol i björk med en grön plyschdyna som hans pappa gjort. Familjen ägde skog i Västerbotten som han växte upp i och redan
i unga år förbluffades han över hur skogsskötsel bedrevs.

– Jag var tonåring när avverkningsplikten infördes. Vi hade en skog som min farfar lämnat åt oss och som var väldigt speciell för min pappa. Jag minns hur det gnistrade till i mig när statens konsulent tog med mig och pappa ut i skogen för att peka ut vad som behövde huggas ner. Jag kunde inte förstå varför vi behövde avverka en skog för att den hade blivit för gammal.

Ola Engelmark valde bort jägmästarutbildningen till förmån för en biologiexamen.

– Jag brukar säga att de manliga förebilderna i mitt liv har fått mig intresserad av skogen, och att de kvinnliga förebilderna värnade om kritiskt tänkande.

Det förde honom ut i världen, till en adjungerad professur i Quebec. Men trots att han trivdes i den internationella forskningsmiljön bytte han bana när regeringen knackade på dörren.

– Det var väldigt kittlande att bli tillfrågad. Jag fick frågan av Göran Perssons regering under satsningen
på det gröna folkhemmet och blev chef för den 1999 nystartade myndigheten Statens institut för ekologisk hållbarhet.

Under sin tid som myndighetschef fann han inspiration i ett möte med FN:s generalsekreterare Kofi Annan.

– Han sa »min uppgift är att förmedla hopp och tro till människor« och det har jag burit med mig sedan dess, det var oerhört starkt. Jag vill förmedla hopp.

Juryns motivering:

Årets miljösvensk har ingen brist på arbetsmaterial: mer än hälften av Sveriges yta består av skog. Men hur ska man ta hand om den? Årets miljösvensk värnar inte bara den biologiska mångfalden i skogen, utan även mångfalden i sätten att sköta den. Han forskar gärna tvärvetenskapligt och sporrar oss att se nya möjligheter för en naturresurs som länge behandlats fantasilöst. Det finns en skog av möjligheter, om vi bara vågar tänka nytt och inte stirra oss blinda på träden. Årets miljösvensk är docenten och skogsforskaren Ola Engelmark.