Kulturen vinner terräng

Det är svårt att undvika universitetet med sina cirka 6 600 anställda och över 43 000 registrerade studenter.

Där studerade Anna Hamberg, född och uppvuxen i Uppsala. Nu arbetar hon med den stora konstsamlingen vid universitetets Museum Gustavianum.

– När jag pluggade blev faktiskt många förvånade över att jag kom härifrån, det var vanligare att man kom från en annan del av landet. Men det var ett naturligt val, mina föräldrar möttes på universitetet och blev kvar här, säger hon och lägger till att hon påverkades väldigt positivt både av studier och universitetets traditioner kring valborg, vårbal och nationsliv.

Anna Hamberg växte upp i Norby, ett villaområde en halvmil från centrum. Nu bor hon där med man och tre barn. Planen var inte att hon skulle bli kvar i Uppsala utan ge sig ut i världen. Men efter några år med backpacking och jobb i norska fiskeindustrin kom hon tillbaka:

– Mina barn går i samma skola som jag gjorde. Det trodde jag aldrig skulle hända men nu känns det väldigt bra. Jag möter många gamla klasskompisar på vår lokala mataffär.

Vilka förändringar ser du?

– Främst att det byggs mycket i många olika områden. Det tråkiga är att många butiker och små kaféer stänger i centrum på grund av konkurrensen till stormarknaderna utanför centrum. Jag förstår att det är mer praktiskt att köra dit. Men det gör tyvärr att staden förändras till det sämre.

Marlene Burwick (S) kommunstyrelsens ordförande, flyttade från Sala som 19-åring till Uppsala för att studera kemi, och stannade. Hon tycker, precis som Anna Hamberg, att den största förändringen av Uppsala är rent fysisk.

– Det byggs överallt och hela gestaltningen av staden har förändrats. Kulturutbudet har ökat och nöjeslivet har utvecklats mycket. Uppsala har alltid varit en studentstad av rang men nu har kulturutbudet blivit mycket bredare.

Uppsala konserthus är ett konkret exempel, liksom att flera evenemangsarenor utvecklas. Uppsala har nu också ett fotbollslag i allsvenskan, IK Sirius.

– Vi har gått från ryktet som »långbänkarnas stad«, utifrån dem som blivit kvar på universitetet till att vara så mycket mer, säger Marlene Burwick.

Även om det byggs mycket är bostadsfrågan stadens största problem. Politikern Marlene Burwick pekar på kravet att hålla hög byggtakt och samtidigt utveckla välfärden. Pendlarna utgör en annan utmaning:

– Nya krav ställs på infrastrukturen eftersom vi har många som pendlar, det är bara 35 minuter med tåg till Stockholm, och vi arbetar för fler spår. Men det är en svår ekvation.

Segregering finns även i Uppsala, om än inte lika utpräglad som i många andra kommuner. När det handlar om integration av nyanlända talar Marlene Burwik om Uppsalaandan.

– Den är skön att ha i ryggen och innehåller en stor empati och solidaritet. Många här är vana att öppna sina hem för bostadslösa studenter. Så har det varit i alla tider och nu har många gjort det för flyktingar. Det var häftigt att se och det gick ganska snabbt.