Ett år med viruset som vände upp och ner på världen: »Då ökade dödsfallen«

»Välkomna hit allihop. Då börjar vi titta på dagens presentation.«

Det är den 2 mars 2021.  Statsepidemiologen Anders Tegnell har gjort sig redo för pressträff och hörlurarna är på. Han ber om att få fram bilderna från powerpointpresentationen och börjar prata.

»Det är lite ljusare på en del ställen, men många länder har en omfattande spridning. Det är egentligen bara Finland och Norge som klarar sig undan bra.«

Paus.

»Vi tittar på nästa bild och påminner om att vi återigen är på väg in i en uppförsbacke.«

Han presenterar tre scenarier som visar hur smittspridningen kan se ut under våren nu när vi är på väg in i en tredje våg. Under den första och andra har närmare 13 000 svenskar dött efter med smittan i kroppen. Det första scenariot som myndigheten tagit fram kan redan kastas i papperskorgen, det förutsatte att smittan inte skulle få fäste igen.

»Men där verkar vi inte riktigt vara utan nu ser det ut som att vi är på väg mot en tredje våg«, säger Tegnell på presskonferensen och uppmanar återigen Sverige att hålla avstånd och visa hänsyn.

För vilken gång i ordningen är svårt att säga, men myndigheten passerade hundra presskonferenser om pandemin redan i oktober förra året. Ett år med pandemin har blivit två. Nu vet vi att de flesta som dör med smittan är över 70 år och att nya mutationer verkar vara än mer smittsamma än den tidigare varianten av viruset. Men för ett år sedan visste vi knappt någonting, då var tonläget ett annat.

Den 1 mars 2020 stod statsminister Stefan Löfven på en pressträff tillsammans med tre myndighetschefer och två ministrar. Covid-19-smittan hade då klassats som allmänfarlig, men risken för att Sverige skulle få spridning på samhällsnivå sågs ändå som ringa. Av 90 000 bekräftade fall i världen fanns 80 000 i Kina och totalt hade drygt 3 000 personer dött efter att ha smittats av viruset.

Stefan Löfven var bestämd:

»Sveriges samlade expertis och förmåga är mobiliserad för att hantera den här situationen. Myndigheter och regioner har planerat och övat för det här och regeringen tar detta på största allvar«, sa statsministern.

I månadsskiftet mellan februari och mars sågs smittan fortfarande som något oroande i öst, men än hade inte myndigheter, politiker och experter insett att smittan skulle spridas så snabbt och så brett i Europa och resten av världen. Folkhälsomyndighetens bedömning var då inte kontroversiell, andra länder resonerade ungefär likadant.

Sedan kom sportlovet. Enligt Folkhälsomyndigheten kom smittan in i Sverige via flera länder. Tidigt pekades Italien ut som den stora smittohärden, men senare backade statsepidemiologen från den uppgiften och sa i stället att den stora införseln av viruset till Norden var via Öster­rike, USA och Storbritannien. Smittan slog hårt. I april låg 3,5 gånger så många patienter på intensivvårdsavdelningen i Region Stockholm som ett vanligt år. I en intervju med Dagens Nyheter den 3 april flaggade statsministern för att vi kommer att tvingas räkna de döda i tusental. Då hade 333 personer dött med covid–19.

Ett knappt år senare har 12 826 svenskar dött efter att ha smittats av viruset. När frågeställarna inte fick svaren man önskade höjdes tonläget och redan i april bröt det ut en stor konflikt inom vetenskapen mellan Folkhälsomyndigheten och »de 22 forskarna« som debatterade flitigt.

Amina Manzoor var fram tills nyligen vetenskapsjournalist på DN och har bevakat pandemin för tidningens räkning sedan larmen från Kina kom den 16 januari 2020. Hon har sett en förändring i hur det pratas om pandemin och tidigare i år begränsade hon vilka som kunde svara på hennes sociala medier-inlägg eftersom tonläget spårat ur. Vetenskapsbaserad nyhetsjournalistik var inte vad kritikerna ville ha när människor dog.

Kanske var det rädslan, kanske var det högljuddheten i debatten från forskarna som förändrade tonen i debatten om den svenska strategin och om virusets framfart.

Knappt två veckor efter Stefan Löfvens varning om att tusentals skulle dö skrev de 22 forskarna sin artikel på DN Debatt där de kritiserade den svenska strategin. Vi gör för lite och förlitar oss på tjänstemän utan talang, ansåg de 22.

Det blev startskottet för en debatt på liv och död.

– Då ökade dödsfallen så det kan ha varit antingen det eller att de 22 skrev sin första debattartikel. Den hade ett väldigt högt tonläge. Då blev tonläget i mejlen och kommentarerna mycket hårdare. De läste in allt som inte var ett fördömande som ett försvar av att folk skulle dö. Det är så det har tolkats, säger Amina Manzoor.

Alla frågor i debatten blev stridsfrågor, menar Amina Manzoor. Antingen var man för eller emot munskydd och arga läsare krävde lojalitet med sin linje från vetenskapsreportern. Hon var ovan vid tyngden i ilskan, den kunde lika väl komma helt öppet från vanliga personer via mejl som via anonyma konton på sociala medier. Den typen av vrede brukade annars bara nå fram till vetenskapsjournalisterna när de skrev om kost, alternativmedicin eller vaccinationer där en liten engagerad grupp tar allt personligt, men nu var det som att hela den svenska befolkningen agerade på samma sätt i debatten: Antingen var du för munskydd eller så vill du att gamla ska dö.

Vetenskapen fick ta baksätet i en fråga om vetenskap. Det har både Amina Manzoor och Emma Frans vittnat om i en debatt där många inte längre orkar delta.

– Jag hade ju skrivit att vi måste ha munskydd om en studie hade visat det, men folk vill verkligen att man ska tillhöra ett lag, säger Amina Manzoor i dag.

Argast blev folk när dödssiffrorna i Sverige började avvika från grannländernas kurvor. När fler dog blev fler arga. Matematiker blev epidemiologer, chefredaktörer blev kritiker. Argast var de 22 forskarna som skrev sin debattartikel om den svenska strategin den 14 april 2020 och hävdade att Folkhälsomyndigheten hade misslyckats och att politikerna måste gripa in. I debatten bildades nya lag i en rad frågor. DN:s Peter Wolodarski och Moderaternas Hanif Bali hamnade för första gången på samma sida i debatten och talade båda om att Sverige behövde stänga mer och snabbare. Medan Folkhälsomyndighetens agerande försvarades av regering och flera traditionellt frihetliga röster.

Inom politiken bröts borgfreden som rått mellan partierna vid en partiledardebatt i juni, där Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch sa att Stefan Löfven »med berått mod« tillåtit en stor smittspridning i Sverige. Men sakta återgick livet till det delvis normala igen. Konkurserna i februari i år var färre än under motsvarande period förra året, och utnyttjandet av regeringens krisstöd till företag ligger inte längre på samma nivåer som under den osäkra våren 2020. Arbetslösheten har ökat, men de katastrofscenarier som målades upp under förra våren när börsen störtdök och arbetslösheten sköt i höjden globalt ter sig inte längre sannolika. Även om vaccineringen tagit tid, och är föremål för den senaste intensiva och infekterade debatten, finns en framtidstro och en ljusning i slutet av tunneln.

Snart kan man till och med resa. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sa på en presskonferens i den 1 mars att kommissionen arbetar för införandet av ett vaccinationspass för att sparka i gång resandet globalt igen.

»Målet är att gradvis låta EU-medborgarna resa säkert inom EU eller utomlands – antingen för arbete eller för turism«, skrev hon i ett uttalande.

Men för det krävs det att vaccinationerna kommer i gång på allvar. Där ligger Sverige efter. Regionerna försöker rusta inför massvaccineringen som ska komma i gång senare i vår, men än så länge har det varit problem med både leveranser, vaccinationstakt och att chefer inom kommun och omsorg trängt sig före i vaccinationskön. Politikerna förbereder sig för en tredje våg och har bland annat förbjudit fler än en person per bord på galleriornas fik.

Intensivvården ökar i två av tre svenska regioner. Optimismen som fick fäste i början av året har till stor del förbytts mot frustration över att behöva sitta hemma, och i ilska riktad mot sportlovsresenärer i Åre som till synes struntar i pandemin.

Det börjar bli bråttom att få i gång den breda vaccinationen nu, anser kritikerna. Politiskt skyller man på varandra. Regeringen skyller på leverantörerna och regionerna. Regionerna skyller på regeringen och kommunerna skyller på staten för att man inte levererar vaccinerna i tid.

I Sverige har hittills 246 603 personer fått båda vaccindoserna, enligt Folkhälsomyndighetens senaste siffror. Den biträdande statsepidemiologen har haft tjänstledigt för att skriva en bok om att man mår bra om man promenerar i skogen – och debatten om den svenska coronastrategin har blivit så infekterad att vissa inte längre orkar debattera i offentligheten.

Men pandemin är inte över.

»Vi har tyvärr för tredje veckan i rad en ökning på drygt 10 procent i veckan. Nu ligger vi på nästan 500 per 100 000 invånare«, sa Anders Tegnell på presskonferensen den 2 mars.

Den brittiska varianten av viruset verkar vara mer smittsam än den första, även om man inte vet om dödligheten är högre. Vaccineringen kommer enligt myndigheterna att rädda liv och minska antalet patienter som behöver sjukhusvård, men den låga vaccinationsgraden som vi än så länge uppnått kommer inte att påverka smittspridningen i någon större utsträckning. Myndigheten varnar för att den tredje vågen kommer att vara kraftigare än den senaste, om inte befolkningen slutar att träffas i samma utsträckning som man gör nu.

Han sa det i mars 2020, han säger samma sak i mars 2021. Det är bara en sak vi kan göra i Sverige:

»Det handlar om att hålla kurvan på en så platt nivå som möjligt«, säger statsepidemiologen Anders Tegnell.

I april eller maj ska massvaccineringarna dra i gång. Då har det gått 15 månader sedan smittan fick fäste i Sverige. Hur länge den blir kvar vet fortfarande ingen.

Fotnot: I en tidigare version av artikeln stod det felaktigt att Sverige hade fjärde högst dödstal i Europa. Det stämmer inte, Sverige ligger på nittonde plats. Fokus beklagar misstaget.