»Emanuel Karlsten vilseleder om internet och EU«

Debatten om EU:s upphovsrättsreform blir allt mer uppskruvad inför den kommande voteringen i EU-parlamentet. Flera kritiserar förslaget – bland annat EU-parlamentarikern Soraya Prost och debattören och journalisten Emanuel Karlsten. Deras budskap är att »internet som vi känner det« kommer att skadas om den föreslagna upphovsrättslagstiftningen genomförs.

I praktiken rör debatten pengar. En central fråga om dagens internet i EU är att en handfull amerikanska internetföretag har stora konkurrensfördelar jämfört med europeiska företag, och där amerikanarna inte är särskilt intresserade av att betala för det innehåll man visar. Beträffande artikel 13 i Copyrightdirektivet, kallad »censurregeln« , är det därför en avgörande fråga i vilken mån som Youtube och liknande internetföretag omfattas av immunitetsreglerna i EU:s e-handelsdirektiv från år 2000. Genom reglerna i e-handelsdirektivet slipper nämligen dessa internetplattformar betala för upphovsrättsmaterial som de inte vet är olovligt upplagt – även om plattformen tjänat pengar på det ändå genom annonsintäkter. Det är just dessa inkomster som EU vill att upphovsrättshavarna ska få ta del av.

Samtidigt glöms det ofta bort i debatten att vi redan i dag inte fritt kan ladda upp upphovsrättsligt skyddade bilder, filmer med mera på egen hemsida, Facebook eller Youtube. Det är inte censur att ta bort upphovsrättsligt innehåll som läggs upp utan tillstånd – det är redan gällande rätt. IT-jättar som Google, Facebook och Youtube har dessutom användarvillkor som innebär att material kan tas bort av helt andra skäl än upphovsrätten. Exempelvis inslag med (för) lättklädda barn som badar, popstjärnor med minimal klädsel, politisk propaganda och  otillåten marknadsföring. I Sverige infördes också grundlagsregler från den 1 januari 2019, som innebär att en ansvarig utgivare för en webb är skyldig att radera brottsligt material inom 14 dagar. Samtidigt pågår på EU-nivå ett arbete med ett direktiv om att videodelningstjänster ska regleras beträffande reklam, sponsring och våldsinslag (AV-direktivet). Nyligen har också EU-kommission lagt fram ett förslag om lagstadgad filtrering av barnpornografi och terroristrelaterat innehåll.

Men vilka alternativ finns för hantering av olagligt uppladdat upphovsrättsmaterial? En är förstås att fortsätta som i dag, alltså att vissa aktörer betalar medan andra slipper. Ett annat är givetvis föreslagna artikel 13, som innebär ett krav på att ingå avtal eller tillämpa vissa rutiner för identifiering och filtrering av upphovsrättsligt skyddat material. Ett tredje alternativ är att skriva bort e-handelsdirektivets ”gräddfil” för kommersiella plattformar och avstå från att införa reglerna i artikel 13 om filtrering och radering.

Självklart finns olika åsikter om vilken metod som är bäst. Men att påstå att EU:s upphovsrättsreform skulle ändra ”internet som vi känner det idag” och att censur skulle införas är direkt vilseledande. Samtidigt är det knappast en mänsklig rättighet att få ha egenhändigt inspelade filmer på Youtube. Tas materialet bort av ett internetföretag, är ändå alternativen större i dag än tidigare att göra sin röst hörd på andra kanaler. Och den privata semesterfilmen som läggs upp på Facebook kommer inte att påverkas av reglerna i artikel 13. Däremot kan semesterfilmen komma att tas bort ändå, men inte på grund av den föreslagna upphovsrättsregleringen.

Sanna Wolk
Professor vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet och Immaterialrättschef vid Cirio advokatbyrå
 
Olle Wilöf
Förbundsjust Svenska Journalistförbundet​

Läs mer:

Emanuel Karlsten: »Nätet som vi känner det håller på att förändras«

Sanna Wolk: EU dödar inte det fria internet