Hakelius svarar: »Udda sätt att visa att man framhäver religiösa texter«

Bibeln nämns inte i förslaget till ämnesplan för religionskunskap. ”Religiösa urkunder” nämns i en mening. Det var det jag påpekade i min blogg. Det är fortfarande sant.

Att Bibeln försvunnit ur ämnesplanen – i den nuvarande ämnesplanen nämns både Bibeln och religiösa urkunder flera gånger – innebär i själva verket att ”vi förstärker undervisningen kring religiösa texter”, meddelar nu Skolverkets Anna Westerholm.

Så bra. Men vågar man påpeka att hon och hennes medarbetare har valt ett udda sätt att visa det på? Ett ganska vanligt sätt att visa att man framhäver något är, åtminstone utanför Skolverkets murar, just att framhäva det, snarare än att stryka det.

Att religionskunskapen inte tas över av geografi och allmänt prat om pengar för lågstadieelever är också trevligt att få veta.

Vad gäller den övergripande kritiken: jag förstår att det känns besvärande för Skolverket att behöva bry sig om oss extremt högljudda, okunniga och raljanta människor, som till exempel tycker att det är en dålig idé att stryka antiken ur kursplanerna. I just det fallet måste det ha varit särskilt besvärande, eftersom Skolverket backade från idén, om än motvilligt och med brasklappen att undervisningen redan idag är så ytlig att den egentligen inte förmedlar särskilt mycket av vikt. Jag beklagar att Anna Westerholm och hennes kollegor tvingas utstå detta obehag, men det är tyvärr svårt att se en väg runt det.

Se det från den ljusa sidan: i kritiken finns gott om material för Skolverket att formulera de framtida reträtter som remissförfarandet förhoppningsvis måste leda till. En första lista på alla de tveksamheter och märkligheter som behöver rättas till finns här.

Lycka till!

Här kan du läsa Anna Westerholms första replik till Johan Hakelius!