Publiceringarna är dynamit – inte aktivismjournalistik

Johan Hakelius tar upp ett intressant ämne i sin blogg i Fokus; nämligen när går en journalist över gränsen och blir en part i sin egen granskning? När står känslorna i vägen för reporterns förmåga att se objektivt på det ämne han eller hon är satt att bevaka?

Den svenska mediehistorien saknar inte sådana exempel, ett aktuellt fall från senare tid är reportern Fredrik Önnevall från Sveriges Television. Han dömdes för människosmuggling efter att ha hjälpt en syrisk pojke att ta sig till Sverige efter en tv-inspelning.

Jag kan med gott samvete konstatera att Negra Efendics granskning av de medicinska åldersbedömningarna, som Johan Hakelius går till angrepp mot, inte är ett exempel på journalistik som passerat den gränsen.

Alldeles strax ska jag förklara varför, men först en kort resumé över vad granskningen i Svenska Dagbladet hittills har givit vid handen:

- Migrationsdomstol ifrågasätter säkerheten i åldersbedömningarna. Läs mer här.

- Socialstyrelsen sågar sin analys som metodvalet bygger på och säger att beräkningar, som SvD avslöjat varit felaktiga, aldrig borde gjorts.

- Migrationsverket har ändrat i sina styrdokument efter att SvD avslöjat att uppgifter som står där är felaktiga

- Inom kort kommer Statens medicinsketiska råd med en skrivelse till Justitiedepartementet där den vetenskapliga tillförlitligheten i metoden tas upp.

- Det finns även exempel på rättsläkare som i efterhand tagit avstånd från egna utlåtanden om de asylsökandes ålder.

Sammanfattningsvis anser alltså en samling tunga myndigheter och institutioner inom området att metoden har brister och att den inte är förenlig med principerna för evidensbaserad medicin och vetenskap.

Hittills har heller ingen kunna påvisa några sak- eller faktafel i Negra Efendics artiklar.

I den andra korgen ligger en av vår tids stora politiska frågor: migrationen och flyktingströmmen till Sverige och det faktum att det finns misstankar om att ensamkommande flyktingbarn som kommer hit ljuger om sin ålder.

Kombinationen är – om uttrycket tillåts – journalistisk dynamit, med högt läsar- och allmänintresse.

Det framgår inte helt tydligt i Johan Hakelius krönika vari Negra Efendics aktivism skulle bestå. Fritt tolkat ser jag tre alternativ: att hon skulle tagit parti för de asylsökande som uppgivit en för låg ålder, men som efter åldersbedömningarna visar sig vara över 18 år. Att hon är emot åldersbedömningar i det stora hela eller att hon biter sig fast i ämnet och fortsätter granska trots att få av de ansvariga hittills velat låta sig intervjuas.

Inget av de två första alternativen stämmer, det tredje återkommer jag till mot slutet.

I flera artiklar, exempelvis här och här, har hennes granskning berört det faktum att metoden också slår fel åt ”andra hållet”, det vill säga att vuxna asylsökanden bedöms vara under 18 år och därmed klassas som barn

Det finns inget stöd i de dryga 60 artiklar som hittills publicerats att hävda att reportern själv är för eller emot åldersbedömningar. Däremot framgår det tydlig att Negra Efendic tagit sig an ämnet utifrån en självklar journalistisk frågeställning, nämligen: 14 000 asylsökande berörs av de nya reglerna. Vem har tagit fram metoden? Hur rättssäker är den? Och vem tar ansvar om något går fel?

Och slutligen: När det gäller hennes intervju med Elias Palm, avdelningschef vid Rättsmedicinalverket kan jag bara konstatera att läsaren äger sin upplevelse. Det handlar om tuffa frågor från en envis reporter som inte vill släppa taget.

Men att vara driven och envis är inte det samma som att vara aktivist.

Tvärtom är det just de egenskaperna som utmärker en skicklig undersökande journalist.

Fredric Karén Chefredaktör, ansvarig utgivare Svenska Dagbladet

Läs Johan Hakelius artikel ”Med färdiga svar” här.