Replik från Hans Bergström, Engelska skolan: »Lomma är inte Sverige!«
Bild: TT (obs! montage!)
Det är förstås ”gefundenes fressen” för vänstern när en moderat kommunstyrelseordförande skriver att friskolor och privat äldreomsorg inte behövs. Robert Wenglén (Synvinkel i Fokus 10 december) är dock inte ordförande i vilken kommun som helst utan i lilla Lomma, en liten och välbärgad förortskommun till Malmö.
Lomma har Sveriges tredje högsta medelinkomst. Med sina 25 000 invånare på begränsad yta är den behändig att sköta. Invånarna är, som Wenglén själv beskriver dem, ”till stor del välutbildade, socioekonomiskt starka, borgerliga väljare”. De icke-socialistiska partierna har 30 mandat i fullmäktige, partierna till vänster 10. Detta är sannerligen ingen typisk svensk kommun.
Wenglén skriver om skolorna i den kommun han leder: ”Många barnfamiljer söker sig till Lomma som en del i ett aktivt och medvetet skolval. Därefter är valfrihet ingen brännande fråga och närhetsprincipen regerar. Någon bostadssegregation finns inte och skolorna har en likvärdig kvalitet.”
Hur naiv kan man vara. Vad Wenglén beskriver är ju just segregationsmekanismer. När ”närhetsprincipen regerar”, den som vänstern vill införa i hela Sverige, flyttar de högutbildade och välbärgade till områden där de finner gelikar och i synnerhet finner skolor som är lugna och lättskötta. Man kan se det av statistiken. I Lomma kommun föds ca 200 barn per år, men i skolåldrarna finns ca 400 barn per årskull. Familjer med god bakgrund flyttar till lugna och socialt homogena områden när det är dags för deras barns skolgång och de har råd att betala de höga huspriser som det medför. Hela Lomma kommun signalerar bostadssegregation.
Vi ser motsvarande på andra håll i Sverige. Vill man ha en lugn liten skola med homogen och välutbildad svensk föräldrabakgrund är det perfekt med en kommunal skola med ”närhetsprincip” – som utesluter andra familjer och barn – i delar av Bromma, Nacka, Danderyd och deras motsvarigheter runt landet.
Jag betvivlar inte att grundskolorna i Lomma fungerar väl. Likväl har Internationella Engelska Skolan i Lund 32 elever från Lomma.
Robert Wenglén är också filosofie doktor i företagsekonomi, med skolledarskap som ett huvudområde. Han resonerar i sin artikel även om de teoretiska grunderna för valfrihet på ett område som skolan. Han gör poängen att det måste finnas olikheter mellan skolor för att valfriheten ska ha mening, medan den officiella politiken i landet deklarerar att ”alla skolor ska vara lika bra”. Contradictio in adjecto.
Wenglén har rätt ifråga om denna motsättning. Den dag alla skolor är lika bra, kommer valfriheten att ha mindre betydelse. Kvar kommer fortfarande att finnas individuella fall, där ett barn behöver en särskild typ av lärmiljö eller konflikter har uppstått som bäst löses upp genom byte av skola. Men rätten att byta skola skulle inte ha samma tyngd som nu.
Denna iakttagelse borde kunna leda till att kommunala huvudmän och skolledningar lyssnade till uppmaningen från den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren: Se till att det blir ordning och disciplin i era skolor, så drar ni undan mattan för Internationella Engelska Skolan!
Hösten 2021 passerar IES 30 000 elever i sina då 43 skolor runt Sverige. Ytterligare ca 230 000 anmälningar finns i köerna för att få en plats under kommande år. Vad är detta uttryck för? Ett skäl kan vara att våra elever får en god förberedelse för att gå ut i världen, genom att de kommer att fullt behärska engelska språket, som är nyckeln till världen. Ett annat skäl kan vara att de lärare vi rekryterar från länder som Kanada, England och Syafrika för de naturvetenskapliga ämnena och matematik i snitt har ett betydligt starkare ämneskunnande och bättre lärarutbildning än vad som annars går att finna i Sverige.
Men våra årliga föräldraenkäter ger ett tredje huvudsvar: disciplin! Föräldrar är trötta på skolor där vuxna inte vågar uppträda med auktoritet, där kaos ofta råder, där mobbning därmed får grassera, där barnen inte kan koncentrera sig och där den missriktade ”reformpedagogiken” dominerar – skolor där de heller inte får med sig de beteendenormer som är så viktiga när ungdomarna kommer ut i arbetslivet. Det är främst därför familjer söker sig i sådant antal till Internationella Engelska Skolan, som inte alltid är perfekt men som bärs av en helt annan inriktning.
Jag skulle gissa att Robert Wenglén ungefär delar vår syn på behovet av ordning och i skolan, liksom på vikten av tydliga och starka rektorer som drar med sig all personal att gå i samma riktning, med strävan till kunskap i centrum. Men Lomma är inte Sverige. Fortfarande har ”reformpedagogiken” ett starkt grepp över alltför många skolor, och fastmer över lärarhögskolor och myndigheter. Så länge så är fallet, söker desperata föräldrar – i mycket stor utsträckning med en bakgrund som invandrare, angelägna om sina barns framtid – efter alternativ. Att det finns sådana alternativ, och att de ges rätten att söka dem utan att det kostar något i föräldraavgifter och utan att behöva flytta till Lomma-miljöer med huspriser de inte har råd med, det blir räddningen i deras liv.
Gång på gång kommer gamla elever till min hustru Barbara Bergström (grundare av Internationella Engelska Skolan) fram till henne, under resor eller när vi vistas i Sverige, med orden ”Du räddade mitt liv”. Påfallande ofta är de invandrarbarn, som fastnade i kaos och mobbning och brist på styrsel i de skolor de kom ifrån och som fann en räddning för livet tack vare den svenska skolpengen och valfriheten.
Wenglén, i sin roll som ekonom, tycks också mena att det är svårt att tala om företag och marknad när det saknas pris. I den frågan hittade faktiskt Reepaluutredningen ett korn av sanning. Företag konkurrerar vanligtvis med pris och kvalitet, men med skolpengen är priset noll. Kvar står endast frågan om kvalitet. Reepalu: ”I valfrihetssystem är alltså ersättningen bestämd från början och utförarna konkurrerar därför med det brukarna uppfattar som kvaliteten på den tjänst de erbjuder.”
Just så, föräldrarnas val av skola gäller kvalitet. Valet av skola är så viktigt att familjer ofta lägger ner stor möda på att skaffa sig en bild av skolor – framförallt via samtal med andra föräldrar, vilket inte är någon dålig metod. Kvalitet kommer aldrig att vara lika, eftersom det mest avgörande är ledarskapet – dess kraft, dess förmåga, dess riktning – och det finns ingen myndighet i världen som kan utplåna sklllnader i ambition och kultur mellan ledare och organisationer.
Den dag alla skolor har starkt ledarskap och präglas av ordning i lärmiljön och stark inriktning på lärarlett lärande, då kan vi återkomma till ämnet valfrihet. Att så många föräldrar fortfarande söker alternativ är ett tecken på att svensk skola inte är där än på långa vägar. Att då stoppa utvägar för familjer är rimligen inte handlingsvägen för andra än övertygade socialister.
Hans Bergström
Docent i statsvetenskap och aktiv i Internationella Engelska Skolan, grundad av hans hustru Barbara Bergström
LÄS OCKSÅ:
Synvinkel: Mycket talar för att valfrihetsreformerna är ett misslyckande
