Replik till Nalin Pekguls krönika från Amanj Aziz: »Ständiga attacker«
I sin bok How to be an antiracist beskriver historikern Ibram X Kendi vem som är en rasist; det är en person som stödjer rasistisk politik genom sina handlingar eller genom att uttrycka rasistiska idéer. En antirasist däremot är, enligt Kendi, en som stödjer idéerna om att alla människor är lika mycket värda och att ingen bör vara föremål för korrigeringsinsatser. Som antirasist stödjer man sådan politik som möjliggör detta.
Frågan med Nalin Pekguls ständiga attacker på muslimer som tycker och tänker annorlunda än henne blir om hon är en rasist eller en antirasist? Sedan jag var med i ett inslag på Studio Ett 2011 när jag var 23 år gammal, har Pekgul upprepat samma mantra om mig – om att jag skulle vara en ”islamist” med ”hatfyllda åsikter”. Men hon och andra som kritiserar mig – till exempel Magnus Sandelin som Pekgul nämner - belägger aldrig sina påståenden mer än att påstå att jag rör mig i ”miljöer”, ”kretsar” och att jag kan ”förknippas” med dessa påståenden. Mina 100-tals artiklar och framträdanden undviker hon och de andra att hänvisa till eftersom det skulle innebära att deras attacker framstår som ogrundade. Istället har de genom åren skapat en bekväm halmgubbe som de vill tvinga mig att ta ställning till och som de har laddat med alla tänkbara skrämmande begrepp och idéer. Att de bestämt sig för vem jag är och vad jag vill, oavsett vad jag gör och säger själv, synliggör snarare deras likheter med Ku Kux Klan än mig.
Pekgul har också varit motståndare mot att vissa muslimer skulle ”företräda” andra muslimer men använder ständigt sin egen muslimska bakgrund för att censurera andra muslimer och även framhålla andra som ”felaktiga muslimer” som inte är ”normala” så som hon själv skulle vara. Detta förhållningsätt, där Nalin Pekgul i princip kallar muslimer som inte tänker och tycker som henne för ”islamister”, är något som även Kendi berör i sin bok. Han erkänner ödmjukt att han under många år torgförde rasistiska idéer om svarta, trots att han själv är svart.
Att Pekgul, eller att någon annan, är muslim kan aldrig användas i en identitetspolitisk manöver för att påstå att man inte är islamofob. Pekguls ständiga attacker på andra muslimer och det eviga upprätthållandet av karikatyrer av ett antal svenska muslimer, däribland mig, är tröttsamma men också lata. Om Pekgul seriöst skulle vara emot islamofobi, skulle hon använda mer av sin tid för att föra en dialog med andra offer för islamofobi än att tro att hon kan rädda sitt eget skinn genom att kasta oss andra under bussen.
Jag tror dessvärre inte att Pekgul är öppen för en sådan dialog utan vill fortsätta framstå som den ”goda muslimen” och rädda sitt eget skinn genom att fortsätta peka finger och skrika ”islamist, islamist” mot alla oss andra. Jag å andra sidan kommer att fortsätta stödja antirasismen, precis som Kendi beskriver.
