”För vems skull ska din man prata korrekt?”
Toppbild: Montage. Unsplash / Canva
Min man pratar och skriver på ett sätt som låter obildat. Han säger ”han” i stället för ”honom”, säger ”ba” och ”liksom”, ”vart” i stället för ”var” osv. Det var väl okej när han var 18, men nu är vi snart 30. Jag börjar tycka det känns pinsamt, det låter helt enkelt dumt. Jag önskar han kunde anstränga sig lite mer. Hur ska jag få honom att anstränga sig?
Povel Ramels gamla visa ”Dom små, små detaljerna” beskriver hur saker som i ett förhållande inledningsvis var attraktiva, med tiden, blir olidliga att stå ut med. Den illustrerar hur svårt det är att leva tillsammans över tid, eftersom den biologiska grunden för attraktion inte helt överensstämmer med den biologiska grunden för vänskap och anknytning, vilket måste finnas för att man ska kunna överföra den inledande förälskelsen till varaktig kärlek.
Om ert förhållande grundat sig på den gamla devisen ”opposites attract” kanske de då ofrånkomliga olikheterna, i andra sammanhang, fortsatt är attraktiva och på så sätt håller samman förhållandet. Om orsaken till att ni träffades i stället följde den andra gamla devisen ”kaka söker maka”, blir de olikheter som ändå alltid finns, kanske svårare att fördra. Det finns faktiskt vetenskapliga belägg för att båda dessa parningsstrategier är lika giltiga hos människan. Vi tycks tillhöra olika neurofysiologiska grupper som, beroende på vilken grupp vi tillhör, förefaller välja partners som antingen är väldigt lika oss eller våra motsatser.
Jag har ingen kännedom om ni, bortsett från era olika förhållningssätt till det svenska språket, är lika eller inte. Orsaken till att du fastande för din man, förefaller dock inte ha handlat om hans höga bildningsnivå, eftersom du redan från början noterade hans språkliga brister. Kanske tyckte du en gång i tiden att det faktiskt var charmigt att han inte pratade som du.
Så vad ska du göra? Det beror på. Har han förtjänster som du fortsättningsvis uppskattar och till och med älskar? För vems skull måste du ändra på hans språkbruk? Är det för att du skäms över honom inför andra, eller för att hans bristande vokabulär är ett uttryck för att han tänker sämre? Om det är det senare har ni möjligen ett problem, men annars tänker jag att det är du som bör ändra attityd, eller i alla fall strategi.
Jag har sedan barndomen blivit rättad av min mamma när jag t ex sagt ”han” i stället för ”honom”. De flesta i min omgivning verkar inte ha lärt sig det ordentligt, vilket föranlett att jag ärvt min mammas språkfascism. Efter mer än ett decennium börjar nu mina ständiga rättningar att bära frukt, men så har jag heller aldrig skämts när någon närstående sagt fel utan bara tålmodigt – utan att försöka vara arrogant – svarat med korrekt svenska när någon jag älskar råkat säga något fel.
David Eberhard är psykiater och bland annat författare till boken ”I trygghetsnarkomanernas land”. Varannan vecka ger han livsråd till Fokus läsare.
Har du en fråga till Doktor David? Mejla till: redaktion@fokus.se
