Livet är en sexuellt överförbar sjukdom

Livet har ingen bruksanvisning, som författaren Georges Perec skrev. Eller finns det?

Livet är, som man brukar säga, en sexuellt överförbar sjukdom med hundra procents dödlighet. Under den tid som den sjukdomen drabbar oss finns vi. Vi vet inte hur länge, vi vet inte hur det kommer att vara och vi vet inte heller vad som kommer att vara det bästa sättet att ta sig genom det.  

Inte heller vet vi varför vi finns. Det sista utgör sannolikt grogrunden för varför det knappast funnits någon mänsklig kultur som inte haft en religion. Frågor kring vår existens är viktiga för att människor ska kunna stå ut med ett meningslöst liv och religionen syftar till att försöka besvara de frågorna. Innehåller inte religionen någon gud så skapar vi människor andra högre väsen eller mer eller mindre ädla syften att fylla livet med. Så även sekulära stater som Sverige har sina moderna ”religioner”. 

För att kunna stävja kaoset i tillvaron försöker människor skapa livsregler som är lätta att följa. I många religioner är de ritualiserade. De hjälper oss att inte hamna i allt för destruktiva grubblerier när livet är svårt att uthärda. 

Om man försöker sig på att sammanställa en bruksanvisning för livet, kommer man dock finna att det förmodligen blir en roman utan handling, utan särskild mening, där människor har olika motiv och mål. Människor flyttar och dör. Den som tycker sig ha förstått bruksanvisningen och hittar sitt livs mening, kommer inte kunna applicera den meningen fullt ut ens på sina barn. Än mindre på människor som har en helt annan uppväxt, genetisk uppsättning och kultur. 

Men kanske finns det någonting, någonstans som har fågelperspektiv på hela vår existens och därmed kan se att hela livsmönstret följer givna regler och har punkter som vilken bruksanvisning som helst. Kanske kan detta någonting därmed besvara frågan om livets mening. Och detta någonting kanske svarar 42. 

***

Läs även: "Möjligen är du onödigt rädd"

Läs även: "Är elallergiker galna?"