Vad din man behöver är en rejäl utskällning 

Jag anser att min bonusson, 11 år, är för tjock. Han äter skräpmat och spelar en massa dataspel. Hans pappa å andra sidan gymmar och är mån om sin kropp, men verkar ointresserad av att aktivera sitt barn. Det här går mig på nerverna. Finns något jag kan göra eller är det här inte min sak?

Vad är det egentligen som irriterar dig? Du anger att bonussonen är tjock, men det du skriver tyder på att problemet ligger någon annanstans.  

Man måste fråga sig vilka egenskaper man älskar hos sin respektive. Och vilka drag man inte gillar lika mycket. Ingen människa är perfekt, så man kan ju i längden inte upprätthålla ett förhållande om man inte inser att den andre har brister. 

Det går förstås att blunda för den andres svagheter och låtsas att de inte finns. En sådan strategi fungerar sannolikt så länge kärlekshormonerna under den inledande förälskelsen får en att tolka allt som föremålet för kärleken gör i bästa möjliga ljus. Men det är få förunnat att kunna suggerera fram den övertygelsen över någon längre tid. Oftast kommer verkligheten i kapp och en del drag man först fann attraktiva blir istället irriterande.  

För mig låter det som att du inte vill erkänna för dig själv att det är pappan (inte barnet) som retar dig mest genom hur han hanterar sonen. Han visar en ovilja och/eller oförmåga att ge sin son det han ger sig själv och att lägga energi på sitt föräldraskap.  

Du behöver sätta ord på dina känslor och uttrycka din ilska. Vad din man behöver är en rejäl utskällning. Om ert förhållande inte tål det och det inte leder till en självkritik och förändring hos honom, bör du fundera på vad du får ut av att vara kvar. Möjligen finns annat som förenar er och då får du väga in de fördelar som finns mot nackdelarna med att dela liv med en jättebebis.