Alla tävlar om att gissa nästa finanskris

Häromdagen var det tio år sedan investmentbanken Lehman Brothers krasch, vilket blivit något av Dagen D för finanskrisen som följde. Vi trodde alla att vi skulle lära oss av misstagen som gjordes då, men som det noterats otaliga gånger håller det nu på att byggas upp nya bubblor, nya skevheter i systemet som nästa gång kommer brisera i en ännu större ekonomisk krasch.

Inget har vi lärt oss, varianter av misstagen görs igen. En stor förändring har skett mot för tio år sedan: ingen vågar sig på att göra tvärsäkra prognoser.

Strax före smällen 2008 utropades det olyckligt nog att vi befann oss i en ”superkonjunktur”. Förklaringen var så kallad kondratievcykel, en högkonjunktur som skulle vara i 40-60 år. Fenomenet är inte helt oomtvistat men folk har trott på tokigare teorier.

Vi som var med då tjusades av tanken på en fet period om fyra decennier. Nåja, inte alla – jag minns samtal med en kämpande fotograf som försökte slå sig fram i branschen. Alla platser var upptagna – han talade hela tiden om smällen som skulle skaka om branschen och flytta på stolarna. Smällen kom, och han är numera en hyllad reklamfotograf för stora, internationella varumärken.

Den allra största förändringen mot läget för drygt tio år sedan är att ingen gör enbart positiva prognoser utan försöker istället tävla i att förutse nästa stora smäll.

”Det vore mycket märkligt om inte en djup ekonomisk krasch inträffar de närmaste åren”, skrev debattören Göran Greider nyligen i ETC (29/8).

Forna finansministern Anders Borg i Dagens industri (12/9) hör också till dessa: ”Jag tror att nästa kris blir annorlunda. Mer långvarig.”

Men jag ska inte hänga ut alla prognosmakare – exemplen är allt för numerära.

Det verkar som att alla är inspirerade av ekonomen Nouriel Roubini, som kallas för ”Dr Doom”. Han varnade för en krasch och när den väl kom skapade sig en fin karriär som experten som förutsåg framtiden.

Är det något som är häftigare än att vara vis, så är det att se i framtiden. Hur går det till? Jo, jag ska berätta: man kan slänga ur sig mängder av mindre scenarier som alla är en del av ett teoretiserande kring stora smällen. Då har man garderat sig för framtiden och när framtiden är nu kan man peka på att jag minsann i september 2018 förutsåg kraschen.

Jag får väl göra mina förutsägelser då, så jag har dessa rader att hänvisa till längre fram.

Det kommer ske en krasch inom 12 månader som en konsekvens av det eskalerande handelskriget mellan USA och Kina. Kineserna är världens ekonomiska draglok och när de nyser så blir vi sjuka.