Är Kinnevik årets sämsta börsbolag? 

De flesta som köper en trisslott vet att de sannolikt kan räkna sig till den stora skaran av förlorare, eftersom knappt hälften av insatserna betalas tillbaka till lottköparna i form av vinster. Och ungefär i samma tillgångsklass som lottsedlar ligger numera Jan Stenbecks en gång blomstrande företagsbyggare Kinnevik. Efter ett turbulent år då bland annat ordföranden och ytterligare en styrelseledamot har kastat in handduken och aktien har fallit omkring 30 procent ligger  substansrabatten på 43 procent, vilket skvallrar om börsens låga förtroende för att ledningen ska kunna skrapa fram några vinster ur innehaven. Justerar man dessutom för att bolaget har en nettokassa på 12 miljarder kronor så blir rabatten närmare 65 procent.  

Det låga förtroendet för Kinnevik är förstås sorgligt. Det är just den typen av aktörer av ”kreativa förstörare” som Jan Stenbeck en gång var, som Sverige och Europa behöver för att få fart på en ekonomi som håller på att stagnera. Men att hitta uthålliga vinnare är uppenbart lättare sagt än gjort. I kvartalsrapporten i oktober drog vd Georgi Ganev åter en nitlott med den amerikanska primärvårdskedjan Village MD som skrevs ner från ett värde på drygt 1 miljard kronor till noll. Huvudägaren, apotekskedjan Walgreens, överväger att rekonstruera bolaget, varför värdet på aktierna bedöms som ”osäkert”.    

Walgreens klev in som huvudägare under det euforiska året 2021 och Kinnevik kunde då realisera en större vinst. Men investeringar som då såg ut att ha framtiden för sig har nu blivit iskalla. Det gäller exempelvis näthandel, där Kinnevik hade hittat ett vinnarspår. Men av de 10 miljarder som har investerats i företagen Global Fashion Group och Oda (Mathem) återstår nu knappt 400 miljoner kronor.

Ett annat kritiserat spår är ”climate tech” där Kinnevik investerat drygt 1,4 miljarder kronor i värmepumpstillverkaren Aira och den ”fossilfria” ståltillverkaren Stegra (tidigare H2 Green Steel). Det är företag med nära kopplingar till de båda styrelseledamöterna Harald Mix och Susanna Campbell. Här är det haveriet för batteritillverkaren Northvolt, där Harald Mix bolag Vargas är en av grundarna och Campbell är styrelseledamot, som smittat av sig på Kinnevik. Det har lett till en växande skepsis till bärigheten för många storprojekt som lanserats med den gröna omställningen. Kinneviks dåvarande ordförande James Andersson, partner på den skotska kapitalförvaltaren Baillie Gifford fram till april 2022, var fram till i juni 2024 den kapitalmässigt största ägaren i Kinnevik och hörde till dem som ville storsatsa på detta område.

Få svenska företag och personer symboliserar åttio- och nittiotalets svenska ekonomiska omvälvningar som Kinnevik och dess huvudägare Jan Stenbeck. I portföljen fanns i början av åttiotalet bland annat det helägda skogsbolaget Korsnäs och ett stort ägande i stål- och verkstadsindustrierna Sandvik och Fagersta. Sedan Stenbeck hade manövrerat ut sina syskon och få röstmässig kontroll over bolaget påbörjades en snabb förvandling av bolagets inriktning. De delägda bolagen såldes och kassaflödet från Korsnäs användes för att bygga upp dotterbolag inom media och mobiltelefoni. Satsningarna på nya branscher fortsatte efter Jan Stenbecks bortgång 2002 där investeringen i den tyska e-handelsutvecklaren Rocket Internet och framför allt dess portföljbolag Zalando är den mest omskrivna och framgångsrika.  

Men med vårens försäljning av innehavet i Tele2 till det av den franske finansmannen Xavier N:s telekomföretag Illiad NJJ, så har ägarbanden till ”det gamla nya Kinnevik” kapats. Innehaven i Millicom och Zalando har sedan tidigare delats ut till Kinneviks aktieägare och bolaget har därmed under Georgi Ganev, som tillträdde 2018, förvandlats till en renodlad riskkapitalinvesterare. Det var en inriktning som firade en kort triumf under åren 2020 till sommaren 2021 då Kinneviks aktiekurs mer än tredubblades. Men med de senaste årens räntehöjningar och en mer krass syn på många nystartade företags möjligheter att nå långsiktig lönsamhet så har det skett en radikal omvärdering. Kinneviks aktie har rasat med drygt 75 procent sedan toppen i juli 2021. 

Förtroendet för företagets och ledningens förmåga att skapa värden är uppenbart lågt. Börsen värderar bolaget till knappt 24 miljarder kronor, medan substansvärdet uppgår till knappt 40 miljarder kronor. Den så kallade substansrabatten uppgår därmed till över 40 procent, vilket är den klart största rabatten av alla investmentbolag som är noterade på Stockholmsbörsen. Man ska då också beakta att Kinnevik har en nettokassa på knappt 13 miljarder kronor. Värderar man kassan fullt ut så blir det implicita värdet på bolagets aktieportfölj, som främst består av onoterade innehav, och som Kinnevik vid halvårsskiftet ansåg vara värd 27 miljarder, drygt 11 miljarder kronor. Kinneviks har investerat 31 miljarder kronor i den portföljen. 

Kinneviks vd Georgi Ganev har mycket att bevisa för att övertyga omvärlden om att bolaget kan bli ”Europas ledande tillväxtinvesterare”. Aktiekursen är på samma nivå som den var för mer än 15 år sedan. I rättvisans namn ska dock sägas att Kinnevik under perioden har skiftat ut stora tillgångar till aktieägarna och dessutom har lämnat betydande utdelningar. Totalavkastningen för de aktieägare som har varit med på hela resan är alltså bättre än vad aktiekursen indikerar. Vilket förstås inte hindrar att den kunde – och kanske borde - ha varit ännu bättre. 

Vid en extrastämma den 10 december valdes Jan Berntsson och Hans Ploos van Amstel in i styrelsen. Det är tveksamt om det räcker för att räta upp ett investmentbolag som alltmer liknar en hög med trisslotter. Inte minst sedan ordföranden James Anderson meddelat att han lämnar styrelsen vid den ordinarie bolagsstämman i vår. 

TOPPBILD: Kinneviks vd Georgi Ganev

***
Läs även: Elpriskaoset göder Svenska Kraftnät

Läs även: Ogenomtänkt vevande av energiministern