Arbete på liv och död

» Det är bara två år i skiten, utan möjlighet att ta lån, att skaffa bostad. Hela tiden tvungen att smöra för chefen. Och vem kan leva på minimilönen 1 100 euro i månaden.

Det säger Cinzia Joly, 18, och får medhåll av Mikaël Dessantos, 20. Båda studerar vid Universitetet i Tours varifrån de åkt för att sälla sig till tiotusentals demonstranter som samlats på Place de la Nation i Paris för att protestera mot den nya lagen CPE. »Första jobbetkontrakt«, CPE, ska ge franska företag möjlighet att under två år anställa fransmän yngre än 26 år helt utan anställningstrygghet.

Det nya förslaget är den franska högerns första stora försök att avreglera jobbmarknaden för att råda bot på arbetslösheten. Ett tabu spräcks som tidigare regeringar nogsamt undvikit och i stället försökt med skatterabatter och beredskapsjobb. ­

Premiärminister Dominique de Villepins har opinionssiffror dalat. Studenter har strejkat och ockuperat universitets­lokaler i flera veckor. På Sorbonne, som lamslagits av protesterna, dras paralleller till ­studentrevolten maj 1968. En ung man ligger i koma efter ett våldsutbrott under de annars mycket fredliga protesttågen.

Men i televisionen har alltfler av landets tunga ekonomer framträtt för att stödja förslaget. Entreprenörer har lovat an­ställa och studenter har arrangerat motdemonstrationer.

Tre olika mätningar har gjorts av ­effekten av de nya lagarna. Enligt den bredaste mätningen har arbetslösheten minskat med hela 142 000 personer under 2005, huvuddelen sedan de nya åtgärderna ­lades fram. Andra mätningar har satt ­effekten till 50–95 000 nya jobb. Ungdomsarbetslösheten, som ifjol nådde dryga 22 procent, har långsamt börjat minska igen.

OECD:s chefsekonom Jean-Pierre Cotis – tidigare topptjänsteman i fransk finansdepartementet menar att Frankrike en tudelad arbetsmarknad, med å ena ­sidan en rad korta anställningar och å andra mycket säkra fasta jobb. Det är något de unga demonstranterna känner igen sig i. ­

Stephanie, 19 år, berättar om »en enda lång veva korta kontrakt« i restaurang­näringen och i småföretag.

Martine, 57, och Patricia, 50, har följt med sina döttrar till demonstrationen »av solidaritet« men de är inte mot principen, utan mest hur förslaget trumfats igenom.

– Självklart är det dags att göra något åt arbetslösheten och visst kommer fler få jobb med CPE – men det skulle inte gjorts utan förhandlingar, och inte på det här sättet, säger Martine.

Norden har blivit ett slagträ i den franska debatten. Dansk »flexicurity« framhävs som ett exempel: å ena sidan en mycket svag reglering av arbetsmarknaden där anställda kan avskedas med kort varsel, å andra sidan starka trygghets­system som fångar upp arbetslösa i väntan på nästa jobb. En tredjedel av den danska arbetsstyrkan byter jobb varje år.

Sverige förekommer också som förebild, men mer sällan.

– Sverige tillhör i viss mån den nordiska »flexicurity«-modellen, men har ändå en avsevärt mycket mer reglerad arbetsmarknad än till exempel Danmark och Norge, om än inte lika hårt reglerad som den franska. Fasta jobb är hårt reglerade i Sverige i en internationell jämförelse, medan tillfälliga jobb är relativt lite reglerade, säger Jean-Marc Burniaux, en av de experter på OECD som just arbetar med en ny stor jämförande rapport om arbetsmarknaden som släpps i juni. Där jämförs svenska LAS och turordningsregler enligt olika skalor med andra länder.

– Sverige tillhör tyvärr de länder som reformerat minst, säger Burniaux.

Ett resultat av arbetsmarknadsregleringarna har enligt OECD varit att de som har arbete stannar länge på sitt jobb. Det gen­omsnittliga antalet år som européerna jobbar i samma företag har nu ökat till strax över tio år. Det går en skarp gräns mellan länder som Danmark och Storbritannien, där de anställda byter jobb oftare, och ­länder som Sverige och Frankrike där rörligheten är låg. I Sverige har den genomsnittliga jobbtiden ökat från 10,6 till 11,2 år.

I andra ändan jobbar alltfler på korta tillfälliga kontrakt. Antalet på provanställning och andra korta kontrakt har ökat i hela i Europa från dryga 10 till dryga 12 procent. Även i Sverige ökar antalet till­fälligt anställda enligt OECD och ligger nu över 15 procent.