Att ha vad som krävs
Förra veckan utsågs förre justitieministern Thomas Bodström till landshövding i Stockholm. »Jaha, och hur gjorde han bort sig för att få det jobbet?« undrade en bekant syrligt. Hon tänkte förstås på alla ministrar och andra högdjur som har diskvalificerat sig från rikspolitiken och som senare har gjort comeback som ambassadörer, generaldirektörer eller för all del landshövdingar efter lämplig tid i frysboxen.
Nja, just inom politiken trampade Bodström nog inte särskilt djupt i klaveret. Visserligen svajade han på målet – ljög, kanske någon skulle säga – om vad han egentligen visste om avvisningen av två terrormisstänkta egyptier från Bromma flygplats 2001. Fast han satt trots allt kvar på sin taburett tills regeringen Persson entledigades av väljarna i valet 2006. Senare var det något tjafs om att sitta i riksdagen och samtidigt bo med familjen i USA, men det fäste inte heller riktigt.
I näringslivet, däremot, har Thomas Bodström visat en närmast häpnadsväckande inkompetens och aningslöshet. Våren 2016 gick han in i fondbolaget Allras styrelse. Företaget planerade en börsnotering och ville stadga upp styrelsen med några välrenommerade personer för att ingjuta förtroende hos investerarna. I syfte att få »rätt« folk runt styrelsebordet lockade Allra med arvoden som annars bara är brukliga i betydligt större och mer etablerade börsföretag.
Läs mer: Veckans bråk – Bodströmprotesterna (7 oktober 2017)
Jo men, invänder någon, Bodström kunde ju inte gärna veta att Allras ledning av allt att döma bedrog PPM-spararna genom att låta fonderna betala bisarrt höga transaktionskostnader (det är i varje fall vad Pensionsmyndigheten tror i dag). Nej, men genom en enkel googling hade han åtminstone kunnat ta reda på att Allra hade ett uselt rykte på finansmarknaden. Bolaget hade fått hård kritik av Konsumentverket och Pensionsmyndigheten för sina aggressiva försäljningsmetoder. Samtidigt hade Allras fonder presterat uselt, utan synbar anledning.
Ekobrottsmyndigheten har senare delgivit ett par ledande befattningshavare i Allra misstanke om brott. Och i förra veckan upplyste samma myndighet de banker som hanterar en utdelning på 70 miljoner kronor från fondbolaget till Allras ägare om att det kan vara fråga om penningtvätt, eftersom pengarna kan ha tjänats genom brottslig verksamhet.
Men då var Thomas Bodström redan långt borta. Han pep i väg som en tjuv om natten i vintras när Allraskandalen började rullas upp. Inga kommentarer, inga intervjuer, inga förklaringar. Inte till varför han gick in i styrelsen. Inte till vad han såg eller hörde eller insåg där. Eller varför han lämnade.
Allras styrelseordförande Ebba Lindsö tackade för sig ungefär samtidigt. Sedan dröjde det inte länge innan hon hoppade av även från ordförandeposten i statliga Sjätte AP-fonden.
Finansmarknadsminister Per Bolund var påtagligt nöjd med beskedet eftersom han ansåg att Lindsös engagemang i Allra kunde skada förtroendet för AP-fonderna.
– Jag tycker det är bra att Ebba tar ett stort ansvar och inte kandiderar, sa han till Dagens industri.
Den gången ville regeringen alltså inte riskera att smittas av någon som befattat sig med Allra.
Varför bedöms inte Thomas Bodström efter samma måttstock? Eller är det möjligen så enkelt som min bekant trodde; att man meriterar sig för ett landshövdingejobb genom att göra bort sig grundligt? Ja, i så fall har Thomas Bodström onekligen alla kvalifikationer man kan kräva.
Läs mer
