Balansgång att förvalta kultur värd miljoner

I november förra året slog ledningen för Astrid Lindgrens värld i Vimmerby larm. Pandemin hade tvingat nöjesparken att stänga elva dagar in på säsongen. Nu närmade man sig slutet på året och förlusterna skenade – minus 120 miljoner kronor. Det blir konkurs om parken inte får öppna till våren, konstaterade vd Joacim Johansson och efterfrågade besked från ansvariga.

Nöjesparken i Vimmerby ingår i den koncern som förvaltar Astrid Lindgrens välkända verk och rättigheter. Det var samma bolag som i slutet på april i år, tillsammans med SVT, meddelade att en nyinspelning av Vi på Saltkråkan ska produceras. Det väckte genast debatt bortom kultursidorna. Men det handlade inte om det pekuniära, att det är en koncern som försöker rädda en krisande verksamhet där personal redan sagts upp, utan om lämpligheten i att förlägga historien till modern tid. Och huruvida SVT verkligen ska nyproducera klassiker – och så vidare. Vad alla är eniga om är att tv-serien på tretton halvtimmeslånga avsnitt, som sändes under ett kvartal 1964, och därefter återkommande visats på tv, är en kulturskatt. Många tog fasta på den nostalgi den väcker – och använde det som skäl till att den inte bör spelas in på nytt.

Det påminde om något som hörts förut. För det var inte första gången Astrid Lindgrens arvtagare fick balansera mellan två krafter: å ena sidan samtiden med åtföljande debatt, å andra sidan att förvalta arvet efter författaren. För några år sedan, inför nyutgivning av Pippi Långstrump-filmer och böcker, ströks n-ordet – Pippis pappa var numera enbart kung och i nyutgivna böcker hette det »härskare av kurrekurredutterna«. Även en filmscen där Pippi leker »kines« klipptes om. Trots att arvtagarna gett sitt godkännande gick debattvågorna höga, då också. En tämligen oförarglig barnboksförfattares verk har fortsatt att väcka alla möjliga känslor.

1997 hade Astrid Lindgren precis fyllt 90 år och samtidigt firades att det gått 50 år sedan den första boken om Pippi Långström gavs ut. Under fem decennier hade Lindgrens författarskap gett liv åt en värld med berättelser och karaktärer som blivit ikoniska delar av en svensk kulturskatt: Barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Madicken, Emil i Lönneberga, Saltkråkan, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Historierna översattes och gick på export. Stora intäkter rullade direkt in på Astrid Lindgrens bankbok. Det var först då som en mer affärsmässig struktur upprättades och bolaget Saltkråkan AB registrerades i syfte att förvalta de litterära rättigheterna.

2002 avled Astrid Lindgren och i testamentet, upprättat i slutet på 1997, beskrevs hennes sista vilja. Den tidigare mångåriga hemhjälpen liksom den personliga sekreteraren fick vardera 62 000 kronor i dagens penningvärde.

»Hon var en väldigt givmild och snäll människa«, sa en av dem till Aftonbladet.

Det stora arvet gick i huvudsak till dottern Karin Nyman, hennes make och Astrid Lindgrens sju barnbarn. Och i huvuddrag ser det ut så än i dag. Bolagsstrukturen har justerats en aning och har nu omkring ett dussin dotterbolag. På toppen finns koncernmodern Astrid Lindgren Förvaltning AB, som omsatte närmare 300 miljoner kronor 2019. 

Allt är inte intäkter från böcker, filmer, mjukdjur, kaffemuggar och liknande, utan mer än 80 procent kan härledas till den verksamhet som fram till 2008 låg utanför koncernen – Astrid Lindgrens Värld. Nöjes­parken, där karaktärer och berättelserna gestaltas, är gigantisk och ligger i småländska Vimmerby. År 2008 sålde kommunen 90 procent av aktierna till Lindgrens arvtagare för 22,5 miljoner kronor. Kan tyckas billigt – å andra sidan hade verksamheten inte varit värd något alls utan rättighetsinnehavarnas tillstånd.

Arvingarna har sedan dess sett till att verksamheten vuxit enormt. Intäkterna på 125 miljoner år 2009 närapå fördubblades till 248 miljoner år 2019, då också rekordmånga besökte parken – över en halv miljon under de fyra sommarmånaderna. Det egna kapitalet var skyhöga 218 miljoner. Allt såg bra ut inför 2020, men så kom coronapandemin som tvingade parkverksamheten på knä. Nu är förhoppningarna att få öppna i slutet på maj.

Tove Jansson var generationskamrat och verksam i samma skrå som Astrid Lindgren. Hon avled 2001 och efterlämnade på samma sätt en rik kulturskatt. Brorsdottern Sophia Jansson, som hade börjat arbeta i familjeföretaget Moomin Characters några år tidigare, blev vid arvsskiftet majoritetsägare av bolaget.

Roleff Kråkström, Sofia Janssons make, utsågs till vd 2008. Han såg stora affärsmöjligheter i Muminvarumärket. Från att årligen ha tappat intäkter började man bli mer positiv till samarbeten: säga mer ja än nej. De följande åren växte intäkterna snabbt och 2019 såldes Muminprodukter för motsvarande cirka 10 miljarder kronor på olika licenser. Moomin Characters får royalties och omsättningen 2019 landade på cirka 110 miljoner kronor och resultatet på 105 miljoner kronor – en vinstmarginal som få företag lyckas uppnå.

Sedan 1993 finns också en Muminvärld i Nådendal strax utanför Åbo i Finland. (Den ska inte förväxlas med museet i Tammerfors.) Och den första parken utanför Finland öppnade i Japan 2019. I ett par år har det förekommit en diskussion om att bygga en Muminvärld i Karlstad, men för några veckor sedan blev det klart att de planerna skrotas efter beslut i förvaltningsrätten.

Att arvtagarfamiljerna drar lärdomar av varandra är ingen hemlighet och under ett seminarium på Bokmässan i Göteborg 2016 deltog bägge för att diskutera hur man ser på sitt förvaltarskap av kulturarvet. Men också hur man ska hantera originalberättelserna i ljuset av samtida krav. Få hade glömt debatten kring n-ordet något år tidigare.

Barnbarnet Annika Lindgren, som alltjämt är publicistisk chef inom Astrid Lindgren-koncernen, har inställningen att känslorna som läsarna hyser för verken hänger samman med att historierna inte ska exploateras och användas i olika syften och sammanhang.

Enligt Lindgren ligger magin i själva berättelserna, och den försvinner om helheten inte respekteras. Samma inställning delas av Sophia Jansson, som konstaterar att allt som görs runt Mumintrollen ska knytas till de ursprungliga böckerna.

Astrid Lindgrens arvtagare har sannolikt uppmärksammat att Mumins rättighetsägare ställt sig positiva till nya filmtolkningar av Tove Janssons originalverk och att man överlag är öppen för nya samarbeten. Moomin Characters vd, Roleff Kråkström, konstaterade i en intervju häromåret att de enda uttalade tabuna är politik, våld och sex. Skälet till att man är positiv till nyproduktioner handlar om att bibehålla aktualiteten, så att man inte förlorar sin position. Han pekade ut giganten Disney som en stor konkurrent.

Kråkström konstaterade också att Mumintrollen – liksom sannolikt många karaktärer i Astrid Lindgrens böcker – är tilltalande för att deras värld förknippas med lycka. Han kunde också ha sagt nostalgi.

»Det tror jag har gjort Mumin så framgångsrikt«, sa Roleff Kråkström.