Bankerna borde tacka Borg
»Vem lyssnar på ett företag vars namn kan utläsas som ›medelmåttig‹ och ›under genomsnittet‹?«
Tv-komikern Jon Stewart var som vanligt vass efter att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s i augusti sänkte USA:s kreditbetyg. Stewart häcklade meta-ironiskt alla som efter nyheten vände sig mot budbäraren, i stället för att erkänna landets verkliga problem.
I realiteten är Poor ett efternamn. År 1869 publicerade Henry Varnum Poor den första av många utgåvor av »History of Railroads and Canals in the United States«. Boken utvecklades till ett företag som analyserade hälsan för olika företag. På 1940-talet gick firma Poor Co ihop med Standard Statistics Bureau och blev Standard & Poor’s. S&P är ihop med Moody’s och Fitch ett i gruppen av institut som sätter kreditbetyg. Med sina olika bokstavskombinationer rangordnar de kreditvärdigheten för stater, företag och värdepapper.
I måndags chockade S&P världen med beskedet att den satt alla euroländer på en varningslista för sänkt betyg. Även Finland och Tyskland.
Långt mindre uppmärksammat var beskedet fyra dagar tidigare. Då höjde S&P betyget för de två svenska storbankerna SEB och Swedbank, från A till A+. Samtidigt bekräftades kreditbetyget AA- (snäppet ovanför) för Nordea och Handelsbanken. Höjningen är den första på flera år och innebär ett återställande av betygen för Swedbank och SEB till samma nivå som före krisen 2008/2009. Sänkningen då berodde på bankernas exponering mot det krisande Baltikum.
S&P:s nya omdöme är också anmärkningsvärt med tanke på läget i världsekonomin. Att ett kreditvärderingsinstitut, mitt i en eskalerande finanskris, levererar ett höjt betyg är något av ett Nobelpris för en bankdirektör.
Visst bör kreditbetyg tas med en nypa salt. En bidragande orsak till hela kreditkrisen var ju att just dessa institut hade gett toppbetyg till investeringar som i realiteten var hysteriskt riskfyllda. I slutändan är de ju också bara gissningar om framtiden.
Samtidigt har S&P och de andra på senare tid försökt skärpa sig. Och att de nu vågar höja en bank, mitt i finansvärldens ragnarök, borde ändå säga någonting.
Rätt eller inte – det högre betyget är en gudagåva för de två bankerna som nu får lättare (i alla fall mindre svårt) att låna. Och för hela Sverige. Om någonting har krisen visat att stater och dess storbanker sitter ihop.
En hel del av äran borde därför också gå till finansminister Anders Borg. De förbättrade bankbetygen skulle nog aldrig ha inträffat om inte statsfinanserna, och därmed upplåningsmöjligheterna, varit så otroligt mycket bättre än nästan alla andras. Sedan en tid tillbaka lånar Sverige billigare än Tyskland, vilket den senaste veckan har uppmärksammats av både The Economist och Bloombergs.
Det är ju dessutom regeringen som har krävt ökade buffertar av bankerna – något som flera bankchefer gnällde intensivt på när kraven ställdes. Men som de nu får skörda frukterna av. Senast i förra veckan gav regeringen order om att de svenska bankerna ska uppfylla de nya Basel-reglerna, flera år tidigare än vad som krävts generellt, vilket de svenska affärsbankerna verkar acceptera.
Är då svenska banker helt säkra? Nej, inte med en liten öppen ekonomi som på nolltid kan vända budgetöverskott till avgrundshål i statskassan. Inte med en skuldsättning i hushållen på rekordhöga 160 procent av inkomsten och fallande bostadspriser, som kan bli riktigt farligt om folk på allvar börjar förlora sina jobb. Riksbanken konstaterade också i förra veckans stabilitetsrapport, att det fortfarande finns en del frågetecken rörande bankernas finansiering.
Men just nu tar vi alla goda nyheter vi kan få. Även om de kommer från ett bolag med ett fånigt namn.
