Bankuppstickarna hotar ingen
Blogg.
Att driva bank är inte lätt. Desto lättare verkar det vara att starta bank. Löften om kommande lansering lämnas med jämna mellanrum.
Minns i början på 2000-talet, då skulle komikerna Robert Gustafsson och Magnus Härenstam med ex-fotbollsspelaren Kennet Andersson starta bank tillsammans. Nåja, det blev en slags kapitalförvaltningsfirma, men någon bank blev det aldrig. Förvaltning är konsten att sysselsätta pengar som ligger hos en bank.
Det finns undantag. Närmast till hands är Klarna som tagit steget och heter numera Klarna Bank. Även om jag ännu inte sett något av vad det rent konkret innebär för skillnad. Öppna bankkontor är osannolikt, men jag tänker ändå att något i termer av tjänsteerbjudanden borde kunna rullas ut. Väntar fortfarande.
De finansiella kvarnarna mal långsamt, vilket hänger ihop med att det är en svår bransch med höga inträdesbarriärer. Förutom komplicerade regelverk ska kostsamma rutiner för regelefterlevnad finnas på plats. Rejält med pengar också, liksom högt anseende.
Dessa svårigheter avskräcker inte alla. Många är det som vill utmana de fyra storbankerna Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken. Fintechbolag, alltså uppstartsbolag i finansiella sektorn, har länge varit heta bland investerare med riskkapital.
Affärsmodellerna har följande gemensamt: de utgår från att beteenden lär förändras framöver. Länge nog har kunderna varit mer trogna sin bank än sina partners. Det är känt sen gammalt. (Det anekdotiska kan lätt avfärdas med andra argument som att »min kompis byter bank varje år«, men jag syftar på det generella beteendet och inte taktiken hos medelklassen i Vasastan.)
En annan skillnad är också att uppstickarna inte velat lansera en bank med fullskaligt utbud av tjänster utan gått direkt på rödbetan. I detta fall bolånekunderna, som är en särskilt lönsam kundgrupp. Enbart år 2017 var de svenska storbankernas samlade räntenetto nästan 120 miljarder kronor. I teorin räcker det att ta ett par procent av den marknaden och man tjänar miljarder.
Men teorin tar sällan notis om vad som händer i praktik.
Den relativt nystartade digitala bolåneaktören Stabelo, där nischbanken Avanza är storägare, har bara en utlåningsvolym på drygt 3 miljarder.
Hypoteket, som norska mediehuset Schibsted har gått in i, redovisar inte sin utlåningsvolym – men torde vara låg eftersom tjänsten lanserades i början på året.
Även mediehuset Bonnier är inne i fintech-sektorn via riskkapitalbolaget NFT Ventures, som bland annat byter ägarandelar mot annonsutrymme i Bonniers mediebolag. NFT Ventures har investerat i Enkla, som erbjuder låga bolåneräntor och en enkel flytt av lånen.
Förhandsintresset för Enkla har varit högt – men bolaget har haft stora problem med finansieringen. Få investerare om ens någon har velat plocka upp obligationen som de ämnar emittera; potentiella lånekunder har istället undrat vad som händer om Enkla går i konkurs. Nya aktörer som balanserar på knivseggen lockar knappast någon större lånestocken. I ett sådant sammanhanget framstår storbankerna som en trygg hamn.
Och även om de befintliga trion av aktörer sammantaget har lånat ut flera miljarder så utgör det blott någon promille av den svenska bolånemarknaden. Det lär inte orsaka sömnlösa nätter hos någon storbanksdirektör. De brukar ju annars lastas för att ha höga kostnader för huvudkontor, administration och bankkontor. En infrastruktur som annars anses vara belastning är i detta sammanhang eftersträvansvärd. Trygghet är en del av kalkylen som uppstickarna räknat in. Men det gör inte bankkunderna.
