Ericsons vänder upp

Mycket var bättre förr, men inte priserna. Numera betalar svenskar allt mindre för livsmedel, kläder, skor och elektronik.

Priset på en liter mjölk har ofta använts som ett instrument för att visa ekonomins utveckling och hur det reflekteras i prisförändringar. När Olof Palme på 70-talet fick frågor om mjölkpriset och inte hade en aning var det en avslöjande okunskap.

Mjölkpriset må säga mycket, men även om literpriset sedan början på 90-talet ökat mer än inflationen missar det att fånga den större tendensen med fallande livsmedels­priser. Särskilt som det numera finns en rejäl produktmångfald.

Svenskarnas förändrade konsumtionsbeteende syns tydligt när man synar de längre tidsserierna. År 1988 lade en tvåbarnsfamilj närmare 15 procent av sin disponibla inkomst på livsmedel, enligt SCB:s statistik. År 2012 lade samma familjekonstellation mindre än 10 procent av inkoms­ten på mat och det beror inte på ökat ute­ätande. Inkomstandelen som läggs på restaurangbesök för tvåbarnsfamiljer har inte förändrats på närmare trettio år.

Livsmedelspriserna började att falla redan på slutet av 60-talet. På den tiden lade familjer en fjärdedel av inkomsten på livsmedel. I början av 90-talet syns trendbrottet tydligt då det generella konsumentprisindexet (KPI) fortsatta att stiga medan livsmedelspriserna halkade efter och de har inte återhämtat sig sedan dess.

Det är ungefär samtidigt som globaliseringens effekter på allvar slår igenom.

Samma utveckling syns i prisutvecklingen på kläder, skor, hemelektronik och datorer. Dagens tvåbarnsfamilj lägger 4,4 procent av sin inkomst på kläder och skor – vilket är 1,3 procentenheter mindre än 1988. Men det handlar inte om en minskad konsumtion, tvärtom.

Textilkonsumtionen räknat per invånare har under åren 2000–2017 ökat med cirka 30 procent, enligt Naturvårdsverkets sammanställningar. Man får alltså ut fler klädesplagg för samma pengar. Detsamma gäller möbler – det räcker att öppna en Ikeakatalog för att se en rad exempel på varor som prissänkts med 10–20 procent från ett år till ett annat.

De fallande priserna inom vissa produktkategorier betyder inte att sparandet har ökat, bara att konsumtionen har flyttat till nya områden.

Konsumtion inom fritid och kultur, som det definieras av SCB, har haft den starkaste utvecklingen. Från drygt 10 procent av inkomsten till närmare 15 procent mellan år 1988 och 2012.

SCB:s hushållsstatistik misslyckas att märka förändringar inom ett annat stort tillväxtområde: resor. I de längre statistikserierna syns bara en svag ökning av utgifter på transport, vilket snarare återspeglar stigande bensinpriser.

Samtidigt är mycket annan statistik entydig om att antalet resor ökat rejält, och att priserna fallit trots ökade bränslepriser. Enligt Svenskt flygprisindex har en tur- och returflygbiljett Stockholm–Johannesburg minskat med 40 procent mellan 2009 och 2018.

Antalet resor per person ökar också. 2016 gjorde svenskarna närmare 20 miljoner utrikesresor, enligt SCB. Borträknat affärsresor så gör svenskar fem–sex turistresor med övernattning varje år; av vilka en–två resor går utomlands. Tendensen är alltså att svenskar för samma pengar får ut fler resor, men att det inte fångas till fullo av SCB-statistiken.

Tvåbarnsfamiljen har på tre decennier fått en svagt minskad boendekostnad, enligt SCB:s siffror. Men andra data visar på motsatsen – till exempel har svenska banker ökat sina bostadskrediter kraftigt de senaste tio åren. Enligt en undersökning gjord av Demoskop 2016 lägger en tredjedel av svenskarna mer än 30 procent av sin disponibla inkomst på boendekostnader.

Samtidigt som sparandet fortsätter att vara ett av svenskarnas minst intressanta utgiftsområden.