Borg har inte råd att rädda jobben

Det febrila arbetet på finansdepartementet på Drottninggatan 21 skedde länge i det fördolda. Veckorna gick och lågkonjunkturen intensifierades. Från Svenskt Näringsliv till LO, eller hos »underskottsfalangen« som finansminister Anders Borg kallar dem, hördes otåliga krav på krispaket. Men Borg hade is i magen. Han höll fast vid höstbudgetens ekonomiska politik.

Så den 5 december kom ändå ett stimulanspaket från regeringen. Men det var inte Borg, utan alliansens fyra partiledare, som stod framme vid podiet i Rosenbad. Satsningar för 8,3 miljarder presenterades. Bland annat coaching till arbetslösa, pengar till yrkeshögskolan och ett permanent Rot-avdrag.

– Rot-avdraget är individuellt och gäller max 50 000 kronor. Så om det bor 2 000 personer i ett hushåll .., sa Maud Olofsson.
– Två personer, inflikade Göran Hägglund.
– Vad sa jag?, undrade Olofsson.
– 2 000, svarade Hägglund.
– Vi kan räkna på det också, sa Fredrik Reinfeldt.

Paketet lugnade varken »underskottsfalangen« eller den politiska oppositionen. Rätt spår, men för lite och för sent, var det samlade omdömet. Och inte en krona till den sjunkande svenska bilindustrin.

Det dröjde till den 11 december. Maud Olofsson kom denna gång i sällskap med Anders Borg. Med sig hade de ett stödpaket till bilindustrin värt 28 miljarder kronor, varav 5 miljarder i direkta undsättningslån till krisdrabbade Volvo och Saab.

Två åtgärdspaket inom loppet av en vecka. Och mer kommer, har regeringen aviserat. Ändå saknas riktigt stora, allmänna efterfrågestimulanser för att sätta fart på ekonomin. Ingen momssänkning, inga höjda barnbidrag eller engångscheckar till konsumenterna, som har föreslagits i debatten. Några sådana åtgärder kommer heller inte att komma.

Det finns en anledning. Tjänstemännen på finansdepartementet har fått i uppdrag att räkna ut vad det kostar staten att skapa ett enda jobb genom allmänna efterfråge­stimulanser. Svaret: 3–4 miljoner kronor.

Kalkylera att 100 000 personer mister sina arbeten på grund av avmattningen, en siffra långt under Arbetsförmedlingens egna beräkningar. Bara att ersätta dessa skulle kosta statskassan mellan 300 och 400 miljarder kronor. Halva statens budget.

För en finansminister vars motto är ordning och reda i statsfinanserna är sådana ingrepp otänkbara. Följden skulle bli kaos i den offentliga ekonomin. Därför kommer Borg inte att rädda jobben.

Inte ens hans kritiker i »underskottsfalangen« hyser några illusioner.

– Jag tror inte att det är möjligt för staten att rädda alla jobb som förloras i lågkonjunkturen. Såvida staten inte ägnar sig åt att bygga pyramider eller skapar andra jobb som normalt inte existerar i ekonomin. Och det är heller inte önskvärt, säger Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster.

LO-ekonomen Mats Morin visar på beräkningar som säger att 100 000 jobb kan skapas om staten investerar direkt i infrastrukturbyggen eller genomför annan offentlig konsumtion. Det skulle kosta 60–70 miljarder kronor.

– Men det handlar om sådana volymer att det sannolikt inte är realistiskt, säger han.

Trots det anser både Svenskt Näringsliv och LO att staten ska göra mer. Vad staten ska göra är de dock oense om.
Fölster föredrar sänkt skatt, speciellt på arbete, framför höjda bidrag.

– Många av de kortsiktiga stimulanserna har en negativ effekt på tillväxt och sysselsättning redan efter två-tre år, även om de ger bra genomslag första året. Därför är det bättre att satsa på saker som också långsiktigt är bra, säger han.

Morin menar att det är just kortsiktiga stimulanser som behövs, medan lågkonjunkturen är som värst. Resonemanget om skattesänkningar riktade mot hushållen köper han inte. Anledningen är att bara hälften av pengarna går till konsumtion, resten sparas. Dessutom utgörs hälften av konsumtionsökningen av importerade varor, resonerar Morin.

– Inkomstskattesänkningar riktade till hushållen är därför ett dyrt sätt att skapa jobb. Bara en fjärddel av den initiala kostnaden riktas mot den svenska ekonomin och kan därmed skapa jobb.

Samtidigt som arbetsmarknadens parter fortsätter träta om stimulansåtgärder sliter tjänstemännen på finansdepartementet vidare med nästa fråga. Borg vet nu att lösningen inte ligger i allmänna efterfrågestimulanser. Det blir för dyrt.

Frågan är vad nästa steg blir.

En arbetsmarknadsutbildning kostar bara drygt 100 000 kronor. Det lär behövas många den närmaste tiden.  För enligt alla tillgängliga definitioner befinner sig Sverige nu i recession, med en fallande tillväxt. Och Borgs prognos är att tillväxten ligger en bit under noll under hela nästa år.