Börsparadoxen

Placerarna på Stockholmsbörsen fick två ordentliga käftsmällar förra veckan. Först berättade Ericssons nye vd Börje Ekholm att han har gått igenom telekomjätten och hittat lik i garderoberna. Lik som kostar aktieägarna runt 12 miljarder kronor i nedskrivningar. Till det kommer kostnader för att banta och omstrukturera koncernen. Notan blir 8 miljarder.

Så kom H&M:s delårsrapport. Vinsten var visserligen högre än väntat, men vad hjälpte det? Försäljningen växte inte som man kunde hoppas och varulagret svällde. Det är oroväckande eftersom följden kan bli kostsamma prisnedsättningar. Modejättens aktie dök till den lägsta nivån på fyra år.

I en annan tid hade det räckt med blott den ena av dessa nyheter för att golva börsen. Inte så nu. Index steg 1,5 procent under veckan och handlas kring all time high. I själva verket har trenden där börsens tungviktare inte tycks spela samma roll varat betydligt längre.

Sedan förra börstoppen våren 2015 har både H&M och Ericsson backat med omkring 40 procent. Även folkaktien Telia har varit ett sänke. Men aktiemarknaden tycks som sagt vara obekymrad. Den lyfts av verkstadsbolag som Volvo, Atlas Copco och Sandvik. Och av bankerna som väger tungt i index.

Börsen eldas på av att centralbankerna håller räntorna låga plus att världsekonomin ser ljusare ut, enligt Claes Hemberg, sparekonom på Avanza. Eftersom obligationer och bankkonton inte ger någon ränta att tala om flyttar investerarna över pengar till aktier i hopp om bättre avkastning. Detta driver upp värderingen på börserna, men innebär också att risken ökar. Manövern bygger på antagandet att företagens vinster ska stiga framöver. Om de inte gör det hotar bakslag.

Hemberg pekar ut globaliseringen som ett skäl till att de tidigare dragloken H&M, Ericsson och Telia inte har hängt med i den senaste uppgången.

– För 15–20 år sedan gynnades de när de kunde producera billigare samtidigt som nya marknader öppnades. Nu slår pendeln åt andra hållet och de drabbas av hårdare konkurrens. Det är svårare för dem att dra nytta av globaliseringen nu.

Hur bör då småsparare agera i det rådande ränte- och börsklimatet? Är det för sent att kliva på börståget? Nej, inte enligt Claes Hemberg. En svensk sparare har i dag i genomsnitt 20 procent av sitt kapital i svenska aktiefonder och lika mycket i globala aktiefonder. Resten, 60 procent, finns på bankkonton eller i räntefonder som ger noll eller i värsta fall negativ ränta.

– Det är en helt galen allokering givet att de flesta inte tänker använda pengarna förrän om tio femton år. De borde i stället ha kanske 20 procent räntebärande, lika mycket i svenska aktier och resten i en global aktiefond, säger han.

Avkastningen ökar då från kanske 2 procent per år till uppåt 5 procent. Det gör mycket stor skillnad över längre spartider. I det förra fallet stiger 100 000 kronor på femton år till 134 000 kronor. I det senare fallet till 208 000. Och för att man inte ska satsa allt på börsen just när den står på en topp bör köpen spridas ut.

– Gå inte all in över en dag. Köp för en tiondel i taget varje kvartal i stället.