#dåligstämning

I San Francisco sitter en handfull människor som har ett underligt problem.

De styr vår tids viktigaste informationskanal – men har ändå haft påtagligt svårt att föra ut ett enkelt budskap:

Att allt är okej.

Det senaste året har Twitters börsvärde minskat med 13 procent, analytiker oroar sig över den avtagande användartillväxten och företagets obligationer har fått skräpstatus. De senaste veckorna har högt uppsatta människor på företaget därför iscensatt en pr-offensiv.

Det började med att styrelseledamoten Evan Williams gick ut och sa att han »skiter i om Instagram har fler människor som tittar på snygga bilder«, och att Wall Street inte fattar »vad som skapar värde«. Grundaren och styrelseordföranden Jack Dorsey följde upp. I en serie tweets ställde han sig bakom den hårt kritiserade vd:n Dick Costolo. Ingen, menade Dorsey, hade tänkt mer på vad Twitter egentligen är.

Vad är Twitter då? Svaret från Dorsey löd: »Ett globalt medvetande.«

Det ligger mycket i det. I tidslinjerna trängs allt från politiker, idrottsstjärnor, ekonomer och terrorister till nobelpristagare, poeter och metallarbetare.  Och även om det är lätt att driva med relevansen i många av inläggen är det trots allt på Twitter som investeraren Carl Icahn släpper nyheter om Apple som skickar upp börsvärdet med över 100 miljarder kronor. Det är på Twitter som kd-ledaren Göran Hägglund berättar att han ska avgå. Och det är på Twitter som kampanjen förs för att få tillbaka de flickor som kidnappats av Boko Haram.

Men viktigare – och mindre uppmärksammat – är kanske kvaliteten på de inlägg som experter inom olika ämnen skriver. Twitter har helt enkelt fått en armé av forskare, journalister och analytiker som i praktiken jobbar gratis för företaget. Det är på papperet en bra affärsmodell.

Men kanske ligger problemet just där. För även om en tweet om kostnaden för Nya Karolinska sjukhuset kan verka mer kvalitativ än ett instagramfoto där Filippa Reinfeldt lagar köttbullar är det svårt att mäta skillnaden – och hittills har det verkat omöjligt att tjäna pengar på den.

Oförmåga att ta betalt för kvalitet. Var har vi hört det förut?

Twitter – som tagit över en stor del av journalistikens roll – verkar nu ha ärvt dess problem.

För ett decennium sedan vaknade New York Times bryskt upp till en verklighet där alla gillade tanken på att tidningen hade en anställd som bara bevakade Högsta domstolen, men där ingen ville betala för henne. Nu inser Twitter att annonsörer och investerare struntar i om en konsument tittar på ett diagram över antalet avställda oljeriggar eller bilder på en schamponerad och fönad ko.

En hel del talar ändå för att Twitter lyckas där tidningsbranschen gick bet. Ledningen verkar i alla fall smått besatt av möjligheten att mäta kvalitet. Evan Williams har startat bloggverktyget Medium, som experimenterar med att prissätta annonser utifrån hur länge användarna läser texterna. Samtidigt verkar Twitter göra vissa framsteg med sina annonseringsverktyg.

En annan faktor som talar för Twitter är att andra aktörer – som Dow Jones, Bloomberg och Reuters – länge lyckats ta ohemult mycket pengar för samma typ av information som världens miljardärer nu gladeligen twittrar ut på egen hand.

Frågan är bara om Twitter rör sig snabbt nog. Sedan börsintroduktionen för lite mer än ett år sedan betygsätts företaget av fyrkantiga analytiker och investerare som inte riktigt är målgruppen för Jack Dorseys snack om globala medvetanden och kulturella rörelser. Förmodligen charmas de inte heller av hur Dorsey sammanfattade värdet av sitt företag:

– Jag tror att det är vad vad världen behöver just nu.