Därför kan inte SAS säljas

För ett år sedan tog Lufthansas ekonomer en djup titt i SAS böcker och avtal. De gillade inte vad de såg.

Ryktena om att Lufthansa skulle köpa SAS hade surrat i flera år. Bolagen känner varandra väl och samarbetar i Star Alliance. Men det tyskarna såg förra hösten fick dem att rygga tillbaka:

Tre regeringar som ägare, verksamhet splittrad i tre länder och fyra bolag, 39 fackföreningar, byråkrati, gamla flygplan av olika typer, en rad tunga förlustår, klen balansräkning och ett högt kostnadsläge.

Som om inte det skulle räcka hade nyligen en MD-82 från dotterbolaget Spanair kraschat i Madrid och orsakat 154 männi­skors död. SAS hade då i flera år misslyckats med att sälja Spanair. Dessutom hade finanskrisen just brutit ut, vilket slår extra hårt mot bolag som SAS, där affärsresenärer står för merparten av intäkterna.

Enligt Fokus källor ställde tyskarna tre grundkrav, förutom att snarast dumpa Spanair, för att ens diskutera vidare:

1. Stärk balansräkningen inför de tuffa år och åtgärder som väntar.
2. Dra ner kostnaderna till konkurrenternas nivåer, särskilt lönerna.
3. Se till att ägarländernas regeringar blir överens om att sälja.

Hur har man då lyckats med hemläxan? 2008 slutade med en rekordförlust på sex miljarder kronor, varav fem hänfördes till Spanair. SAS har tidigare stått emot en räcka förlustår genom att sälja tillgångar som införskaffades under de goda monopolår då Jan Carlzon ledde bolaget. Men nu behövde bolaget friska pengar från ägarna.

För att få med ägarna på en emission behövde styrelse och ledning ta resoluta tag inför det eländiga bokslutet och visa upp en enig organisation. Veckan före jul inleddes förhandlingar med de 39 facken om frysta löner, sämre anställningsvillkor, tuffare arbetstider och i piloternas fall en lönesänkning.
Den 14 januari presenterades uppgörelsen som sänker kostnaderna för SAS med 1,5 miljarder kronor. Piloterna sänkte lönerna med 6 procent, ökade arbetstiden och avstod lönelyft för 2009. Kabinfacken gick med på frysta löner till mars 2011. Men det var bara början.

När emissionen på sex miljarder kronor presenterades en månad senare lanserades strategin »Core SAS«, som går ut på att flyga affärsresenärer och inrikes i Norden. 4,5 miljarder ska sparas och personalen minskas från 23 000 till 14 000 genom försäljningar och outsourcing, varav 3 000 i Spanair som såldes vid årsskiftet.

Emissionen fulltecknades och svenska staten, som äger 21,4 procent, satsade 1,3 miljarder kronor. Däremot havererade de nya förhandlingarna om lönesänkningar inom Core SAS:

– Före semestern diskuterade vi ytterligare 6 procents sänkning med piloterna, men fick inte igenom det, säger SAS informationschef Bertil Ternert. Vi har 20 procent högre kostnader än konkurrenterna. Oavsett vem som äger oss måste kostnaderna ner.

Den 12 augusti presenterades en kvartalsförlust på ännu en miljard kronor. Mats Jansson krävde i ett ödesmättat utspel lönesänkningar på 10–20 procent för att SAS ska överleva. Han pekade särskilt ut den flygande personalen som för dyr.

– I december sänktes pilotkostnaderna med 20 procent, säger Sören Skog, ordförande i Svensk Pilotförenings SAS-sektion. Vi sänkte lönerna, pensionerna, traktamentena och ökade samtidigt vår arbetstid. Då känns det otacksamt att pekas ut som det största problemet. Särskilt som vi länge levt med en ledning som inte gjort de åtgärder som vi anser nödvändiga och nu förvärrar bolagets situation.

Han får stöd från flyganalytikern Anders Lidman:

– När först avregleringen och sedan lågprisbolagen kom var SAS sist ur startgroparna. Senfärdighet och dåligt management har lett dem dit de är. Försyndelserna sitter i glasväggarna sedan Janne Carlzons dagar. Nu sitter SAS där som en försmådd panelhöna och Lufthansa har alla trumf på hand.
Nästa vecka startar förhandlingarna om lönesänkningarna på allvar.

– Vi har haft några inledande samtal om SAS situation, säger Sören Skog. Vi välkomnar att ledningen inte har en politisk agenda. Och vi har inget emot en ägare som förstår sig på flyg, tar ansvar och agerar.

Men om ett »renoverat« SAS ska gå att sälja måste svenskar och danskar övertyga norrmännen. Statssekreterare Ola Alterå är ansvarig för de statliga företagen hos näringsminister Maud Olofsson:

– Det är ingen hemlighet att alliansen inför valet 2006 gav SAS som exempel på företag som ska agera på en kommersiell marknad. Den synen finns kvar, det är ingen långsiktig lösning att staterna är ägare. Men SAS finns inte på försäljningslistan nu och jag kan inte uttala mig om tidpunkten för när detta kan ske, säger Ola Alterå.

Och ett land vill inte sälja?

– Den allmänna bilden är att de tre statliga ägarna är mer samstämmiga än man någonsin varit. Vi lade en hel del tid på den frågan i början av regeringsperioden.

De tre staterna har förpliktelser mot varandra genom ett konsortialavtal för SAS-samarbetet som löper till 2020. En tolkning av avtalet har gått ut på att en av de tre staterna kan blockera, även om de andra två vill sälja.

– Det finns diverse snårigheter runt SAS konstruktion. Men vi har inte uppfattat det som att det finns något som binder de tre staternas agerande till varandra, säger Ola Alterå.

Men den svenska och danska regeringens önskan om att sälja SAS finner inget stöd hos den nyligen återvalda regeringen i Norge.

– För oss är det inte aktuellt, svarar det norska näringsdepartementets statssek­reterare Øyvind Slåke via departementets kommunikationschef.
Han säger att det ligger i regeringens intresse att »trygga norska arbetsplatser och att det upprätthålls ett bra nät av flygrutter i Norge«. När norska regeringen tidigare i år gick till stortinget med frågan om ägartillskottet till SAS förklarade de att en offentligt ägd aktiemajoritet i företagen »säkrar att de strategiska besluten sker i Skandinavien«.

SAS framtid blev något av en valfråga i norska valrörelsen. Fremskrittspartiet krävde att flera statligt ägda företag, bland dem SAS, skulle säljas och att pengarna skulle satsas på infrastruktur.

Även då avvisade regeringen en utförsäljning:

– Vårt mål är att upprätthålla SAS som i dag, och den norska staten ska behålla sitt ägarskap. Det är ej aktuellt att sälja, förklarade Øyvind Slåke.

Fast han medger att den rödgröna regeringen i Norge kommer »att göra en ny värdering« om svenskarna säljer.