De nya ekobrottslingarna
En januarikväll 2001 invigs Östermalmsrestaurangen Pascha i Stockholm. Bland gästerna finns en känd gangsterkung, en torped från den så kallade Uppsalaligan och Hells Angels-ledaren Thomas Möller. Fem år senare åtalas de två restaurangägarna för falska fakturor, grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll av sin intilliggande systerkrog Il Conte. Detta bara månader efter att en av dem åtalats för att, tillsammans med bland andra en Hells Angels-medlem, ha planerat föra ut förfalskade checkar för tolv miljoner kronor.
Det här är bara ett exempel på hur kriminella nätverk allt oftare lierar sig med »normal« näringsverksamhet. Ett annat exempel är att mc-gäng ger sig in i byggbranschen och erbjuder byggherrar sina tjänster som underentreprenörer. Via komplicerade bulvankonstruktioner betalas löner ut svart och pengar tvättas.
Förutom prostitution, utpressning och narkotika, kan de brottsliga organisationerna nu alltså lägga till avancerad ekonomisk brottslighet till sina verksamhetsbeskrivningar. Och det är lätt att förstå varför. Jämfört med till exempel människosmuggling eller narkotikahandel är det både mindre riskfyllt och mindre resurskrävande.
Utvecklingen märks tydligt hos Ekobrottsmyndigheten (EBM) som får alltmer att göra. Antalet ärenden växte med 70 procent från 2000 till 2004 och har fortsatt öka i samma takt sedan dess. Enligt EBM kommer det stora hotet från just organiserad eller grov ekonomisk brottslighet som »förväntas innebära särskilda hot mot näringslivet och samhällsekonomin«.
– Bekämpningen av dessa komplexa brott kräver stora resurser i form av spaning, underrättelser, åklagare och utredning. I dag utreds brotten mest i mån av tid, säger åklagaren Hans Ihrman.
Det är han som efter nyår blir chef för EBM:s nya »assets recovery«-grupp, Brottsutbytesenheten, som bland annat ska kunna spåra och säkra brottsmisstänktas svarta finanser. Pengar som kan föras över till statskassan om den misstänkte döms.
– Många åklagare med mig har efterlyst det här i flera år. I de flesta europeiska länder – även hos våra nordiska grannar – finns liknande insatser, men Sverige är rejält på efterkälken både vad gäller metoder och lagstiftning.
Enligt Hans Ihrman har svenska myndigheter haft en övertro på effekten av fängelsestraff. Men även om personer lagförs kan brottsvinsterna investeras i ny brottslig verksamhet. Inget ändras annat än att spelarna byts ut.
– Dessutom har Sverige en politisk tradition av att slå bakut när man ens andas omvänd bevisbörda i straffrättsliga sammanhang, säger Ihrman.
– I Sverige borde vi åtminstone få till ett sådant rättssystem som de har i Norge, där bevisbördan först ligger hos åklagaren, men efter noggrann utredning glider den så småningom över till den misstänkte.
Men vad har då effekterna blivit av de »snällare« svenska lagarna? Har organiserad brottslighet flyttat till Sverige i takt med att andra länder skärpt insatserna?
– Absolut, utbrister Hans Ihrman.
– Det är den enda slutsats man kan dra. Om jag ägnade mig åt sådant skulle jag aldrig välja Norge till exempel, men i Sverige kan jag föra in, hantera och investera hälade pengar ganska riskfritt.
Enligt EBM förlorar samhället över 100 miljarder kronor per år på ekobrott, och myndighetens anslag för 2006 var drygt 350 miljoner kronor. Men någon uppgift på dess brottsbekämpningseffektivitet i reda pengar finns inte. En stor brist, enligt Hans Ihrman.
– I exempelvis Finland eller Storbritannien är det bara att trycka på en knapp så får man fram en summa på hur mycket pengar brottsbekämpningen lyckats återföra till statskassan. Medan Skatteverket och Kronofogden kan mäta sin effektivitet i pengar, pratar vi på EBM bara genomströmningstider.
