De omutbara

Minns Skandia. Miljarderna som betalades ut i bonusprogrammen Sharetracker och Wealth­builder, mångmiljonrenoveringarna av lägenheter på Strandvägen i Stockholm som sedan överläts på chefernas anhöriga och en aktiekurs som rasade från 250 till 26 kronor på ett par år. Företagets chefer ställdes upp på rad och brottsutredning inleddes, men till sist var det bara en personalchef som kunde fällas för trolöshet mot huvudman. Inte ens skattebrott kunde styrkas och när Lars-Eric Petersson friades 2007 tillerkändes han i stället 22 miljoner i innestående lön, pension och ränta.

Eller ta uppståndelsen kring ABB:s pensionsutbetalningar på 1,4 miljarder kronor till Percy Barnevik och Göran Lindahl. Saken ledde till en förundersökning i Schweiz, men efter flera år lades den ned eftersom åklagaren inte kunde visa att företaget lidit skada av utbetalningarna.

Indignationen i kölvattnet av affärerna i Skandia och ABB i början av 2000-talet var stor och upprivande, men det bestående avtrycket i folkminnet blev en stilla suck över de rättsliga påföljder som mer eller mindre uteblev.

I dag är situationen annorlunda. Bara under de senaste månaderna hotas minst två av näringslivets tolvtaggare av åtal i två olika rättsprocesser. Finansvärldens uppstickarbank har likviderats och brottsutredning pågår. Även om ingen vet hur de rättsliga processerna slutar den här gången, så är signalen från de rättsvårdande myndigheterna tydligare än på länge: Ingen går säker.

Först byggmagnaten Erik Paulsson som har dragits in i korruptionshärvan kring byggandet av den nya nationalarenan i Solna. Beslut om åtal kommer att fattas inom kort av riksenheten mot korruption, men Erik Paulsson, huvudägare i bolag som Fabege och Peab, tillhör den närmaste kretsen av möjliga misstänkta och har själv uppgett att »vi har slutdelgivits förundersökningen«.

Sedan en av näringslivets mäktigaste silverryggar. Företagsledaren och styrelseproffset Lars Westerberg, som slöt ett hemligt avtal med Vattenfalls vd Lars G Josefsson om tolv extra miljoner när den senare fick sparken, men ändå inte. Avtalet avslöjades häromveckan när Westerberg fick sparken av ägaren staten i form av minister Peter Norman.

Efter avslöjandet inledde Riksenheten mot korruption tämligen omgående en utredning om grov trolöshet mot huvudman. Vem som faktiskt blir föremål för utredning är fortfarande oklart, men mycket talar för att Lars Westerberg är den som mest står i skottgluggen.

Slutligen investmentbanken HQ som förra sommaren, efter huvudlöst risktagande och otillräcklig kontroll, förlorade greppet om riskerna och de galopperande förlusterna. Finansinspektionen tog till sitt skarpaste vapen och drog tillbaka tillståndet, varefter banken likviderades. Därefter har processen övergått till brottsutredning där Ekobrottsmyndigheten, EBM, utreder om någon gjort sig skyldig till brott. Banken har själv pekat ut tradingchefen Fredrik Crafoord men för den breda allmänheten är det styrelseordföranden Mats Qviberg som bär det moraliska ansvaret för haveriet.

Det är ett par olika myndigheter som har tuffat till sig i förhållande till näringslivets stora makthavare. En av dem som på senare tid verkar ha fått stärkt självförtroende och agerat mot de allra mäktigaste är Riksenheten mot korruption, en handfull erfarna åklagare som riktat in sig på mutbrott och angränsande brottslighet. På deras bord ligger både utredningen om Vattenfall och om national­arenan.

– Det är inte främmande för oss att granska företeelser som sker inom näringslivets toppar. Jag tycker att vi har fått ett tydligare mandat att bekämpa korruption eftersom det har blivit ett mycket större fokus på företeelsen och dess baksidor, säger Gunnar Stetler, överåklagare och chef vid enheten.

Ekobrottsmyndigheten, EBM, har stretat i motvind i flera år. Här ägnar man sig i huvudsak åt skatte- och bokföringsbrott, medan de uppmärksammade insidermålen är försvinnande få och samtidigt väldigt svåra att bevisa. Just nu har alltså EBM fått HQ på sitt bord och ska utreda om någon har gjort sig skyldig till svindleri eller bokföringsbrott. En framgång skulle dessutom innebära en revansch efter kritiken för oförmågan att sätta dit Cevianmannen och hans medåtalade. HQ-fallet innebär också ett steg uppåt för EBM när det gäller måltavlor. Från lägre placerat finansfolk som berikat sig med handel vid sidan av deras vanliga verksamhet, till att nu gå på några av näringslivets mest profilerade figurer och utreda eventuell brottslighet i deras drift av bolaget.

En annan myndighet i blickfånget som vässat klorna är Finansinspektionen. Den har under de senaste åren blivit allt tydligare i sina ingripanden och frågan är om det hade varit tänkbart för ett par år sedan att ingripa mot en etablerad bank på det vis man gjorde mot HQ Bank förra året.

– Vi är inte intresserade av att skaffa oss vänner utan att se till att regelverket efterföljs. Vi kanske måste vara lite mer obekväma, säger Per Håkansson vid Finansinspektionen.
Det förändrade läget har flera förklaringar. Till att börja med handlar det om omständigheter. På finansmarknadens område satte finanskrisen 2008 strålkastarljuset på brister i systemet, vilket gjorde att trycket ökade på en del myndigheter. Även om behovet av strikta regler, god uppföljning och kännbara sanktioner fanns redan före krisen så blev de tydligare efter.

– Krisen blottade behovet av målmedvetna, beslutsamma myndigheter som kan, vill och vågar använda de verktyg som finns när det sker regelöverträdelser, säger Per Håkansson.
En annan förklaring är att det är själva uppmärksamheten som genererar flitigare myndigheter. Med ökad uppmärksamhet skärps kraven på resultat. Gunnar Stetler har märkt av ett ökat fokus på korruption de senaste åren, vilket gett myndigheten ett tydligare mandat.

– Det handlar om en större medvetenhet om korruptiva beteenden och de nackdelar det medför i både offentlig och privat verksamhet, säger han.

Skillnaden jämfört med tidigare handlar också om att myndigheterna riktar in sig på själva toppen. Det är de feta katterna som är i blickfånget, inte hantlangarna längre ner i näringskedjan. Nu handlar det också om maktmissbruk snarare är fiffel för egen vinning. Ekobrottsmyndighetens utredning av HQ har inte kommit så långt att det står klart vilket ansvar styrelsen och Mats Qviberg själv har för händelserna, men det är alltså själva driften av företaget som är det intressanta.

Allmänt säger man från Ekobrottsmyndigheten att det finns en uttalad vilja att sätta dit de stora makthavarna, men att bevisläget ofta är svårt.

– Det är klart att vi har som ambition att nå så högt upp som möjligt i hierarkin, det är ju där det verkliga ansvaret vilar. Men bevissvårigheterna växer ju längre från den synliga transaktionen man kommer, säger chefsåklagare Kent Madstedt vid Ekobrottsmyndigheten.

Alla håller dock inte med om att utvecklingen har gått i riktning mot tuffare, mer handlingskraftiga ingripanden från myndigheterna. Forskaren vid Handelshögskolan i Stockholm och tidigare ekonomijournalisten Sophie Nachemson tycker att det tvärtom har blivit svårare för myndigheterna att ingripa. Hon menar att Sverige sedan inträdet i EU har rört sig mot det anglikanska systemet med större detaljstyrning och fler regleringar. Det har minskat utrymmet för den svenska traditionen med självsanering.

– Det har bildats ett vakuum mellan det nya och det gamla systemet. Samtidigt som man ställer högre krav har myndigheterna haft svårt att hänga med. Dessutom har vi mycket högre beviskrav i Sverige vilket gör det ännu svårare för myndigheterna. Vid företagsförvärv måste till exempel amerikanska företag kunna visa att de inte varit försumliga, säger hon.

Men de flesta tycks vara överens om att det har inträffat ett skifte där det råder en skärpt inställning. Därför bör frågan ställas om detta kan knytas till någon viss person, vem är i så fall den nya sheriffen i stan? De enskilda myndighetscheferna kan i viss mån ta åt sig äran, men frågan är om inte svaret står att finna i ett allmänt skärpt tonläge från regeringskansliet.

Nu handlar det i stor utsträckning om rättsvårdande myndigheter som tar anslag och order från justitiedepartmentet, men förändringen kommer snarare från finansdepartementet. Klart är att finansminister Anders Borg hade en väldigt tydlig, snudd på populistisk, marknadskritisk röst under finanskrisen där han myntade begrepp som att »vi ser ett flockbeteende på marknaden, en vargflock«.

Klart är också att den relativt nye ­finansmarknadsministern Peter Norman och hans statssekreterare Erik Thedéen med bakgrund som vd på Sjunde AP-fonden respektive börschef har ett annat förhållande till näringslivet än många andra politiker. När Lars Westerberg hamnade i blåsväder röt Peter Norman ifrån med att »det här är helt oacceptabelt« och sparkade ordföranden på stående fot.

Fakta | Utredningarna

Nationalarenan Riksenheten mot korruption i bygget av nationalarenan i Solna. Bland de sex personer som slutdelgivits förundersökningen ingår med största sannolikhet Peabs grundare Erik Paulsson som också sitter i Arenabolagets styrelse. Läs även Lisa Bergmans reportage om muthärvan kring nationalarenan.

Vattenfall Styrelseordföranden Lars Westerberg gav förre vd Lars G Josefsson tolv extra miljoner i avgångsvederlag. Riksenheten mot korruption har inlett förundersökning om trolöshet mot huvudman.

HQ Bank Efter att banken tappat kontrollen över risktagande och förluster förra sommaren tvingade Finansinspektionen banken i likvidation. I stormens öga satt Mats Qviberg. Ekobrottsmyndigheten utreder bokföringsbrott och svindleri.